Tät och välspelad skräckhistoria
FILMEN"Cujo" är som de flesta bör veta baserad på Stephen Kings bok med samma namn. Eftersom "Cujo" var den första King-film jag såg strax efter jag läste boken, som var min första King-bok och som ledde till en livslång förtjusning för författaren i fråga har denna historia en speciell plats i mitt hjärta.
King uttalade sig nyligen om boken: "I love 'Cujo'. It does what I want books to do. It feels like a brick thrown through somebody’s window, just feels like a really evasive piece of work. It feels anarchic, like a punk rock record. It’s short and it’s mean."
I boken finns det ett antal ramhistorier kring den centrala biten där en mamma och hennes son i princip hålls gisslan av en rabiessmittad hund, och det är skildringar av två familjers förfall. Det är ganska tunga saker som i filmen inte alls har samma fokus. Denna förminskning av Kings ofta komplexa historier är mycket vanligt i filmatiseringarna av hans verk, och det som gör att det finns så många dåliga King-filmer.
"Cujo", däremot, är en bra film trots förminskningarna. Den sista halvtimmen av filmen är en oerhört tät och välspelad historia där skickligt skådespel från Dee Wallace och kanske ännu skickligare djurregi möts.
Historien börjar med att vi får se sanktbernardshunden Cujo bli biten av en rabiessmittad fladdermus. Därefter blir vi introducerade till familen Trenton - mamma Donna, pappa Vic och sonen Tad. När familjen får bilproblem åker de ut till Joe Cambers bilverkstad. Där har Joe en liknande familj plus hunden Cujo.
Strax därefter krashar Vics tillvaro samman då en reklamkampanj han konstruerat kollapsar samtidigt som han kommer på Donna med att vara otrogen. Han lämnar sig familj samtidigt som Donna tar med sig Tad för att fixa deras andra bil. Väl därute är det bara rabiessmittade Cujo kvar, och Donna och Tad finner sig fångna i en trasig bil och en rasande jättehund som bara vill göra dem illa.
Precis som sin skrivna förlaga handlar "Cujo" mycket om skräck och rädsla, något som förstärkts under den gastkramande finalen. 23 år senare håller "Cujo" fortfarande, ett fint hantverk.
King uttalade sig nyligen om boken: "I love 'Cujo'. It does what I want books to do. It feels like a brick thrown through somebody’s window, just feels like a really evasive piece of work. It feels anarchic, like a punk rock record. It’s short and it’s mean."
I boken finns det ett antal ramhistorier kring den centrala biten där en mamma och hennes son i princip hålls gisslan av en rabiessmittad hund, och det är skildringar av två familjers förfall. Det är ganska tunga saker som i filmen inte alls har samma fokus. Denna förminskning av Kings ofta komplexa historier är mycket vanligt i filmatiseringarna av hans verk, och det som gör att det finns så många dåliga King-filmer.
"Cujo", däremot, är en bra film trots förminskningarna. Den sista halvtimmen av filmen är en oerhört tät och välspelad historia där skickligt skådespel från Dee Wallace och kanske ännu skickligare djurregi möts.
Historien börjar med att vi får se sanktbernardshunden Cujo bli biten av en rabiessmittad fladdermus. Därefter blir vi introducerade till familen Trenton - mamma Donna, pappa Vic och sonen Tad. När familjen får bilproblem åker de ut till Joe Cambers bilverkstad. Där har Joe en liknande familj plus hunden Cujo.
Strax därefter krashar Vics tillvaro samman då en reklamkampanj han konstruerat kollapsar samtidigt som han kommer på Donna med att vara otrogen. Han lämnar sig familj samtidigt som Donna tar med sig Tad för att fixa deras andra bil. Väl därute är det bara rabiessmittade Cujo kvar, och Donna och Tad finner sig fångna i en trasig bil och en rasande jättehund som bara vill göra dem illa.
Precis som sin skrivna förlaga handlar "Cujo" mycket om skräck och rädsla, något som förstärkts under den gastkramande finalen. 23 år senare håller "Cujo" fortfarande, ett fint hantverk.
EXTRAMATERIALET
När en film har tillägget "Special Collector's Edition" förväntar man sig något extra, och om man nu gör det blir man väldigt besviken på vad som serveras. Den enda skillnaden mot den version av filmen som tidigare funnits på marknaden, ofta under 50 kr, är att det nu finns ett färskt kommentarspår av regissören Lewis Teague.
De skrala utbudet till trots, så är kommentarspåret bra. Teague tycker att "Cujo" är hans mest lyckade film och ägnar stor del av kommentarspåret åt att berätta varför genom att berömma folket han jobbade med. Då och då avbryter han historiken genom att berätta detaljerat om specifika scener. Det är intressant och underhållande på samma gång.
Givetvis berättar Teague om scener som tagits bort och då hade man ju önskat att dessa kunde ha varit med på DVD:n men det har väl gått för lång tid för att något sådant ska finnas kvar.
Tråkigt, ett sådant tillägg hade i alla fall förstärkt epitetet "Special Collector's Edition" en aning.
De skrala utbudet till trots, så är kommentarspåret bra. Teague tycker att "Cujo" är hans mest lyckade film och ägnar stor del av kommentarspåret åt att berätta varför genom att berömma folket han jobbade med. Då och då avbryter han historiken genom att berätta detaljerat om specifika scener. Det är intressant och underhållande på samma gång.
Givetvis berättar Teague om scener som tagits bort och då hade man ju önskat att dessa kunde ha varit med på DVD:n men det har väl gått för lång tid för att något sådant ska finnas kvar.
Tråkigt, ett sådant tillägg hade i alla fall förstärkt epitetet "Special Collector's Edition" en aning.
TRE SAKER
1. Filmen har ett lyckligt slut, men det har inte boken. Stephen King tyckte själv att slutet skulle ha blivit alldeles för deprimerande och ändrade det i ett manus han skrev. Manuset användes aldrig, men Kings nya slut behölls till filmen.
2. Ett tiotal sanktbernardshundar användes i filmen, alla med olika färdigheter. Utöver det användes ett mekaniskt hundhuvud, en man i en sanktbernardsdräkt och en labrador i en sanktbernardsdräkt för att få till hunden Cujo.
3. Lewis Teague gjorde två år senare yttligare en King-film - "Cat's Eye" - där hunden Cujo gör en cameo.
2. Ett tiotal sanktbernardshundar användes i filmen, alla med olika färdigheter. Utöver det användes ett mekaniskt hundhuvud, en man i en sanktbernardsdräkt och en labrador i en sanktbernardsdräkt för att få till hunden Cujo.
3. Lewis Teague gjorde två år senare yttligare en King-film - "Cat's Eye" - där hunden Cujo gör en cameo.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Dee Wallace (6)
Dee Wallace (6)
