En möjlig psykopats uppväxt
FILMENDavid Lynch dotter Jennifer (numera med mellanefternamnet Chambers) fortsätter att röra sig i mörka marker i sin egen filmkarriär. Nu ska jag dock skjuta in att de två filmer hon gjort mellan "Chained" och "Surveillance" är komedin "Hisss" och actionkomedin "Girls! Girls! Girls!", så hon är inte helt inmålad i thrillerhörnet. Båda filmerna har passerat utan att jag sett eller ens känt till dem, och det verkar även få andra gjort. Inga storfilmer direkt, och "Chained" är heller inte en film som kommer att nå en större publik.
Efter ett biobesök ska Sarah (Julia Ormond) och hennes nioåriga son Tim (Evan Bird) ta en taxi hem, men taxin kör i stället till ett avlägset hus. Det är nämligen ingen vanlig taxichaufför (Vincent D'Onofrio) som kör bilen utan en våldtäktsman och seriemördare. Sarah rycks ut ur bilen och sen ser Tim henne aldrig mer. Dock får han se desto mer av mördaren som beslutar sig för att behålla honom. Han döps om till Rabbit och får olika uppdrag för att underlätta mördarens vardag: öppna dörren, städa hemmet, servera mat, klipp ut notiser ur tidningarna och så vidare. Efter ett misslyckat rymningsförsök får Rabbit leva med en lång kedja som sätts fast runt hans ben. Det här är hans liv nu och för evigt.
Tio år senare har Rabbit (nu spelad av Eamon Farren) sett mer än vad en normal människa klarar av och mördaren tycker att det är dags för utbildning och att Rabbit bör "smaka på en kvinna". Är Rabbit redo att bli en partner och efterföljare eller är han fortfarande i grund och botten samma person som han var tio år tidigare?
Idén som sådan är inte så dum, och givetvis förskräcklig om man verkligen tänker på den. Vad händer med en människa när den skärmas av från verkligheten i en ålder då hen är som mest mottaglig för kunskap och utveckling och hamnar i en miljö som är allt annat än normal? Det är en mörk och skrämmande historia, men som inte riktigt blir fulländad. Skådespelet är godkänt, men helheten blir ingen klassiker eller ens en kultklassiker. Det saknas allt för mycket för att det ska bli något mer än ännu en psykologisk (och våldsam) thriller.
Mot slutet kommer en twist som enligt många andra var omöjlig att förutse. För min del var den väldigt uppenbar, även om jag inte riktigt kunde förutse alla detaljer i den. Slutet på filmen är inte övertydligt och man får möjligtvis dra sina egna slutsatser, även om jag är ganska övertygad om vad som faktiskt händer.
Är filmen sevärd? Tja, det är den nog. Jag tror att andra kan få ut betydligt mer av filmen än vad jag fick, men det betyder inte att jag tycker att den är usel.
Efter ett biobesök ska Sarah (Julia Ormond) och hennes nioåriga son Tim (Evan Bird) ta en taxi hem, men taxin kör i stället till ett avlägset hus. Det är nämligen ingen vanlig taxichaufför (Vincent D'Onofrio) som kör bilen utan en våldtäktsman och seriemördare. Sarah rycks ut ur bilen och sen ser Tim henne aldrig mer. Dock får han se desto mer av mördaren som beslutar sig för att behålla honom. Han döps om till Rabbit och får olika uppdrag för att underlätta mördarens vardag: öppna dörren, städa hemmet, servera mat, klipp ut notiser ur tidningarna och så vidare. Efter ett misslyckat rymningsförsök får Rabbit leva med en lång kedja som sätts fast runt hans ben. Det här är hans liv nu och för evigt.
Tio år senare har Rabbit (nu spelad av Eamon Farren) sett mer än vad en normal människa klarar av och mördaren tycker att det är dags för utbildning och att Rabbit bör "smaka på en kvinna". Är Rabbit redo att bli en partner och efterföljare eller är han fortfarande i grund och botten samma person som han var tio år tidigare?
Idén som sådan är inte så dum, och givetvis förskräcklig om man verkligen tänker på den. Vad händer med en människa när den skärmas av från verkligheten i en ålder då hen är som mest mottaglig för kunskap och utveckling och hamnar i en miljö som är allt annat än normal? Det är en mörk och skrämmande historia, men som inte riktigt blir fulländad. Skådespelet är godkänt, men helheten blir ingen klassiker eller ens en kultklassiker. Det saknas allt för mycket för att det ska bli något mer än ännu en psykologisk (och våldsam) thriller.
Mot slutet kommer en twist som enligt många andra var omöjlig att förutse. För min del var den väldigt uppenbar, även om jag inte riktigt kunde förutse alla detaljer i den. Slutet på filmen är inte övertydligt och man får möjligtvis dra sina egna slutsatser, även om jag är ganska övertygad om vad som faktiskt händer.
Är filmen sevärd? Tja, det är den nog. Jag tror att andra kan få ut betydligt mer av filmen än vad jag fick, men det betyder inte att jag tycker att den är usel.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. När jag ser filmen anser jag att titeln "Rabbit" hade varit bättre och lite mer mystisk än det tämligen vanliga "Chained". När jag sedan läser på visar det sig att både Jennifer Lynch och Vincent D'Onofrio haft exakt samma tanke.
2. Jennifer Lynchs nästa film blir "A Fall from Grace" (2014) där Tim Roth ska göra huvudrollen. Flera bekanta ansikten från hennes tidigare filmer är även med, bland annat Vincent D'Onfrio, men även hennes egen pappa gör en roll i filmen.
3. På IMDB debatteras det vilt om att filmen är en kopia av "Bereavement" som jag inte sett. Men jag läser mig till likheterna, och det är många, men vet inte riktigt om jag går med på att "Chained" är en kopia.
2. Jennifer Lynchs nästa film blir "A Fall from Grace" (2014) där Tim Roth ska göra huvudrollen. Flera bekanta ansikten från hennes tidigare filmer är även med, bland annat Vincent D'Onfrio, men även hennes egen pappa gör en roll i filmen.
3. På IMDB debatteras det vilt om att filmen är en kopia av "Bereavement" som jag inte sett. Men jag läser mig till likheterna, och det är många, men vet inte riktigt om jag går med på att "Chained" är en kopia.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Vincent D’Onofrio (16)
Vincent D’Onofrio (16)
