En av de bästa dramaserierna på länge
FILMENJag torkar mina tårar utan handskar flera gånger under den tre timmar långa inblicken i 80-talets Sverige när "bögpesten" AIDS kom och mer eller mindre utplånade många unga homosexuella män. Det är en gripande historia på många vis och man ska ha ett hjärta av sten om man inte blir berörd av berättelsen.
Jonas Gardell väntade länge innan han hade ork att skildra en tid som han levde mitt i. Hur han såg vän efter vän tyna bort för att till slut hamna i en svart liksäck med klisterlappen "SMITTORISK" som en sista förminskande etikett. Tiden har säkert skildrats tidigare, men ett sådant folkbildande genomslag som serien och boksviten den är baserad på fick har vi inte varit med förrän nu.
De tre avsnitten bär samma titlar som böckerna: "Kärleken", "Sjukdomen" och "Döden". Titlarna är väl valda i och med att de precis sammanfattar allt. Men på något sätt står kärleken i fokus. Det är Benjamin (Adam Lundgren) och Rasmus (Adam Pålsson) som hittar kärleken. De kommer från två helt skilda världar. Benjamin är uppvuxen i Koppom i Värmland och har bara längtat efter att få komma därifrån. Han är trött på att vara annorlunda och fri från småstadens fördömande blickar och glåpord kan han äntligen vara den han vill vara i Stockholm. Rasmus kommer från en Jehovas vittne-familj och vet inte om att han är homosexuell förrän den pratglada bögen Poul (Simon J. Berger) berättar det för honom. Det är via Poul Benjamin och Rasmus träffas och det är även kring Poul det mesta händer.
Men så kommer sjukdomen till gänget och allting förändras.
Det som är bra med serien är att den är så bred och lyckas täcka upp så mycket av samhället och de olika människor som finns i det. Som Benjamins föräldrar, mycket bra spelade av Annika Olsson och Stefan Sauk, som balanserar mellan att vara förstående och grupptrycksfördomsfulla. Eller Rasmus föräldrar, spelade av Marie Richardson och Gerhard Hoberstorfer som på grund av sin tro inte kan acceptera sonens homosexualitet och tvingas ta avstånd från honom. Det är mycket av den här skammen i hela serien där föräldrar ljuger och säger att deras barn dött i cancer i stället för att våga stå för sanningen.
"Torka aldrig tårar utan handskar" är en av de bästa dramaserier som gjorts i Sverige på mycket länge och något man måste se. Välgjord, välskriven, välspelad och oerhört gripande.
Jonas Gardell väntade länge innan han hade ork att skildra en tid som han levde mitt i. Hur han såg vän efter vän tyna bort för att till slut hamna i en svart liksäck med klisterlappen "SMITTORISK" som en sista förminskande etikett. Tiden har säkert skildrats tidigare, men ett sådant folkbildande genomslag som serien och boksviten den är baserad på fick har vi inte varit med förrän nu.
De tre avsnitten bär samma titlar som böckerna: "Kärleken", "Sjukdomen" och "Döden". Titlarna är väl valda i och med att de precis sammanfattar allt. Men på något sätt står kärleken i fokus. Det är Benjamin (Adam Lundgren) och Rasmus (Adam Pålsson) som hittar kärleken. De kommer från två helt skilda världar. Benjamin är uppvuxen i Koppom i Värmland och har bara längtat efter att få komma därifrån. Han är trött på att vara annorlunda och fri från småstadens fördömande blickar och glåpord kan han äntligen vara den han vill vara i Stockholm. Rasmus kommer från en Jehovas vittne-familj och vet inte om att han är homosexuell förrän den pratglada bögen Poul (Simon J. Berger) berättar det för honom. Det är via Poul Benjamin och Rasmus träffas och det är även kring Poul det mesta händer.
Men så kommer sjukdomen till gänget och allting förändras.
Det som är bra med serien är att den är så bred och lyckas täcka upp så mycket av samhället och de olika människor som finns i det. Som Benjamins föräldrar, mycket bra spelade av Annika Olsson och Stefan Sauk, som balanserar mellan att vara förstående och grupptrycksfördomsfulla. Eller Rasmus föräldrar, spelade av Marie Richardson och Gerhard Hoberstorfer som på grund av sin tro inte kan acceptera sonens homosexualitet och tvingas ta avstånd från honom. Det är mycket av den här skammen i hela serien där föräldrar ljuger och säger att deras barn dött i cancer i stället för att våga stå för sanningen.
"Torka aldrig tårar utan handskar" är en av de bästa dramaserier som gjorts i Sverige på mycket länge och något man måste se. Välgjord, välskriven, välspelad och oerhört gripande.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Tv-serien bygger på Jonas Gardells trilogi med samma namn, men när serien visades hade bara den första boken släppts, och den sista släpps ungefär samtidigt som DVD:n. Gardell har förklarat det som att tv-serien och böckerna skrevs samtidigt, men att tv-serien blev klar först. Böckerna ska dessutom berätta lite mer än serien.
2. Gardell tilldelades utmärkelsen Årets svensk 2012 med motiveringen: "Med tv-serien och romanen 'Torka aldrig tårar utan handskar' har Jonas Gardell lika effektivt som smärtsamt påmint oss om att människovärdet aldrig är en självklarhet utan ständigt måste försvaras."
3. Tv-serien har också fått priser, men ingenting vid Kristallen 2012. Kanske den kommer med i 2013 års gala?
2. Gardell tilldelades utmärkelsen Årets svensk 2012 med motiveringen: "Med tv-serien och romanen 'Torka aldrig tårar utan handskar' har Jonas Gardell lika effektivt som smärtsamt påmint oss om att människovärdet aldrig är en självklarhet utan ständigt måste försvaras."
3. Tv-serien har också fått priser, men ingenting vid Kristallen 2012. Kanske den kommer med i 2013 års gala?
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Adam Lundgren (9)
Adam Lundgren (9)
