En mycket lyckad fortsättning
FILMENJ.J. Abrams reboot av "Star Trek", där serien fick en egen tidslinje, är en film jag sett om oväntat många gånger. Jag har svårt att säga exakt varför, men den har blivit en film jag kan ta fram om jag bara vill se något för att bli underhållen. Eftersom jag inte är något "Star Trek"-fan i grund och botten måste det vara ett bevis för att filmen verkligen fyllde sitt syfte, det vill säga att nå utanför den redan etablerade fansfären.
Som jag skrev då kommer den mesta av min "Star Trek"-kunskap från referenser i annan populärkultur, vilket gjort att jag kan mer om serien än vad jag egentligen borde. Därför sitter jag och ler lite åt vissa passningar i "Star Trek Into Darkness", syftningar på klassiker från det för flutna som jag inte sett men ändå känner till.
Filmen börjar extremt rafflande med en scen som förklarar vad besättningen på U.S.S. Enterprise egentligen har för uppgift: Att utforska rymden och hjälpa till utan att synas. Här rycker de in på en röd planet som är på väg att få ett förödande vulkanutbrott som skulle utplåna alla de primitiva invånarna på den. Det är en fantastiskt bra scen som ger väldigt mycket på en gång. Dels att Kapten Kirk (Chris Pine) går ifrån reglementet om det behövs, dels den ständiga konfliken mellan Kirks magkänsla och Mr Spocks (Zachary Quinto) logiska tänkande och dels en sjujävla action i en spännande miljö. En perfekt start.
Huvudhistorien av filmen handlar om att Stjärnflottan skakas av ett internt terroristhot. Officeren John Harrison (Benedict Cumberbatch) har oförklarligt vänt sig mot sin arbetsgivare och spränger en hemlig forskningsstation i London innan han försöker mörda Flottans viktigaste personer. Slutligen flyr han till Kronos, klingonernas hemvärld.
U.S.S. Enterprise ger sig iväg till Kronos - vilket ger oss den första riktiga titten på klingonerna (de fanns med i en borttagen scen i första filmen) - där det blir fullt pådrag på en gång och den som räddar besättningen ur knipan är just John Harrison som sedan överlämnar sig frivilligt. Det är något märkligt med denna figur som vänder upp och ned på allting och det blir en kamp med många förvecklingar ända in i det sista.
De som har lite grundläggande "Star Trek"-kunskaper vet vad som är det märkliga med John Harrison och vem han verkligen är, en överraskningseffekt som inte riktigt förblev den hemlighet det var tänkt. Vad som dock är solklart är att Benedict Cumberbatch gör en fruktansvärt bra insats som lurig skurk i filmen. Eric Bana var bra och karismatisk i förra filmen, men Cumberbatch får honom att blekna. Otroligt bra.
I övrigt är alla skådespelare på plats - Zoe Saldana, Karl Urban, Simon Pegg, John Cho, Anton Yelchin, Bruce Greenwood repriserar sina roller och kemin som byggdes upp i den första filmen är intakt. Det känns som att återse några gamla bekanta.
En annan bra sak med filmen är att man inte överdrivit de humoristiska inslagen. I förra filmen var Kirk lite rolig. Han skämtade och var sarkastisk och jag upplevde det som uppfriskande samtidigt som det är något som finns naturligt i karaktären. I fel manushänder kunde detta tagit över fullständigt och allting kunde ha blivit buskis. Så är det lyckligtvis inte och humorn finns där, samtidigt som den övergripande känslan är mer allvarlig. En fin balans.
Och balansen är fin även i helheten. Gott om action, gott om drama, gott om spänning och gott om underhållning. Jag gillar verkligen den här versionen av "Star Trek" och känner att det är stor chans till att även "Star Trek Into Darkness" kommer att få snurra många gånger till i spelaren, och jag ser redan fram emot nästa film.
Som jag skrev då kommer den mesta av min "Star Trek"-kunskap från referenser i annan populärkultur, vilket gjort att jag kan mer om serien än vad jag egentligen borde. Därför sitter jag och ler lite åt vissa passningar i "Star Trek Into Darkness", syftningar på klassiker från det för flutna som jag inte sett men ändå känner till.
Filmen börjar extremt rafflande med en scen som förklarar vad besättningen på U.S.S. Enterprise egentligen har för uppgift: Att utforska rymden och hjälpa till utan att synas. Här rycker de in på en röd planet som är på väg att få ett förödande vulkanutbrott som skulle utplåna alla de primitiva invånarna på den. Det är en fantastiskt bra scen som ger väldigt mycket på en gång. Dels att Kapten Kirk (Chris Pine) går ifrån reglementet om det behövs, dels den ständiga konfliken mellan Kirks magkänsla och Mr Spocks (Zachary Quinto) logiska tänkande och dels en sjujävla action i en spännande miljö. En perfekt start.
Huvudhistorien av filmen handlar om att Stjärnflottan skakas av ett internt terroristhot. Officeren John Harrison (Benedict Cumberbatch) har oförklarligt vänt sig mot sin arbetsgivare och spränger en hemlig forskningsstation i London innan han försöker mörda Flottans viktigaste personer. Slutligen flyr han till Kronos, klingonernas hemvärld.
U.S.S. Enterprise ger sig iväg till Kronos - vilket ger oss den första riktiga titten på klingonerna (de fanns med i en borttagen scen i första filmen) - där det blir fullt pådrag på en gång och den som räddar besättningen ur knipan är just John Harrison som sedan överlämnar sig frivilligt. Det är något märkligt med denna figur som vänder upp och ned på allting och det blir en kamp med många förvecklingar ända in i det sista.
De som har lite grundläggande "Star Trek"-kunskaper vet vad som är det märkliga med John Harrison och vem han verkligen är, en överraskningseffekt som inte riktigt förblev den hemlighet det var tänkt. Vad som dock är solklart är att Benedict Cumberbatch gör en fruktansvärt bra insats som lurig skurk i filmen. Eric Bana var bra och karismatisk i förra filmen, men Cumberbatch får honom att blekna. Otroligt bra.
I övrigt är alla skådespelare på plats - Zoe Saldana, Karl Urban, Simon Pegg, John Cho, Anton Yelchin, Bruce Greenwood repriserar sina roller och kemin som byggdes upp i den första filmen är intakt. Det känns som att återse några gamla bekanta.
En annan bra sak med filmen är att man inte överdrivit de humoristiska inslagen. I förra filmen var Kirk lite rolig. Han skämtade och var sarkastisk och jag upplevde det som uppfriskande samtidigt som det är något som finns naturligt i karaktären. I fel manushänder kunde detta tagit över fullständigt och allting kunde ha blivit buskis. Så är det lyckligtvis inte och humorn finns där, samtidigt som den övergripande känslan är mer allvarlig. En fin balans.
Och balansen är fin även i helheten. Gott om action, gott om drama, gott om spänning och gott om underhållning. Jag gillar verkligen den här versionen av "Star Trek" och känner att det är stor chans till att även "Star Trek Into Darkness" kommer att få snurra många gånger till i spelaren, och jag ser redan fram emot nästa film.
EXTRAMATERIALET
När det gäller extramaterialet infinner sig en viss besvikelse. Dels för att extramaterialet till "Star Trek" var av högsta klass, sådant där man kan se om flera gånger, och dels för att extramaterialet till denna film pytsats ut på olika utgåvor.
Det som finns här är standardutförandet, vilket är 40 minuter bakommaterial. I USA får man vända sig till iTunes digitala variant för att få ett kommentarspår, och återförsäljarna Best Buy och Target har fått olika bonusskivor i sina utgåvor och där något av det också går att se från något streamingtjänst. Fullkomligt idiotiskt och enbart irriterande.
Nu ska jag dock inte klaga på det extramaterial man får, som i kronologisk ordning går igenom några av de viktigare scenerna i filmen, med mest fokus på praktiska specialeffekter. Det är bra, men man känner sig snuvad på den där kompletta konfekten som förra filmen hade.
Det som finns här är standardutförandet, vilket är 40 minuter bakommaterial. I USA får man vända sig till iTunes digitala variant för att få ett kommentarspår, och återförsäljarna Best Buy och Target har fått olika bonusskivor i sina utgåvor och där något av det också går att se från något streamingtjänst. Fullkomligt idiotiskt och enbart irriterande.
Nu ska jag dock inte klaga på det extramaterial man får, som i kronologisk ordning går igenom några av de viktigare scenerna i filmen, med mest fokus på praktiska specialeffekter. Det är bra, men man känner sig snuvad på den där kompletta konfekten som förra filmen hade.
TRE SAKER
1. Filmen heter "Star Trek Into Darkness" - det vill säga inga kolon eller streck mellan "Star Trek" och "Into Darkness". All marknadsföring jag sett i Sverige skriver titeln på fel sätt.
2. J.J. Abrams förkärlek till lens flares som introducerades hårt i första filmen fortsätter även i denna, men min känsla är att det är lite mer tillbakahållet, ungefär på samma sätt som att de humoristiska inslagen inte överdrivits.
3. I och med att Abrams ska regissera "Star Wars VII" kommer han inte att regissera nästa film. Vem som ska ta över är inte bestämt än, men Abrams har givit sin välsignelse till Rupert Wyatt ("Apornas planet (R)evolution") som är ett namn som nämnts.
2. J.J. Abrams förkärlek till lens flares som introducerades hårt i första filmen fortsätter även i denna, men min känsla är att det är lite mer tillbakahållet, ungefär på samma sätt som att de humoristiska inslagen inte överdrivits.
3. I och med att Abrams ska regissera "Star Wars VII" kommer han inte att regissera nästa film. Vem som ska ta över är inte bestämt än, men Abrams har givit sin välsignelse till Rupert Wyatt ("Apornas planet (R)evolution") som är ett namn som nämnts.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Chris Pine (15)
Chris Pine (15)
