Vägen till vänskap går via en matlåda
FILMEN"The Lunchbox" handlar om två olyckliga människor i Mumbai, Indien. Ila (Nimrat Kaur) lever i ett äktenskap som stagnerat. Varje dag lagar hon en matlåda till sin man som levereras lagom till lunch genom ett komplicerat, men garanterat felfritt system. Utifrån talesättet "vägen till mannens hjärta går via hjärtat" lägger hon ned extra kärlek på lunchen med hjälp från en granne. Nu ska det garanterat bli passion i äktenskapet igen. Men matlådan levereras till fel person.
Saajan Fernandes (Irrfan Khan) är änkling och gör sina sista veckor på ett jobb han lagt ned 35 år av sitt liv på. Nu hänger hans efterträdare över honom som en jobbig igel, redo att lära sig allt med ett stort leende. Saajan ler inte, men när han öppnar matlådan som han tror är från sin vanliga leverantör får han en positiv överraskning. Kvaliteten på maten är hög och han äter varenda liten bit.
Den tomma lådan levereras tillbaka till Ila som förväntar sig en nöjd man på kvällen. När hon frågar om han tyckte om maten inser hon att han ätit något annat, så i nästa dags låda lämnar hon en liten lapp. Även denna låda når Saajan som svarar att det var lite salt. Som hämnd går Ila loss med chilin i nästa låda och någonstans där inleds en vänskapsrelation där lapparna blir allt längre och längre och de båda delar med sig av sina liv. Ila oroar sig över att hennes man är otrogen, medan Saajan skriver om sorgen efter sin fru. Vänskapen växer bara starkare och till slut är det dags att träffas. Men vågar de ta steget från brev till verkligheten?
Det är skönt att se att det finns utrymme för sådan här kvalitetsfilm bland alla Bollywoodfilmer i Indien. Regissören och manusförfattaren Ritesh Batra långfilms-debuterar med en film som har både värme och djup. Brevkonversationerna innehåller många funderingar och känslor som bildsätts på ett smart sätt. Filmen är möjligen lite segt berättad då och då, men båda huvudrollsinnehavarna gör bra och samlade insatser. Deras karaktärer är trovärdiga och lyckas med små medel förmedla mycket. En mycket sevärd film.
Saajan Fernandes (Irrfan Khan) är änkling och gör sina sista veckor på ett jobb han lagt ned 35 år av sitt liv på. Nu hänger hans efterträdare över honom som en jobbig igel, redo att lära sig allt med ett stort leende. Saajan ler inte, men när han öppnar matlådan som han tror är från sin vanliga leverantör får han en positiv överraskning. Kvaliteten på maten är hög och han äter varenda liten bit.
Den tomma lådan levereras tillbaka till Ila som förväntar sig en nöjd man på kvällen. När hon frågar om han tyckte om maten inser hon att han ätit något annat, så i nästa dags låda lämnar hon en liten lapp. Även denna låda når Saajan som svarar att det var lite salt. Som hämnd går Ila loss med chilin i nästa låda och någonstans där inleds en vänskapsrelation där lapparna blir allt längre och längre och de båda delar med sig av sina liv. Ila oroar sig över att hennes man är otrogen, medan Saajan skriver om sorgen efter sin fru. Vänskapen växer bara starkare och till slut är det dags att träffas. Men vågar de ta steget från brev till verkligheten?
Det är skönt att se att det finns utrymme för sådan här kvalitetsfilm bland alla Bollywoodfilmer i Indien. Regissören och manusförfattaren Ritesh Batra långfilms-debuterar med en film som har både värme och djup. Brevkonversationerna innehåller många funderingar och känslor som bildsätts på ett smart sätt. Filmen är möjligen lite segt berättad då och då, men båda huvudrollsinnehavarna gör bra och samlade insatser. Deras karaktärer är trovärdiga och lyckas med små medel förmedla mycket. En mycket sevärd film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. När filmen gick på bio skrev en svensk recensent "Se till att boka bord på en indisk restaurang efter biobesöket" och nog sjutton blir man hungrig när man ser filmen!
2. Originaltiteln är "Dabba" som man får anta betyder mat- eller lunchlåda. Titeln skulle nästan ha fungerat på svenska också eftersom lunchlådeleverantörerna "dabbar sig" så att lådan hamnar fel.
3. Det är lustigt hur hindi och engelska varvas om vartannat i dialogerna. Jag antar att det är så man pratar, men samtidigt verkar det vara lite efter eget tycke och smak. Ila skriver sina brev på hindi medan Saajan föredrar engelska.
2. Originaltiteln är "Dabba" som man får anta betyder mat- eller lunchlåda. Titeln skulle nästan ha fungerat på svenska också eftersom lunchlådeleverantörerna "dabbar sig" så att lådan hamnar fel.
3. Det är lustigt hur hindi och engelska varvas om vartannat i dialogerna. Jag antar att det är så man pratar, men samtidigt verkar det vara lite efter eget tycke och smak. Ila skriver sina brev på hindi medan Saajan föredrar engelska.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Irrfan Khan (7)
Irrfan Khan (7)
