Retrodoftande och hypermodernt
FILMENFör tre år sedan kom Disneys stora klassisker "Djungelboken" på blu-ray och jag kunde äntligen se 1967-filmen i vuxen ålder - eventuellt för absolut första gången någonsin. Om ni läser min recension av den animerade filmen ser ni att min historia med den är av mer ljudmässig art. Ni kan även se att jag tyvärr inte var så där jätteimponerad av klassikern, mest på grund av trögt berättande. Men: det är en klassiker och sådana ska man inte peta i... Eller?
Den nya versionen är hypermodernt gjord. En liten pojke har spelat in sina grejer mot bluescreen och sedan har animatörer gjort otroligt fotorealistiska miljöer och djur som givetvis pratar. När man väl kommit över detaljen att djuren pratar dröjer det inte länge innan man kommer in i historien. Intressant nog är det inte en rak remake på den animerade filmen utan här har man tagit sig tillbaka till Rudyard Kiplings ursprungliga böcker, men även tagit inslag från 1967-filmen vilket gör att filmen flirtar med två separata original och får ett bra flyt i berättelsen samtidigt som den är obeskrivligt snyggt gjord.
Människobarnet Mowgli (Neel Sethi) har växt upp i en vargflock precis som vilken valp som helst. Men nu börjar det komma till en punkt då Mowgli inte utvecklas i samma takt som hans "syskon" samtidigt som han använder sitt intellekt och sin fingerfärdighet på ett sätt som inte passar vargar. Det som får Mowgli att följa med sin ständiga övervakare pantern Bagheera (röst av Ben Kingsley) bort från vargflocken är att den brännskadade och människohatande tigern Shere Khan (röst av Idris Elba) har vädrat människovalpen och vill ha honom.
Mowglis resa går via elefanter och ett kusligt möte med pytonormen Kaa (röst av Scarlett Johansson) som fyller i lite luckor i historien innan han slutligen hamnar hos goa, slöa björnen Baloo (röst av Bill Murray) och blir varse om att det finns mer i livet än vad han trott. Men samtidigt har han inte trott att han skulle ställas framför en gigantisk apa, King Louie (röst av Christopher Walken), som vill ha människornas "Röda blomma" - samma flammande kraft som fick Shere Khan att hata mänskligheten.
Det finns ett mörker i den här historien som troligen är något av det man hittat i originaltexten, samtidigt som det är en både rar och spännande äventyrshistoria. Kombinationen är riktigt bra och nya "Djungelboken" är en väldigt bra variant av en gammal klassiker. Det är inte lika mycket musik, men versionen av både "The Bare Necessities" ("Var nöjd med allt som livet ger") och "I wanna be like you" ("Jag vill ju va som du") med sång av Murray och Walken finns så klart med, och just Murray är förstås en av de stora behållningarna med filmen. Han är perfekt som Baloo. Walkens apa är mest imponerande visuellt då King Louie i denna variant är en Gigantopithecus som verkligen är vad den heter.
Jag är helt klart positivt överraskad av den här nytolkningen. Flirtarna och respekten till förlagorna sitter som en smäck samtidigt som filmen verkligen klarar av att stå stolt på egna ben.
3D-VERSION
Här är det högsta betyg vad det gäller både kvaliteten på och effekten av 3D:n. En snårig djungel gör sig riktigt bra i lager på lager och när bilderna kräver djup och omfattning förstärks det absolut av denna extra dimension. Mycket bra!
Den nya versionen är hypermodernt gjord. En liten pojke har spelat in sina grejer mot bluescreen och sedan har animatörer gjort otroligt fotorealistiska miljöer och djur som givetvis pratar. När man väl kommit över detaljen att djuren pratar dröjer det inte länge innan man kommer in i historien. Intressant nog är det inte en rak remake på den animerade filmen utan här har man tagit sig tillbaka till Rudyard Kiplings ursprungliga böcker, men även tagit inslag från 1967-filmen vilket gör att filmen flirtar med två separata original och får ett bra flyt i berättelsen samtidigt som den är obeskrivligt snyggt gjord.
Människobarnet Mowgli (Neel Sethi) har växt upp i en vargflock precis som vilken valp som helst. Men nu börjar det komma till en punkt då Mowgli inte utvecklas i samma takt som hans "syskon" samtidigt som han använder sitt intellekt och sin fingerfärdighet på ett sätt som inte passar vargar. Det som får Mowgli att följa med sin ständiga övervakare pantern Bagheera (röst av Ben Kingsley) bort från vargflocken är att den brännskadade och människohatande tigern Shere Khan (röst av Idris Elba) har vädrat människovalpen och vill ha honom.
Mowglis resa går via elefanter och ett kusligt möte med pytonormen Kaa (röst av Scarlett Johansson) som fyller i lite luckor i historien innan han slutligen hamnar hos goa, slöa björnen Baloo (röst av Bill Murray) och blir varse om att det finns mer i livet än vad han trott. Men samtidigt har han inte trott att han skulle ställas framför en gigantisk apa, King Louie (röst av Christopher Walken), som vill ha människornas "Röda blomma" - samma flammande kraft som fick Shere Khan att hata mänskligheten.
Det finns ett mörker i den här historien som troligen är något av det man hittat i originaltexten, samtidigt som det är en både rar och spännande äventyrshistoria. Kombinationen är riktigt bra och nya "Djungelboken" är en väldigt bra variant av en gammal klassiker. Det är inte lika mycket musik, men versionen av både "The Bare Necessities" ("Var nöjd med allt som livet ger") och "I wanna be like you" ("Jag vill ju va som du") med sång av Murray och Walken finns så klart med, och just Murray är förstås en av de stora behållningarna med filmen. Han är perfekt som Baloo. Walkens apa är mest imponerande visuellt då King Louie i denna variant är en Gigantopithecus som verkligen är vad den heter.
Jag är helt klart positivt överraskad av den här nytolkningen. Flirtarna och respekten till förlagorna sitter som en smäck samtidigt som filmen verkligen klarar av att stå stolt på egna ben.
3D-VERSION
Här är det högsta betyg vad det gäller både kvaliteten på och effekten av 3D:n. En snårig djungel gör sig riktigt bra i lager på lager och när bilderna kräver djup och omfattning förstärks det absolut av denna extra dimension. Mycket bra!
EXTRAMATERIALET
En rätt lång bakomfilm avhandlar filmens tillkomst med regissören Jon Favreau i spetsen. Även om bakomfilmen innehåller gott om spännande info om hur filmen gjordes rent tekniskt är det små roliga detaljer i inslaget som står ut. Favreau berättar till exempel att innan han fick uppdraget hade han en förutsättningslös lunch med Disney-bossen vilket råkade vara exakt samma dag som förvärvningen av "Star Wars"-franchisen offentliggjordes som därför fick skvallrande nöjesjournalister att dra egna slutsatser. Vi får även veta att det fysiska exet av "Djungelboken" som syns under eftertexterna är exakt samma ex som användes i 1967-filmens förtexter. En arkivarie med vita handskar fick hantera boken.
Det man även får med sig är en djup respekt för originalfilmen, men även Rudyard Kiplings böcker, i och med att man både letade sig tillbaka till originaltexten samtidigt som man gjorde passningar till den animerade filmen.
Jag antar att detta utvecklas i kommentarspåret men det sparar jag till en annan gång. De två kvarvarande inslagen handlar om unga Neel Sethi som fick rollen som Mowgli och så en titt på sekvensen där King Louie sjunger om att han vill vara som "oss", bildsatt med ett collage av bilder från animeringarna och när Christopher Walken spelar in sången.
Det man även får med sig är en djup respekt för originalfilmen, men även Rudyard Kiplings böcker, i och med att man både letade sig tillbaka till originaltexten samtidigt som man gjorde passningar till den animerade filmen.
Jag antar att detta utvecklas i kommentarspåret men det sparar jag till en annan gång. De två kvarvarande inslagen handlar om unga Neel Sethi som fick rollen som Mowgli och så en titt på sekvensen där King Louie sjunger om att han vill vara som "oss", bildsatt med ett collage av bilder från animeringarna och när Christopher Walken spelar in sången.
TRE SAKER
1. Eftertexterna är riktigt snygga. Här bjuds vi på en "pop-up-bok" värd namnet. Mycket tjusigt gjort med en repris av Christopher Walkens version av "I wanna be like you".
2. Den följs upp av en otroligt suggestiv och snygg version av pytonormen Kaas sång "Trust in me" framförd av Scarlett Johansson. Fantastiskt bra!
3. Och eftersom jag ändå har musik och eftertexter som tema så avslutas hela klabbet av ytterligare en version av "The Bare Necessities" framförd av legendaren Dr. John.
2. Den följs upp av en otroligt suggestiv och snygg version av pytonormen Kaas sång "Trust in me" framförd av Scarlett Johansson. Fantastiskt bra!
3. Och eftersom jag ändå har musik och eftertexter som tema så avslutas hela klabbet av ytterligare en version av "The Bare Necessities" framförd av legendaren Dr. John.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Bill Murray (22)
Bill Murray (22)
