Två kanonavsnitt plus sex till ger sju totalt
FILMENDet är typiskt Grotesco att döpa en serie till "Grotescos sju mästerverk" och göra den i åtta delar. Vilken del är inte ett mästerverk? Sju år har gått sedan den andra omgången avsnitt för tv, och under tiden har gänget gjort en hyllad scenföreställning "Grotesco - En näradödenrevy" som på ett smått magiskt sätt förde över gruppens säregna humor till ett nytt format med ett utmärkt resultat. Ensemblens medlemmar har även varit med i diverse olika sammanhang, dels som skådespelare och skapare till "Kontoret" och dels i serier som "Boy Machine" och "Finaste familjen", eller i hyllade scenföreställningar som "The Book of Mormon" och "Gentlemannen", för att ta ytterligare några exempel. Jag hade dock längtat efter en ny säsong och nu är den släppt på DVD.
Omgång två hade parollen "Åtta ganska olika avsnitt" och här skulle jag säga att det handlar om åtta VÄLDIGT olika avsnitt. Gänget har nämligen valt åtta olika stilar på sina avsnitt, där vissa avsnitt är bland det bästa de har gjort. Som till exempel inledande "Flyktingkrisen - En musikal". För 20-25 år sedan hade det här varit något som Galenskaparna After Shave hade gjort (och 20-25 år ännu tidigare något signerat Hasseåtage eller Povel Ramel kanske), för det är en politisk kommentar i musikalform. Det handlar om flyktingkrisen mellan juni och november 2015, de stämningar som var i Sverige, de val regeringen tvingades till och vad konsekvenserna blev. Allt tonsatt med rap, opera och svulstig musikal - bland annat. Makalöst bra och tjusigt gjort.
Avsnitt två, "Föräldramötet - Ett kammarspel" varvar urtypisk realism med gruppens fäbless för våld och blod. Även här finns ett rapinslag som är mycket minnesvärt... Avsnitt tre är sedan nästa exempel på det bästa gruppen gjort, nämligen det vältajmade "Ladies Night - Ett psykologiskt drama". När avsnittet visades var det precis när #metoo-rörelsen hade rullat igång och delkampanjen #tystnadtagning hade lyft fram kvinnornas situationer inom film- och teatervärlden. Avsnittet ligger otroligt nära verkligheten och sägs ha haft sitt ursprung i riktiga bråk gruppen haft internt när ensemblens kvinnor velat ha mer att säga till om. Här främst Emma Molin som vill ingå i manusgruppen. Avsnittet utvecklar sig på ett sådant där Grotesco-smart vis att jag bara vill ställa mig upp och jubla. Suveränt!
"Moralpanik - Ett samtidsscenario", det fjärde avsnittet, blandar verklighet och fantasi på ett snårigt och invecklat vis. En linjemans död skapar debatt och allting ebbar ut i ett fullskaligt krig mellan vanliga människor och intellektuella kulturfigurer. Pluspoäng för kulturskånskan i avsnittet.
Avsnitt fem och sex knyter an mest till tidigare säsonger i och med att båda två centreras kring karaktärer som vi sett tidigare, faktiskt i ett och samma avsnitt. "Podman - En dokumentär" ger en obehaglig skildring av tv-mannen Rolf Pihlman (Henrik Dorsin) när han efter en tid som nykter alkoholist försöker bygga upp sin karriär som en sorts YouTube-agent. Här tycker jag att Dorsins kvaliteter som skådespelare skiner igenom. I "Drönaren - En kortfilm" möter vi en annan tv-man, Bergström (Per Andersson), som deprimerad självdör i en lägenhet han inte vägrar lämna. När hans partner ger honom en drönare får Bergström se något han aldrig hade räknat med som skakar om honom ordentligt. Det här är tveklöst det konstigaste avsnittet, men i grund och botten en tragiskt historia om depression.
"Sketchprofeten - Ett sketchprogram" är kanske det sämsta avsnittet (det som inte är ett mästerverk då, kanske) som är ett just ett sketchprogram med varierande kvalitet. Ett enkelt sätt att samla ihop en rad olika spridda idéer i ett och samma avsnitt. Avslutande "2022 - Ett framtidsscenario" ligger just nu väldigt rätt i tiden eftersom det är en valvaka om fyra år då Sverige ser väldigt annorlunda ut. Utöver det politiska klimatet som skildrats har Grotesco hittat på egna sociala medier och tjänster som å ena sidan är fullt tänkbara och å andra sidan smått absurda. Fantasifyllt och bra är det i alla fall.
Jag minns att när jag såg avsnitten på tv 2017 upplevde jag att säsongen i sin helhet kändes lite småsvag, men när jag nu ser om dem känner jag inte riktigt samma sak. De två utstickande avsnitten sticker fortfarande ut, men resten är också bra. Jag är förtjust i hur uttänkt en "Grotesco"-säsong alltid känns. Det finns inte mycket som känns linjärt och alla interna passningar mellan avsnitten och till tidigare säsonger hjälper till att skapa en speciell och egen ton. Låt gå för att Grotesco hittat till sin stil via Month Python och Galenskaparna After Shave, men just nu är de sannerligen ensamma om att göra den här typen av humor och jag hoppas verkligen inte att detta är det sista vi ser av dem.
Omgång två hade parollen "Åtta ganska olika avsnitt" och här skulle jag säga att det handlar om åtta VÄLDIGT olika avsnitt. Gänget har nämligen valt åtta olika stilar på sina avsnitt, där vissa avsnitt är bland det bästa de har gjort. Som till exempel inledande "Flyktingkrisen - En musikal". För 20-25 år sedan hade det här varit något som Galenskaparna After Shave hade gjort (och 20-25 år ännu tidigare något signerat Hasseåtage eller Povel Ramel kanske), för det är en politisk kommentar i musikalform. Det handlar om flyktingkrisen mellan juni och november 2015, de stämningar som var i Sverige, de val regeringen tvingades till och vad konsekvenserna blev. Allt tonsatt med rap, opera och svulstig musikal - bland annat. Makalöst bra och tjusigt gjort.
Avsnitt två, "Föräldramötet - Ett kammarspel" varvar urtypisk realism med gruppens fäbless för våld och blod. Även här finns ett rapinslag som är mycket minnesvärt... Avsnitt tre är sedan nästa exempel på det bästa gruppen gjort, nämligen det vältajmade "Ladies Night - Ett psykologiskt drama". När avsnittet visades var det precis när #metoo-rörelsen hade rullat igång och delkampanjen #tystnadtagning hade lyft fram kvinnornas situationer inom film- och teatervärlden. Avsnittet ligger otroligt nära verkligheten och sägs ha haft sitt ursprung i riktiga bråk gruppen haft internt när ensemblens kvinnor velat ha mer att säga till om. Här främst Emma Molin som vill ingå i manusgruppen. Avsnittet utvecklar sig på ett sådant där Grotesco-smart vis att jag bara vill ställa mig upp och jubla. Suveränt!
"Moralpanik - Ett samtidsscenario", det fjärde avsnittet, blandar verklighet och fantasi på ett snårigt och invecklat vis. En linjemans död skapar debatt och allting ebbar ut i ett fullskaligt krig mellan vanliga människor och intellektuella kulturfigurer. Pluspoäng för kulturskånskan i avsnittet.
Avsnitt fem och sex knyter an mest till tidigare säsonger i och med att båda två centreras kring karaktärer som vi sett tidigare, faktiskt i ett och samma avsnitt. "Podman - En dokumentär" ger en obehaglig skildring av tv-mannen Rolf Pihlman (Henrik Dorsin) när han efter en tid som nykter alkoholist försöker bygga upp sin karriär som en sorts YouTube-agent. Här tycker jag att Dorsins kvaliteter som skådespelare skiner igenom. I "Drönaren - En kortfilm" möter vi en annan tv-man, Bergström (Per Andersson), som deprimerad självdör i en lägenhet han inte vägrar lämna. När hans partner ger honom en drönare får Bergström se något han aldrig hade räknat med som skakar om honom ordentligt. Det här är tveklöst det konstigaste avsnittet, men i grund och botten en tragiskt historia om depression.
"Sketchprofeten - Ett sketchprogram" är kanske det sämsta avsnittet (det som inte är ett mästerverk då, kanske) som är ett just ett sketchprogram med varierande kvalitet. Ett enkelt sätt att samla ihop en rad olika spridda idéer i ett och samma avsnitt. Avslutande "2022 - Ett framtidsscenario" ligger just nu väldigt rätt i tiden eftersom det är en valvaka om fyra år då Sverige ser väldigt annorlunda ut. Utöver det politiska klimatet som skildrats har Grotesco hittat på egna sociala medier och tjänster som å ena sidan är fullt tänkbara och å andra sidan smått absurda. Fantasifyllt och bra är det i alla fall.
Jag minns att när jag såg avsnitten på tv 2017 upplevde jag att säsongen i sin helhet kändes lite småsvag, men när jag nu ser om dem känner jag inte riktigt samma sak. De två utstickande avsnitten sticker fortfarande ut, men resten är också bra. Jag är förtjust i hur uttänkt en "Grotesco"-säsong alltid känns. Det finns inte mycket som känns linjärt och alla interna passningar mellan avsnitten och till tidigare säsonger hjälper till att skapa en speciell och egen ton. Låt gå för att Grotesco hittat till sin stil via Month Python och Galenskaparna After Shave, men just nu är de sannerligen ensamma om att göra den här typen av humor och jag hoppas verkligen inte att detta är det sista vi ser av dem.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Avsnittet "Ladies Night" innehåller vissa föraningar till andra avsnitt i säsongen eftersom det meta-aktigt handlar om skrivprocessen till den samma.
2. För övrigt är det roligt att se hur många svenska humormän (förstås) Grotesco lyckats samla ihop i cameos i samma avsnitt.
3. Grotesco är även skickliga på musik. I "Flyktingkrisen" finns en sorts pastisch på "Phantom of the Opera"-numret "Music of the Night" som i princip är exakt samma låt men ändå inte är det. En tjusig kopia som ändå blir egen. Avsnittet "Drönaren" förgylls av några mystiska syntlåtar med en svartvit trio. Utöver det måste jag även lyfta fram parodin på barnartister i "2022".
2. För övrigt är det roligt att se hur många svenska humormän (förstås) Grotesco lyckats samla ihop i cameos i samma avsnitt.
3. Grotesco är även skickliga på musik. I "Flyktingkrisen" finns en sorts pastisch på "Phantom of the Opera"-numret "Music of the Night" som i princip är exakt samma låt men ändå inte är det. En tjusig kopia som ändå blir egen. Avsnittet "Drönaren" förgylls av några mystiska syntlåtar med en svartvit trio. Utöver det måste jag även lyfta fram parodin på barnartister i "2022".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
