Netflix bidrar till julmyset
FILMENSom så många andra filmer har "Klaus" varit på gång en längre tid. 2015 försökte skaparna sälja den till olika bolag som gemensamt bedömde den animerade filmen som "för riskabel". Vad som menas med det vet jag inte. Det är inte någon kontroversiell historia på något vis. Det skulle kanske vara själva animeringsstilen där traditionellt handanimerade bilder förstärkts med ljus och 3D-effekter som bedömdes som dyr och knepig.
Hur det än var med den saken köpte Netflix distributionsrättigheterna och har därmed utökat sitt originalutbud med en lysande julfilm. "Klaus" har alla möjligheter att bli en liten hit för hela familjen (svenskt tal finns att trycka igång om man önskar).
Det här är en sorts ursprungshistoria för jultomten och mytologin kring honom. Men det är också en historia om post och brev. Jesper är en dryg brevbärarkandidat som lever gott på att vara son till postgeneralen i den Kungliga posten. Han är en fruktansvärt usel student och hans far bestämmer sig för att sätta ned foten rejält. Oväntat nog utexaminerar han den usla sonen och ger honom i uppgift att framgångsrikt driva posten i staden Smeerensburg långt ovanför polcirkeln. Han får ett år på sig att hantera 6 000 brev annars är det slut på familjens generositet.
Givetvis är Smeerensburg en fruktansvärd plats. Här finns varken liv eller rörelse, vilket grundar sig i att två klaner ligger i en evighetslång strid med varandra vilket gör att de hela tiden ryker ihop. Det finns alltså inget utrymme kvar för glädje och positivitet, ej heller tillstymmelse till en enda postförsändelse. Jesper tar sin uppgift på allvar och försöker övertala varenda invånare han kan leta på att posta ett brev, men det går inte.
Hans sista chans är ett hus långt utanför staden där en ensam och gigantisk skogshuggare bor. Jesper blir livrädd för honom och flyr illa kvickt med lyckas tappa ett kuvert med en teckning som ett av stadens barn gjort. Skogshuggaren, Klaus, givetvis, har mängder av leksaker och han ger en groda till barnet och det blir en direkt succé. Snart börjar barn köa utanför postkontoret och Jesper ser oanade möjligheter utveckla sig. Men med framgången börjar klanernas överhuvuden att bli irriterade. Plötsligt är deras bittra stad sprudlande och glad och så kan det förstås inte vara.
"Klaus" växer till att bli en både charmig och gullig historia som följer ett ganska intrampat dramaturgiskt spår, men det gör inget. Det är en film som lockar till både skratt och tårar och den som inte smälter när den lilla sameflickan Margu är tamejfan nedfryst i flytande kväve.
Filmen är skriven och regisserad av Sergio Pablos som inte är någon nykläckt figur inom den animerade filmen, även om "Klaus" är hans regidebut. Han har varit animatör och karaktärsdesigner på Disneyfilmer som "Ringaren i Notre Dame" och "Tarzan" samt hittat på "Dumma mej" och skrivit boken som "Smallfoot" baserades på. Knådar man ihop dessa filmer blir det fullt logiskt "Klaus" av det hela. Karaktärerna är i stil väldigt närbesläktade med nämna Disney-filmer och miljön känns igen från "Smallfoot" och det finns möjligen någon lekfullhet likt den i "Dumma mej".
Men "Klaus" känns inte som någon kopia. Den är en mysig film som har goda chanser att bli en riktigt julklassiker. Missa den inte!
Hur det än var med den saken köpte Netflix distributionsrättigheterna och har därmed utökat sitt originalutbud med en lysande julfilm. "Klaus" har alla möjligheter att bli en liten hit för hela familjen (svenskt tal finns att trycka igång om man önskar).
Det här är en sorts ursprungshistoria för jultomten och mytologin kring honom. Men det är också en historia om post och brev. Jesper är en dryg brevbärarkandidat som lever gott på att vara son till postgeneralen i den Kungliga posten. Han är en fruktansvärt usel student och hans far bestämmer sig för att sätta ned foten rejält. Oväntat nog utexaminerar han den usla sonen och ger honom i uppgift att framgångsrikt driva posten i staden Smeerensburg långt ovanför polcirkeln. Han får ett år på sig att hantera 6 000 brev annars är det slut på familjens generositet.
Givetvis är Smeerensburg en fruktansvärd plats. Här finns varken liv eller rörelse, vilket grundar sig i att två klaner ligger i en evighetslång strid med varandra vilket gör att de hela tiden ryker ihop. Det finns alltså inget utrymme kvar för glädje och positivitet, ej heller tillstymmelse till en enda postförsändelse. Jesper tar sin uppgift på allvar och försöker övertala varenda invånare han kan leta på att posta ett brev, men det går inte.
Hans sista chans är ett hus långt utanför staden där en ensam och gigantisk skogshuggare bor. Jesper blir livrädd för honom och flyr illa kvickt med lyckas tappa ett kuvert med en teckning som ett av stadens barn gjort. Skogshuggaren, Klaus, givetvis, har mängder av leksaker och han ger en groda till barnet och det blir en direkt succé. Snart börjar barn köa utanför postkontoret och Jesper ser oanade möjligheter utveckla sig. Men med framgången börjar klanernas överhuvuden att bli irriterade. Plötsligt är deras bittra stad sprudlande och glad och så kan det förstås inte vara.
"Klaus" växer till att bli en både charmig och gullig historia som följer ett ganska intrampat dramaturgiskt spår, men det gör inget. Det är en film som lockar till både skratt och tårar och den som inte smälter när den lilla sameflickan Margu är tamejfan nedfryst i flytande kväve.
Filmen är skriven och regisserad av Sergio Pablos som inte är någon nykläckt figur inom den animerade filmen, även om "Klaus" är hans regidebut. Han har varit animatör och karaktärsdesigner på Disneyfilmer som "Ringaren i Notre Dame" och "Tarzan" samt hittat på "Dumma mej" och skrivit boken som "Smallfoot" baserades på. Knådar man ihop dessa filmer blir det fullt logiskt "Klaus" av det hela. Karaktärerna är i stil väldigt närbesläktade med nämna Disney-filmer och miljön känns igen från "Smallfoot" och det finns möjligen någon lekfullhet likt den i "Dumma mej".
Men "Klaus" känns inte som någon kopia. Den är en mysig film som har goda chanser att bli en riktigt julklassiker. Missa den inte!
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmens stad Smeerensburg är döpt efter Smeerenburg på Svalbard.
2. Sergio Pablos reste till Tromsø och spelade in Neda Labba som gör rösten till sameflickan Margu. Hon kan givetvis inte säga ett ord på engelska.
3. Det är fler samer i filmen och ingen pratar engelska. Bra där!
2. Sergio Pablos reste till Tromsø och spelade in Neda Labba som gör rösten till sameflickan Margu. Hon kan givetvis inte säga ett ord på engelska.
3. Det är fler samer i filmen och ingen pratar engelska. Bra där!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
