Klassiker på ett nyskapande sätt
FILMENDisney har gjort det till en ny vana att göra om sina största klassiker till så kallade live action, filmer som inte är animerade. Turen har nu kommit till klassikern från 1994 som tog hela världen med storm, "Lejonkungen". En film som kanske inte är den första man tänker på när någon säger live action. Går det att göra en trovärdig film som inte är animerad när samtliga karaktärer är djur?
Jon Favreau, som även regisserat live action-versionen av "Djungelboken", visar att det absolut är möjligt att via en dator lura åskådaren att tro att det som händer är på riktigt. Större delen av filmen ser ut att vara filmade i riktiga miljöer med riktiga djur, vilket är oerhört imponerande. Där det lite brister är när djuren ska prata. För djur som Pumba (Seth Rogen) och Timon (Billy Eichner) fungerar det utan problem. Det ser ut som de pratar. Med lejonen är det dock en annan sak, speciellt i sångnumren. De gör rörelser som inte ser naturliga ut och när de sjunger ser det mer ut som en låt ligger ovanpå rörliga bilder, inte att lejonen faktiskt sjunger själva. Musikalelementet tappas därför aningen.
Mitt första orosmoment innan jag såg filmen var Beyoncé som rösten till Nala. Det är svårt att inte älska Beyoncé och hon har visat att hon kan leverera även på vita duken. Att välja henne till denna roll är på pappret därför ett genidrag. Oron kommer över den ikoniska låten "Can you feel the love tonight" som Nala sjunger tillsammans med Simba (Donald Glover). Låten är ganska viktig för de två lejonen och ligger till grund för vad som händer dem framöver. Kommer vi därför kunna höra Nala och Simba, eller hör man Beyoncé och Simba? Svaret är en blandning. På grund av att musikalelementet tappats som jag skrev ovan hör vi Beyoncé sjunga, men samtidigt fungerar det bättre än jag trott. I talet är det Nala och det där genidraget visar sig ha gått hem.
När vi ändå pratar casting måste jag lyfta valet av Seth Rogen och Billy Eichner som Timon och Pumba. De är perfekta i sina respektive roller och om man trodde det var omöjligt att älska Simbas nya vänner mer än i den animerade filmen så får man här inse att det går. De har klockrena repliker som kompletterar varandra perfekt och lyckas göra "Hakuna Matata" till sin egen.
Det ser i största drag ut som att man tagit den animerade filmen bild för bild, men det finns faktiskt vissa ändringar. Ett exempel är Scars relation till hyenorna. De har här i början ingen relation till varandra, utan hittar en gemensam fiende som de går ihop mot. Det är ett väldigt bra val som gör att vi köper det som händer ännu mer än tidigare. Dessutom får vi se hyenorna ur ett annat perspektiv som en flock. På grund av det blir det lättare att relatera dem till lejonen och det blir som två olika klaner där Scar står i mitten. En annan ändring är att de lagt lite mer fokus på lejoninnorna som är under Scars våld än vad som gjordes i den animerade klassikern. Det skapar mer spänning, säger något om vår samtid och gör att filmen blir lite mer riktad mot en äldre målgrupp. Riktigt snyggt!
"Lejonkungen" är fortfarande en perfekt familjefilm där skratt och tårar blandas. Visst finns det några detaljer som man kanske önskat hade gjorts bättre, men i det stora hela är det just det – detaljer. Samla familjen eller kompisgänget och se denna klassiker igen, men på ett nytt och nyskapande sätt.
Jon Favreau, som även regisserat live action-versionen av "Djungelboken", visar att det absolut är möjligt att via en dator lura åskådaren att tro att det som händer är på riktigt. Större delen av filmen ser ut att vara filmade i riktiga miljöer med riktiga djur, vilket är oerhört imponerande. Där det lite brister är när djuren ska prata. För djur som Pumba (Seth Rogen) och Timon (Billy Eichner) fungerar det utan problem. Det ser ut som de pratar. Med lejonen är det dock en annan sak, speciellt i sångnumren. De gör rörelser som inte ser naturliga ut och när de sjunger ser det mer ut som en låt ligger ovanpå rörliga bilder, inte att lejonen faktiskt sjunger själva. Musikalelementet tappas därför aningen.
Mitt första orosmoment innan jag såg filmen var Beyoncé som rösten till Nala. Det är svårt att inte älska Beyoncé och hon har visat att hon kan leverera även på vita duken. Att välja henne till denna roll är på pappret därför ett genidrag. Oron kommer över den ikoniska låten "Can you feel the love tonight" som Nala sjunger tillsammans med Simba (Donald Glover). Låten är ganska viktig för de två lejonen och ligger till grund för vad som händer dem framöver. Kommer vi därför kunna höra Nala och Simba, eller hör man Beyoncé och Simba? Svaret är en blandning. På grund av att musikalelementet tappats som jag skrev ovan hör vi Beyoncé sjunga, men samtidigt fungerar det bättre än jag trott. I talet är det Nala och det där genidraget visar sig ha gått hem.
När vi ändå pratar casting måste jag lyfta valet av Seth Rogen och Billy Eichner som Timon och Pumba. De är perfekta i sina respektive roller och om man trodde det var omöjligt att älska Simbas nya vänner mer än i den animerade filmen så får man här inse att det går. De har klockrena repliker som kompletterar varandra perfekt och lyckas göra "Hakuna Matata" till sin egen.
Det ser i största drag ut som att man tagit den animerade filmen bild för bild, men det finns faktiskt vissa ändringar. Ett exempel är Scars relation till hyenorna. De har här i början ingen relation till varandra, utan hittar en gemensam fiende som de går ihop mot. Det är ett väldigt bra val som gör att vi köper det som händer ännu mer än tidigare. Dessutom får vi se hyenorna ur ett annat perspektiv som en flock. På grund av det blir det lättare att relatera dem till lejonen och det blir som två olika klaner där Scar står i mitten. En annan ändring är att de lagt lite mer fokus på lejoninnorna som är under Scars våld än vad som gjordes i den animerade klassikern. Det skapar mer spänning, säger något om vår samtid och gör att filmen blir lite mer riktad mot en äldre målgrupp. Riktigt snyggt!
"Lejonkungen" är fortfarande en perfekt familjefilm där skratt och tårar blandas. Visst finns det några detaljer som man kanske önskat hade gjorts bättre, men i det stora hela är det just det – detaljer. Samla familjen eller kompisgänget och se denna klassiker igen, men på ett nytt och nyskapande sätt.
EXTRAMATERIALET
För den som älskar extramaterial behöver inte bli besviken på denna film. Vi får en ganska stor inblick i skapandet av filmen. För att få med så mycket som möjligt har de delat upp avsnittet bakom scenerna i tre delar; musiken, skapandet av en verklighetstrogen animation och hur man jobbat med att skapa något nytt av en klassiker. På så sätt kan man fokusera på de tre kanske största delarna som gör denna film så speciell. Att följa med filmteamet när de genom VR försöker filma på nya sätt är ganska speciellt och definitivt sevärt.
Vi får även ta del av de mest kända låtarna från filmen på ett helt nytt sätt. De har filmens plats i filmen som ursprung, men byter ut bilder till olika delar av processen. Det betyder att vi får se låten genom en storyboard, från orkesterns håll och så vidare. Oerhört kul som ger en extra dimension till begreppet bakom scenen.
Två nya låtar har skrivits till filmen; "Spirit" som framförs av Beyoncé och "Never to late" av Elton John. Bland extramaterialet kan man ta del av de båda i varsin musikvideo. "Spirit" görs genom en ganska klassisk Beyoncé-video med några få bilder från filmen, men främst med henne själv och olika dansare. Elton John kör helt på bilder från filmen samt texten till låten. Ingen av videorna bidrar jättemycket till filmen, men är ett roligt extra inslag.
För den som är uppväxt med musiken finns en glädjande nyhet. Bland extramaterialet kan man se bara delarna av filmen som är de klassiska låtarna – med karaoke! En perfekt del om man samlar kompisgänget för en nostalgikväll. Det går också att få Sing-a-long direkt i filmen för den som vill det.
Som i många andra filmer finns möjligheten att se filmen med kommentarer. Är man väldigt nördig kan jag varmt rekommendera detta. Regissören Jon Favreau är väl värd att lyssna på.
Förutom all extramaterial som ger inblick i arbetet med filmen finns också en del där Disney berättar om att filmen inte bara är en film som existerar för att vi ska få ta del av denna berättelse på ett nytt sätt. Genom filmen har Disney gått ihop med Lion Recovory Fund för att hjälpa till att bevara lejonen. Ett väldigt fint initiativ som kanske inte ger så mycket till filmen i sig, men ger något större utanför den.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att extramaterialet på denna film är väl värt att se, speciellt om man som jag älskar att följa med i arbetet bakom på en film som betytt så mycket för så många.
Vi får även ta del av de mest kända låtarna från filmen på ett helt nytt sätt. De har filmens plats i filmen som ursprung, men byter ut bilder till olika delar av processen. Det betyder att vi får se låten genom en storyboard, från orkesterns håll och så vidare. Oerhört kul som ger en extra dimension till begreppet bakom scenen.
Två nya låtar har skrivits till filmen; "Spirit" som framförs av Beyoncé och "Never to late" av Elton John. Bland extramaterialet kan man ta del av de båda i varsin musikvideo. "Spirit" görs genom en ganska klassisk Beyoncé-video med några få bilder från filmen, men främst med henne själv och olika dansare. Elton John kör helt på bilder från filmen samt texten till låten. Ingen av videorna bidrar jättemycket till filmen, men är ett roligt extra inslag.
För den som är uppväxt med musiken finns en glädjande nyhet. Bland extramaterialet kan man se bara delarna av filmen som är de klassiska låtarna – med karaoke! En perfekt del om man samlar kompisgänget för en nostalgikväll. Det går också att få Sing-a-long direkt i filmen för den som vill det.
Som i många andra filmer finns möjligheten att se filmen med kommentarer. Är man väldigt nördig kan jag varmt rekommendera detta. Regissören Jon Favreau är väl värd att lyssna på.
Förutom all extramaterial som ger inblick i arbetet med filmen finns också en del där Disney berättar om att filmen inte bara är en film som existerar för att vi ska få ta del av denna berättelse på ett nytt sätt. Genom filmen har Disney gått ihop med Lion Recovory Fund för att hjälpa till att bevara lejonen. Ett väldigt fint initiativ som kanske inte ger så mycket till filmen i sig, men ger något större utanför den.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att extramaterialet på denna film är väl värt att se, speciellt om man som jag älskar att följa med i arbetet bakom på en film som betytt så mycket för så många.
TRE SAKER
1. Det finns en scen i filmen som inte är gjord digitalt utan faktiskt är filmad under en researchresa. Är man intresserad av att veta vilken scen det är kan man välja att få veta det innan man ser den, men man kan också välja att inte veta det. Personligen tycker jag den specifika scenen är den som ser mest orealistisk ut, vilket är väldigt intressant.
2. Regissören Jon Favreau använde castingen som ett sätt att göra filmen mer nyskapande, men ville samtidigt behålla en glimt till den animerade förlagan. Därför är rösten till Mufasa den samma och görs, liksom då, av James Earl Jones.
3. Filmen har den animerade klassikern som förlaga, men har även respekterat den populära Broadway-musikalen. Det finns vissa repliker som kommer från musikalen snarare än den animerade filmen.
2. Regissören Jon Favreau använde castingen som ett sätt att göra filmen mer nyskapande, men ville samtidigt behålla en glimt till den animerade förlagan. Därför är rösten till Mufasa den samma och görs, liksom då, av James Earl Jones.
3. Filmen har den animerade klassikern som förlaga, men har även respekterat den populära Broadway-musikalen. Det finns vissa repliker som kommer från musikalen snarare än den animerade filmen.
EMMA ÅKERLIND (2019-12-02)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
