Kraschlandar utan att kraschlanda
FILMENJag hittar ingen klockren svensk översättning av uttrycket "chewing the scenery". Google föreslår "tugga landskapet" som bara låter illa. Vad det handlar om är när skådespelare skådespelar så in i helvete att det blir överdrivet och onaturligt. Det är mer än bara klassiskt överspel - här finns det en medveten energi som bara driver på ännu mer.
Just detta sysslar Mark Wahlberg med i denna thriller som han blivit affischpojke till utan att han på något sätt är dess huvudperson. Nästan exakt hela filmen utspelar sig i ett Cessnaplan där US Marshall Madolyn (Michelle Dockery) transporterar den flyktbenägna Winston (Topher Grace) för att han ska vittna mot storskurken Moretti. En liten flygtur på 90 minuter ska avklaras först och enligt den pratglada piloten (Wahlberg) ska den gå problemfritt.
Men det ska förstås visa sig att piloten är av Morettis utsända som ska röja undan passagerarna i planet. Han är dessutom komplett galen och sjuk. Trots det lyckas Madolyn få kontroll över situationen med den lilla knorren att hon helt utan kunskaper ska flyga ett litet plan genom Alaskas klippiga bergstoppar samtidigt som piloten gör allt i sin makt att slutföra sitt uppdrag.
Det är ingen annan än Mel Gibson som regisserat detta smärre haveri för det är en film som dessvärre kollapsar fullständigt på grund tafflig dialog, en osannolik plott och Wahlbergs jönsiga insats. Dessutom är svårt att känna att något i filmen sker på riktigt. Den är inspelad med gigantiska LED-skärmar runt planet där omgivningarna projiceras, men trots det känns det som tafflig greensceen där man genuint känner att skådespelarna inte är i någon fara.
Mel Gibson blev förvånad över att filmen bara blev drygt 90 minuter lång. Själv är jag väldigt tacksam att den inte blev längre.
Just detta sysslar Mark Wahlberg med i denna thriller som han blivit affischpojke till utan att han på något sätt är dess huvudperson. Nästan exakt hela filmen utspelar sig i ett Cessnaplan där US Marshall Madolyn (Michelle Dockery) transporterar den flyktbenägna Winston (Topher Grace) för att han ska vittna mot storskurken Moretti. En liten flygtur på 90 minuter ska avklaras först och enligt den pratglada piloten (Wahlberg) ska den gå problemfritt.
Men det ska förstås visa sig att piloten är av Morettis utsända som ska röja undan passagerarna i planet. Han är dessutom komplett galen och sjuk. Trots det lyckas Madolyn få kontroll över situationen med den lilla knorren att hon helt utan kunskaper ska flyga ett litet plan genom Alaskas klippiga bergstoppar samtidigt som piloten gör allt i sin makt att slutföra sitt uppdrag.
Det är ingen annan än Mel Gibson som regisserat detta smärre haveri för det är en film som dessvärre kollapsar fullständigt på grund tafflig dialog, en osannolik plott och Wahlbergs jönsiga insats. Dessutom är svårt att känna att något i filmen sker på riktigt. Den är inspelad med gigantiska LED-skärmar runt planet där omgivningarna projiceras, men trots det känns det som tafflig greensceen där man genuint känner att skådespelarna inte är i någon fara.
Mel Gibson blev förvånad över att filmen bara blev drygt 90 minuter lång. Själv är jag väldigt tacksam att den inte blev längre.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Översättaren har gjort det märkliga valet att låta alla svordomar vara kvar på engelska. Det sägs "fuck, shit, bitch" då och då. Katastrofalt illa blir det när "fuck you" översätts till "fuck dig"... Jag funderar för ett ögonblick om det är någon sorts slarvig AI-översättning men dialogen i övrigt består bland annat av halvavancerat flygspråk som inte känns slarvigt översatt.
2. Av någon anledning insisterade Mark Wahlberg att hans karaktär skulle vara flintskallig och rakade bort håret då han inte ville ha en bald cap. Allt för konsten!
3. Filmen visades på bio i USA och inte bara det, den visades även i formatet 4DX där 3D kombineras med en krängande biofåtölj och vissa praktiska effekter. Jag har testat det två gånger, här skriver jag om första.
2. Av någon anledning insisterade Mark Wahlberg att hans karaktär skulle vara flintskallig och rakade bort håret då han inte ville ha en bald cap. Allt för konsten!
3. Filmen visades på bio i USA och inte bara det, den visades även i formatet 4DX där 3D kombineras med en krängande biofåtölj och vissa praktiska effekter. Jag har testat det två gånger, här skriver jag om första.
ANDERS JAKOBSON (2025-09-04)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA













































































