Initialt bra men i slutändan ensidig
FILMENJag läste Mats Strandbergs "Färjan" under en solsemester i Spanien eller Grekland och recenserade den med en typisk "strand + bok"-bild på mina sociala medier med kommentaren "Låt den rätte komma in" korsad med "Rederiet". Något sådant.
Jag tyckte boken var bra och initialt tycker jag även att filmatiseringen är bra. Det är ett fiffigt upplägg med en slutna rummet deluxe-variant när vampyrer sprider sin smitta ombord på en Finlandsfärja. Fast det är en slump att det sker. Vampyrparet Edith (Tuppence Middleton) och Walter (Kolbjörn Skarsgård) - mor och son - är alfavampyrer vilket betyder att de är intelligenta och medvetna, men behöver fortfarande dricka blod för att överleva. Walter vill dock mer. Han vill sprida vampyrsmittan, medan Edith vet att deras sätt att leva kräver diskretion och därför håller hon Walter bunden under resan.
Vilket fungerar tills han tar sig fri och börja bitas. De vanliga vampyrerna i den här berättelsen är blodtörstiga zombiefigurer utan någon sorts behärskad intelligens, men Edith och Walter har förmågan att omvandla vissa utvalda till alfavampyrer som dem. En av dessa är den väldigt före detta schlagerstjärnan Dan (Björn Bengtsson) som är skeppets underhållare under smått förnedrande former. Dan hoppas på att en seriös comeback bara väntar bakom hörnet men tills dess bedövar han sig med sprit, droger och sex. En perfekt person att omvandla, tycker Walter.
Vi stiftar bekantskap med ett par karaktärer som antingen jobbar på färjan eller som reser på den. Det är ett tvärsnitt av människor som kanske kan ses som stereotyper men även är en sorts representation av vilka man hittar på en Finlandsfärja. Vissa av dess blir medvetna om att något händer på färjan och tvingas gör allt de kan för att antingen överleva eller för att stoppa smittan innan den tagit över helt.
En bit in i den sexdelade serien känns det inte lika kul längre. Det känns utdraget och ganska ensidigt. Vampyrscenerna blir rätt lika och jag är ganska övertygad om att det hade gått att berätta samma historia på fyra 45-minutersavsnitt genom att tajta till berättelsen lite. Dessutom blir jag irriterad på lösvampyrtänderna som skådespelarna tvingas ha som bara gör att de ser fåniga ut och att pratet blir lite schluddrit när de tvingasch säga repliker med något bökigt i munnen. Hade det verkligen inte gått att lösa detta typiska vampyrfilmsinslag på ett mer elegant vis?
Ganska tidigt tänker jag att det vore kul om den här serien fick spridning utanför Sverige och i förlängningen Norden/Skandinavien, men sen slår det mig att den nog gjorts lite med det syftet - på gott, men mest ont. Ett par karaktärer har plötsligt blivit engelsktalande, som Tuppence Middletons Edith eller Vincent (Scott Arthur) som är tillsammans med den före detta färjananställde Calle (Arvin Kananian). Dessutom pratas det engelska till den icke-svenska personalen, vilket är lite konstigt på en Finlandsfärja... Det hela känns som om utländska produktionsbolag kommit med vissa krav, ungefär som när det drällde av dubbade tyskar i "Beck"-filmerna.
Jag tycker det är roligt att det görs svensk skräck och det är speciellt kul att den visades på SVT av alla olika plattformar, men slutresultatet är inte helt optimalt. Det är fortfarande en godkänd serie men den kunde ha varit mycket bättre.
Jag tyckte boken var bra och initialt tycker jag även att filmatiseringen är bra. Det är ett fiffigt upplägg med en slutna rummet deluxe-variant när vampyrer sprider sin smitta ombord på en Finlandsfärja. Fast det är en slump att det sker. Vampyrparet Edith (Tuppence Middleton) och Walter (Kolbjörn Skarsgård) - mor och son - är alfavampyrer vilket betyder att de är intelligenta och medvetna, men behöver fortfarande dricka blod för att överleva. Walter vill dock mer. Han vill sprida vampyrsmittan, medan Edith vet att deras sätt att leva kräver diskretion och därför håller hon Walter bunden under resan.
Vilket fungerar tills han tar sig fri och börja bitas. De vanliga vampyrerna i den här berättelsen är blodtörstiga zombiefigurer utan någon sorts behärskad intelligens, men Edith och Walter har förmågan att omvandla vissa utvalda till alfavampyrer som dem. En av dessa är den väldigt före detta schlagerstjärnan Dan (Björn Bengtsson) som är skeppets underhållare under smått förnedrande former. Dan hoppas på att en seriös comeback bara väntar bakom hörnet men tills dess bedövar han sig med sprit, droger och sex. En perfekt person att omvandla, tycker Walter.
Vi stiftar bekantskap med ett par karaktärer som antingen jobbar på färjan eller som reser på den. Det är ett tvärsnitt av människor som kanske kan ses som stereotyper men även är en sorts representation av vilka man hittar på en Finlandsfärja. Vissa av dess blir medvetna om att något händer på färjan och tvingas gör allt de kan för att antingen överleva eller för att stoppa smittan innan den tagit över helt.
En bit in i den sexdelade serien känns det inte lika kul längre. Det känns utdraget och ganska ensidigt. Vampyrscenerna blir rätt lika och jag är ganska övertygad om att det hade gått att berätta samma historia på fyra 45-minutersavsnitt genom att tajta till berättelsen lite. Dessutom blir jag irriterad på lösvampyrtänderna som skådespelarna tvingas ha som bara gör att de ser fåniga ut och att pratet blir lite schluddrit när de tvingasch säga repliker med något bökigt i munnen. Hade det verkligen inte gått att lösa detta typiska vampyrfilmsinslag på ett mer elegant vis?
Ganska tidigt tänker jag att det vore kul om den här serien fick spridning utanför Sverige och i förlängningen Norden/Skandinavien, men sen slår det mig att den nog gjorts lite med det syftet - på gott, men mest ont. Ett par karaktärer har plötsligt blivit engelsktalande, som Tuppence Middletons Edith eller Vincent (Scott Arthur) som är tillsammans med den före detta färjananställde Calle (Arvin Kananian). Dessutom pratas det engelska till den icke-svenska personalen, vilket är lite konstigt på en Finlandsfärja... Det hela känns som om utländska produktionsbolag kommit med vissa krav, ungefär som när det drällde av dubbade tyskar i "Beck"-filmerna.
Jag tycker det är roligt att det görs svensk skräck och det är speciellt kul att den visades på SVT av alla olika plattformar, men slutresultatet är inte helt optimalt. Det är fortfarande en godkänd serie men den kunde ha varit mycket bättre.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Mats Strandberg kan synas i en cameo där han - så klart - fallit offer för blodtörstiga vampyrer.
2. Kolbjörn Skarsgård är givetvis inte ännu i samma nivå som sina storebröder men han är på god väg. Han verkar dessutom lärt sig hur man ler på ett ganska otäckt vis av Bill för nog kan man se ett uns av Pennywise i vampyren Walter?
3. De vanliga vampyrinslagen som känslighet mot solljus, silver, kors, vitlök och annat finns inte med här. Nu hinner det visserligen inte bli något solljus men ändå. Å andra sidan ser jag inga större problem med att tänja på de begränsade reglerna inom vampyrgenren.
2. Kolbjörn Skarsgård är givetvis inte ännu i samma nivå som sina storebröder men han är på god väg. Han verkar dessutom lärt sig hur man ler på ett ganska otäckt vis av Bill för nog kan man se ett uns av Pennywise i vampyren Walter?
3. De vanliga vampyrinslagen som känslighet mot solljus, silver, kors, vitlök och annat finns inte med här. Nu hinner det visserligen inte bli något solljus men ändå. Å andra sidan ser jag inga större problem med att tänja på de begränsade reglerna inom vampyrgenren.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
