En utmärkt ifyllning av kunskapsluckan
FILMENTrots att jag är ett stort fan av the Beatles har jag aldrig riktigt tagit mig tid att djupdyka i de fyra bandmedlemmarnas musikaliska äventyr efter att bandet upplöstes, förutom att jag lyssnat på lite sporadiska delar. Med andra ord är medlemmarnas 70-tal ett ganska blankt papper för mig. Därför är denna dokumentär om Paul McCartney 70-tal en utmärkt ifyllning av kunskapsluckan.
Namnet på dokumentären alluderar till en av gruppen Wings mest populära låtar, "Band on the Run" och inledningsvis i dokumentärens tidslinje är McCartney just en man på rymmen. John Lennon har sent 1969 meddelat sina bandkompisar att han lämnar bandet, men det har inte utannonserats officiellt på något vis. McCartneys reaktion blir att han försvinner. I media spekuleras det flitigt om att han har dött eller kanske till och med dog flera år tidigare och ersattes av en dubbelgångare. I sann konspiratorisk anda läggs bevis fram i form av detaljer på skivomslag och så vidare.
I själva verket har McCartney dragit sig undan på Skottlands landsbygd där han har en nedgången farm till vilken han flyttat med sin fru Linda. Han har egentligen ingen avsikt att skriva någon musik men så blir det givetvis och han skapar det som blir hans första soloalbum. När albumet väl släpps blir det känt att Beatles har upplösts, och det framstår som att det är McCartney som har lämnat bandet och orsakat splittringen, något som hänger kvar länge. Men någonstans föds längtan efter ett nytt band, Wings. Den första medlemmen han rekryterar är sin egen fru, som till vardags är fotograf, men som McCartney tycker kan bli keyboardist och sjunga lite, något som kritiseras häftigt när gruppen börjar framträda och släppa musik.
Det som givetvis händer är att alla jämför Wings med The Beatles, något som är både oundvikligt och onödigt på samma gång, men resultatet blir att Wings får en ganska tydlig uppförsbacke tidigt i sin karriär. För mig är Wings absolut mest kända för Bond-låten "Live and Let Die" som görs några år in i karriären, men jag känner igen fler låtar. Min sammanfattande känsla av musiken är att den trots allt är väldigt spretig, vilket förklarar till viss del varför jag inte lockats till att fördjupa mig i bandet.
Dokumentären börjar som sagt med att Beatles avslutas, men den slutar med att Beatles definitivt dör när John Lennon blir mördad 8 december 1980 utanför sitt hem i Dakotabyggnaden i New York. Strax där efter tar även Wings saga slut och McCartney skapar vidare under eget namn. Lustigt nog är det några år efter detta, det vill säga en bit in på 80-talet, som jag upptäcker och lyssnar på några album, så även om jag inte fördjupat mig grundligt i hans karriär efter The Beatles så är den givetvis inte helt främmande.
Formen på dokumentären består av gammalt filmat material som i nästan samtliga fall framstår som kronologiskt korrekt. Vi vet sedan tidigare att The Beatles dokumenterades rörligt tidigt och att det finns extremt mycket av den varan sparat och det verkar onekligen vara så när det gäller McCartneys tid efter The Beatles också. Man får utgå ifrån att han själv såg till att mycket filmades, kanske för att dokumentera låtidéer och skapandeprocessen på något sätt. Kanske för eget bruk, men uppenbarligen till världens glädje. Till detta ges vad som känns som färska ljudintervjuer med McCartney och andra. De klipps inte in några moderna bilder med så kallade "talking heads" utan allt visuellt är gammalt. Däremot vet jag inte hur färska kommentarerna är. Linda McCartney dog ju 1998 så hennes delar är givetvis plockade från arkivet.
Jag är ju svag för musikdokumentärer och absolut svag för The Beatles och jag tycker att det är kul att en sån här film görs av rent egoistiska skäl för jag antar att informationen är välbekant och vardagsmat för de riktigt tunga fansen. Men för de som likt mig själv saknar kunskapen om den här perioden är den alldeles ypperlig. Som jag varit inne på anser jag att musiken verkar spreta en aning men jag känner mig ändå en smula sugen på att leta rätt på McCartneys 70-tal, både soloalbumen och Wings-plattorna och skapa mig en egen uppfattning när jag hör skivorna i sin helhet.
Namnet på dokumentären alluderar till en av gruppen Wings mest populära låtar, "Band on the Run" och inledningsvis i dokumentärens tidslinje är McCartney just en man på rymmen. John Lennon har sent 1969 meddelat sina bandkompisar att han lämnar bandet, men det har inte utannonserats officiellt på något vis. McCartneys reaktion blir att han försvinner. I media spekuleras det flitigt om att han har dött eller kanske till och med dog flera år tidigare och ersattes av en dubbelgångare. I sann konspiratorisk anda läggs bevis fram i form av detaljer på skivomslag och så vidare.
I själva verket har McCartney dragit sig undan på Skottlands landsbygd där han har en nedgången farm till vilken han flyttat med sin fru Linda. Han har egentligen ingen avsikt att skriva någon musik men så blir det givetvis och han skapar det som blir hans första soloalbum. När albumet väl släpps blir det känt att Beatles har upplösts, och det framstår som att det är McCartney som har lämnat bandet och orsakat splittringen, något som hänger kvar länge. Men någonstans föds längtan efter ett nytt band, Wings. Den första medlemmen han rekryterar är sin egen fru, som till vardags är fotograf, men som McCartney tycker kan bli keyboardist och sjunga lite, något som kritiseras häftigt när gruppen börjar framträda och släppa musik.
Det som givetvis händer är att alla jämför Wings med The Beatles, något som är både oundvikligt och onödigt på samma gång, men resultatet blir att Wings får en ganska tydlig uppförsbacke tidigt i sin karriär. För mig är Wings absolut mest kända för Bond-låten "Live and Let Die" som görs några år in i karriären, men jag känner igen fler låtar. Min sammanfattande känsla av musiken är att den trots allt är väldigt spretig, vilket förklarar till viss del varför jag inte lockats till att fördjupa mig i bandet.
Dokumentären börjar som sagt med att Beatles avslutas, men den slutar med att Beatles definitivt dör när John Lennon blir mördad 8 december 1980 utanför sitt hem i Dakotabyggnaden i New York. Strax där efter tar även Wings saga slut och McCartney skapar vidare under eget namn. Lustigt nog är det några år efter detta, det vill säga en bit in på 80-talet, som jag upptäcker och lyssnar på några album, så även om jag inte fördjupat mig grundligt i hans karriär efter The Beatles så är den givetvis inte helt främmande.
Formen på dokumentären består av gammalt filmat material som i nästan samtliga fall framstår som kronologiskt korrekt. Vi vet sedan tidigare att The Beatles dokumenterades rörligt tidigt och att det finns extremt mycket av den varan sparat och det verkar onekligen vara så när det gäller McCartneys tid efter The Beatles också. Man får utgå ifrån att han själv såg till att mycket filmades, kanske för att dokumentera låtidéer och skapandeprocessen på något sätt. Kanske för eget bruk, men uppenbarligen till världens glädje. Till detta ges vad som känns som färska ljudintervjuer med McCartney och andra. De klipps inte in några moderna bilder med så kallade "talking heads" utan allt visuellt är gammalt. Däremot vet jag inte hur färska kommentarerna är. Linda McCartney dog ju 1998 så hennes delar är givetvis plockade från arkivet.
Jag är ju svag för musikdokumentärer och absolut svag för The Beatles och jag tycker att det är kul att en sån här film görs av rent egoistiska skäl för jag antar att informationen är välbekant och vardagsmat för de riktigt tunga fansen. Men för de som likt mig själv saknar kunskapen om den här perioden är den alldeles ypperlig. Som jag varit inne på anser jag att musiken verkar spreta en aning men jag känner mig ändå en smula sugen på att leta rätt på McCartneys 70-tal, både soloalbumen och Wings-plattorna och skapa mig en egen uppfattning när jag hör skivorna i sin helhet.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Det skulle dröja nästan till mitten av 70-talet innan The Beatles upplöstes som affärsverksamhet. Bandet hade dragits med en ekonomisk manager som McCartney helt tog avstånd från på grund av hans sätt att roffa åt sig stora bitar av kakan. Det skulle ta många år innan resten av bandet förstod att McCartney hade haft rätt hela tiden.
2. I media framstod det som att John Lennon och McCartney blev fiender efter The Beatles upplösning, och viss mån bekräftas det av dokumentären, men det framstår också att de fortfarande var vänner och kunde lägga gammalt groll åt sidan. Detta bekräftas av Sean Lennon som i kommentarer försvarar McCartneys reaktioner när Lennon mördats och även berättar att en sliten kopia av McCartneys första soloalbum fanns i pappans skivsamling som om "ett fan lyssnat mycket på den".
3. Wings diskografi blev sju studioalbum mellan 1971 och 1979. McCartneys solokarriär har hittills genererat 18 (eller 19 med "Give My Regards to Broad Street" medräknad) studioalbum från 1970 till 2020 då det senaste kom.
2. I media framstod det som att John Lennon och McCartney blev fiender efter The Beatles upplösning, och viss mån bekräftas det av dokumentären, men det framstår också att de fortfarande var vänner och kunde lägga gammalt groll åt sidan. Detta bekräftas av Sean Lennon som i kommentarer försvarar McCartneys reaktioner när Lennon mördats och även berättar att en sliten kopia av McCartneys första soloalbum fanns i pappans skivsamling som om "ett fan lyssnat mycket på den".
3. Wings diskografi blev sju studioalbum mellan 1971 och 1979. McCartneys solokarriär har hittills genererat 18 (eller 19 med "Give My Regards to Broad Street" medräknad) studioalbum från 1970 till 2020 då det senaste kom.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
