Mer än en traditionell musikdokumentär
FILMENJag såg Red Hot Chili Peppers för första gången i ett skateboardsammanhang under 80-talet. Då i slutet av årtiondet var skateboardkulturen det absolut viktigaste för mig och jag och mina kompisar såg varenda skateboardfilm som kom - vilket i de flesta fall var uppvisningsvideor från alla olika skateboardbolag och team som fanns då, men det fanns också en kultstämplad spelfilm - "Thrashin'", med Josh Brolin i huvudrollen - och i den dök Red Hot Chili Peppers upp och framstod som ett helgalet band.
Men sedan dröjde det nog till MTV-åren och deras 1991-album "Blood Sugar Sex Magik" med videohitsen "Give It Away" och "Under the Bridge" tills jag verkligen började lyssna på dem och köpte skivor. Sedan följde i runda slängar tio år mellan 1995 och 2006 då det var mitt uppdrag att recensera bandets skivor i lokaltidningen och under denna period såg jag även dem live i Globen.
Trots att jag ändå har en historia med bandet så är den berättelse som återges i färska Netflix-dokumentären "The Rise of the Red Hot Chili Peppers: Our Brother, Hillel" för mig helt okänd. Faktum är att dokumentären slutar ungefär 1991-92 när jag började lyssna på dem på allvar. För mig passar filmen därför perfekt. Jag får lära mig något nytt!
Bandets två konstanter är sångaren Anthony Kiedis och basisten Flea. De driver berättelsen framåt i filmen men är inte ensamma om att berätta om hur allting började. Men det börjar definitivt med duon som blev vänner i unga år och blev som fastlimmade i varandra. Sen hur duon blev en trio när de blev kompisar med den lokala skolrockstjärnan Hillel Slovak. Och sen hur Hillel så småningom uppmanar Flea att bli basist i rockbandet Anthym som så med tiden utvecklas till mer New Wave-aktiga What is this och sen uppstår Red Hot Chili Peppers lite av en slump när en gemensam vän till bandet uppmanar medlemmarna att göra en låt tillsammans.
Det som framgår direkt är hur instrumental Hillel Slovak var för att det skulle bli något över huvud taget. Hans påverkan på både människorna och musiken är oerhört tydlig och han framstår som lite av ett geni. Men är det något musikhistorien lärt oss så är det att med genialiteten följer oftast mörker och elände. I Red Hot Chili Peppers fall är eländet i fråga droger, som kanske kan vara en kreativ motor till en viss gräns, men som när gränsen passerats bara är destruktiv dynga.
Utan att skriva det i klartext antar jag att ni kan räkna ut vad som blir Hillel Slovaks öde, vilket givetvis inte är en hemlighet på något vis. Men det är väldigt tydligt något som fortfarande påverkar de som överlevde.
Jag blir glad av dokumentären. Missförstå mig rätt - det jag blir glad över är att den verkligen inte är en vanlig "så här blev vi ett jättestort, internationellt band"-berättelse utan något mer. Det är till viss del en kombinerad uppkomst- och framgångssaga, men det handlar också om tajta vänskapsband som i många fall klarar av alla motgångar, men inte alla. Och även om musiken finns där så behöver man verkligen inte vara ett fan av Red Hot Chili Peppers för att se och uppskatta dokumentären. En överraskning, helt klart.
Men sedan dröjde det nog till MTV-åren och deras 1991-album "Blood Sugar Sex Magik" med videohitsen "Give It Away" och "Under the Bridge" tills jag verkligen började lyssna på dem och köpte skivor. Sedan följde i runda slängar tio år mellan 1995 och 2006 då det var mitt uppdrag att recensera bandets skivor i lokaltidningen och under denna period såg jag även dem live i Globen.
Trots att jag ändå har en historia med bandet så är den berättelse som återges i färska Netflix-dokumentären "The Rise of the Red Hot Chili Peppers: Our Brother, Hillel" för mig helt okänd. Faktum är att dokumentären slutar ungefär 1991-92 när jag började lyssna på dem på allvar. För mig passar filmen därför perfekt. Jag får lära mig något nytt!
Bandets två konstanter är sångaren Anthony Kiedis och basisten Flea. De driver berättelsen framåt i filmen men är inte ensamma om att berätta om hur allting började. Men det börjar definitivt med duon som blev vänner i unga år och blev som fastlimmade i varandra. Sen hur duon blev en trio när de blev kompisar med den lokala skolrockstjärnan Hillel Slovak. Och sen hur Hillel så småningom uppmanar Flea att bli basist i rockbandet Anthym som så med tiden utvecklas till mer New Wave-aktiga What is this och sen uppstår Red Hot Chili Peppers lite av en slump när en gemensam vän till bandet uppmanar medlemmarna att göra en låt tillsammans.
Det som framgår direkt är hur instrumental Hillel Slovak var för att det skulle bli något över huvud taget. Hans påverkan på både människorna och musiken är oerhört tydlig och han framstår som lite av ett geni. Men är det något musikhistorien lärt oss så är det att med genialiteten följer oftast mörker och elände. I Red Hot Chili Peppers fall är eländet i fråga droger, som kanske kan vara en kreativ motor till en viss gräns, men som när gränsen passerats bara är destruktiv dynga.
Utan att skriva det i klartext antar jag att ni kan räkna ut vad som blir Hillel Slovaks öde, vilket givetvis inte är en hemlighet på något vis. Men det är väldigt tydligt något som fortfarande påverkar de som överlevde.
Jag blir glad av dokumentären. Missförstå mig rätt - det jag blir glad över är att den verkligen inte är en vanlig "så här blev vi ett jättestort, internationellt band"-berättelse utan något mer. Det är till viss del en kombinerad uppkomst- och framgångssaga, men det handlar också om tajta vänskapsband som i många fall klarar av alla motgångar, men inte alla. Och även om musiken finns där så behöver man verkligen inte vara ett fan av Red Hot Chili Peppers för att se och uppskatta dokumentären. En överraskning, helt klart.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Den som tog över efter Hillel Slovak var tonåringen John Frusciante som dyker upp först i slutet av dokumentären och ger sin bild av hur han tog sig an uppgiften. Efter att ha sett och hört Slovak fram till dess är det väldigt enkelt att förstå Frusciantes stil. Även han påverkades, trots att han aldrig kände Slovak.
2. Jag finner det lite lustigt att nuvarande trummisen Chad Smith inte är med alls i dokumentären. Visserligen kom han med ännu senare, men det är ändå lite märkligt.
3. Dokumentären har med utdrag ur Hillel Slovaks dagböcker vilka läses upp av en AI-genererad version av Slovaks röst. Det låter faktiskt oväntat bra och naturligt.
2. Jag finner det lite lustigt att nuvarande trummisen Chad Smith inte är med alls i dokumentären. Visserligen kom han med ännu senare, men det är ändå lite märkligt.
3. Dokumentären har med utdrag ur Hillel Slovaks dagböcker vilka läses upp av en AI-genererad version av Slovaks röst. Det låter faktiskt oväntat bra och naturligt.
ANDERS JAKOBSON (2026-04-01)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
