Pensionärsgänget som jagade monster
FILMENDet snabbaste sättet att sälja in "The Boroughs" är "'Stranger Things' med pensionärer" och visst är det lite så. Dufferbröderna är med i bakgrunden som producenter men har varken skrivit eller regisserat något av "The Boroughs", men deras andar vilar över produktionen. Det första avsnittet känns exempelvis väldigt mycket mer "Stranger Things" än vad resten gör.
Handlingen: Änklingen Sam Cooper (Alfred Molina) flyttar motvilligt in i ett exklusivt äldreboende som nästan är ett gated community. Det är i alla fall en egen liten ministad som byggts upp i öknen där pensionärer får allt de behöver och lätt och ledigt kan resa mellan hem och centrum med golfbilar. Sam vill verkligen inte flytta dit men gör som sina barn säger, framför allt som dottern Claire (Jena Malone) vill.
Att vara ensamvarg i detta samhälle fungerar så där. Ganska omgående blir Sam uppvaktad av en drivande granne, Jack (Bill Pullman), som vill ordna en grillfest i Sams ära. Så blir det också till slut och han får lära känna några av sina grannar - paret Judy (Alfre Woodard) och Art (Clarke Peters), Wally (Denis O'Hare) och Renee (Geena Davis) - som alla berättar om The Boroughs fördelar. Sam blir också uppvaktad av den uppenbart galna Edward (Ed Begley Jr.) som bott i Sams hus tidigare. Han blir mer eller mindre attackerad av Edward men tycker samtidigt att de vansinniga saker Edward säger inte verkar helt tagna ur luften. Och att något är konstigt i The Boroughs blir Sam sedan varse en natt där han upptäcker hur någon mystisk varelse verkar föda sig själv på något i grannen Jack som dör på kuppen.
Medan Sam försöker forska vidare hittar Art en persika i en grotta som gör honom ung och frisk - bokstavligt talat - när han äter den, men det är en effekt som bara är kortvarig. Det är något som är konstigt i The Boroughts och Sam och hans nya vänner ska snart finna sig i ett äventyr där allting står på spel och undangömda hemligheter i paradiset snart ska komma upp till ytan.
Det finns något charmigt i "The Boroughs" men jag upplever även serien som seg och inte helt intressant när det kommer till kritan. De sista avsnitten ser jag mest plikttroget för att se hur trådarna ska knytas ihop och hur allting ska sluta. Jag gör det inte riktigt av ett genuint intresse och det är inget speciellt bra betyg när det kommer till kritan. Samtidigt så är det ingen dålig serie och det är kul att se en rad veteranskådespelare lattja runt med ett lite oväntat material.
Slutbetyget landar på godkänt. Jag hade dock lite större förhoppningar på serien mot vad den till slut levererade.
Handlingen: Änklingen Sam Cooper (Alfred Molina) flyttar motvilligt in i ett exklusivt äldreboende som nästan är ett gated community. Det är i alla fall en egen liten ministad som byggts upp i öknen där pensionärer får allt de behöver och lätt och ledigt kan resa mellan hem och centrum med golfbilar. Sam vill verkligen inte flytta dit men gör som sina barn säger, framför allt som dottern Claire (Jena Malone) vill.
Att vara ensamvarg i detta samhälle fungerar så där. Ganska omgående blir Sam uppvaktad av en drivande granne, Jack (Bill Pullman), som vill ordna en grillfest i Sams ära. Så blir det också till slut och han får lära känna några av sina grannar - paret Judy (Alfre Woodard) och Art (Clarke Peters), Wally (Denis O'Hare) och Renee (Geena Davis) - som alla berättar om The Boroughs fördelar. Sam blir också uppvaktad av den uppenbart galna Edward (Ed Begley Jr.) som bott i Sams hus tidigare. Han blir mer eller mindre attackerad av Edward men tycker samtidigt att de vansinniga saker Edward säger inte verkar helt tagna ur luften. Och att något är konstigt i The Boroughs blir Sam sedan varse en natt där han upptäcker hur någon mystisk varelse verkar föda sig själv på något i grannen Jack som dör på kuppen.
Medan Sam försöker forska vidare hittar Art en persika i en grotta som gör honom ung och frisk - bokstavligt talat - när han äter den, men det är en effekt som bara är kortvarig. Det är något som är konstigt i The Boroughts och Sam och hans nya vänner ska snart finna sig i ett äventyr där allting står på spel och undangömda hemligheter i paradiset snart ska komma upp till ytan.
Det finns något charmigt i "The Boroughs" men jag upplever även serien som seg och inte helt intressant när det kommer till kritan. De sista avsnitten ser jag mest plikttroget för att se hur trådarna ska knytas ihop och hur allting ska sluta. Jag gör det inte riktigt av ett genuint intresse och det är inget speciellt bra betyg när det kommer till kritan. Samtidigt så är det ingen dålig serie och det är kul att se en rad veteranskådespelare lattja runt med ett lite oväntat material.
Slutbetyget landar på godkänt. Jag hade dock lite större förhoppningar på serien mot vad den till slut levererade.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Serien har inte utannonserats som en "limited series", det vi här kanske kallar för en miniserie, men samtidigt har ingen andra säsong blivit känd ännu. Jag håller tummarna för att det inte blir mer även om det kanske lämnas en liten, liten dörr på glänt till en eventuell fortsättning...
2. Precis som i "Stranger Things" är det en del Stephen King-referenser i serien. Till exempelvis används David Bowie-låten "Golden Years" som figurerade som vinjettlåt i King-serien med samma namn. Art ser en massa fåglar flyga över himlen och pratar om psykopomper, något som kan kopplas till King-romanen/filmen "The Dark Half" ("Stark") och i ett avsnitt kan man se en herre på The Boroughs avdelning för dementa läsa King-romanen "Salem’s Lot". Hela känslan är dessutom lite King-artad och det finns sannolikt fler referenser.
3. Apropå musik har Bruce Springsteens låtar en väldigt stor del i serien. Nästan så att han får göra ett gästspel om det kommer en fortsättning.
2. Precis som i "Stranger Things" är det en del Stephen King-referenser i serien. Till exempelvis används David Bowie-låten "Golden Years" som figurerade som vinjettlåt i King-serien med samma namn. Art ser en massa fåglar flyga över himlen och pratar om psykopomper, något som kan kopplas till King-romanen/filmen "The Dark Half" ("Stark") och i ett avsnitt kan man se en herre på The Boroughs avdelning för dementa läsa King-romanen "Salem’s Lot". Hela känslan är dessutom lite King-artad och det finns sannolikt fler referenser.
3. Apropå musik har Bruce Springsteens låtar en väldigt stor del i serien. Nästan så att han får göra ett gästspel om det kommer en fortsättning.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
