Skräckinjagande där den ska vara det
FILMENFör 40 år sedan, kanske exakt samma tid på året som denna text publiceras, stod jag som 12-13-åring och tittade i min kompis Johans bokhylla. Han hade lite tidigare börjat läsa vuxenböcker och hade några Stephen King i hyllan. Jag hade bestämt mig för att ta steget och lånade "Cujo" av honom. Dels var den en av de tunnare titlarna i samlingen och dels kände jag igen den från filmen i videobutiken som jag stått och sneglat på med inte vågat hyra. Eller ens fått hyra.
Häromåret kom "Cujo" i en nyutgåva i Sverige och jag läste om den. Jag försökte då förstå vad som fick mig att gilla boken i yngre tonåren. Jag antog att det var skräcken i den och själva grejen att läsa böcker för vuxna som lockade. Vad visste jag då om försörjningsångest, relationer som krackelerar eller otrohet? Inget, men det är rysliga teman som ligger med bredvid den bokstavliga skräcken när en rabiessmittad sankt bernhardshund attackerar en kvinna och hennes son när de sitter fast i en stekhet bil som vägrar att starta.
Hur som helst, strax efter att jag hade läst boken 1986 blev det ett besök på den lokala bensinmacken som även var traktens videofilmsleverantör nummer ett och filmatiseringen hyrdes och sågs. "Cujo" blev alltså både den första King-bok kan läste och den första King-film jag såg. Jag undrar om jag då reagerade på att slutet är totalt annorlunda?
Jag har alltså en 40-årig historia med den här filmen som nu släppts som svensk blu-ray för första gången. Filmen ser bra ut och är fortfarande bra. Jag har alltid rankat "Cujo" som en av de mer stabila filmatiseringarna, och det mycket på grund av den andra hälften av filmen, där Donna Trenton (Dee Wallace) och sexåriga sonen Tad (Danny Pintauro) mer eller mindre hålls gisslan av den våldsamma hunden Cujo, är otroligt tät och skräckinjagande och dessutom välgjord. Människorna agerar trovärdigt - och eftersom jag just nu har ett barn i ungefär samma ålder som Tad träffar det mig extra hårt - och hunden, spelad av ett antal olika sankt bernardhundar, andra hundar, stuntmän i dräkt och animatroniska huvuden, känns närvarande och livsfarlig. Dessutom är den rabiessmittade besten väldigt bra sminkad. Den ser verkligen sjuk och äcklig ut.
Den första hälften upplever jag som lite hackig och inte helt smidigt berättad. Historien har förenklats men alla bitar är där. Tad är rädd för ett monster i garderoben (som i boken kanske finns där, i form av spöket efter seriemördaren Frank Dodd, se "The Dead Zone") och pappa Vic (Daniel Hugh-Kelly), reklamare, får panik när en kampanj går åt skogen, och mamma Donna är otrogen med liraren Steve Kemp (Christopher Stone). Det sista kommer fram och Vic reagerar dåligt och är inte kvar i stan när Donna och Tad kör deras strulande bil till mekanikern Joe Camber (Ed Lauter), men då har redan rabiessmittan tagit över Cujo.
Det ska sägas att jag redan recenserat "Cujo" en gång på DVDKritik.se. Det var för 20 år sedan i sidans allra tidigaste dagar och fram till och med nu har jag inte tittat på den tidigare recensionen, men nu när det är gjort så har jag ungefär samma åsikt då som nu. "Cujo" är efter 43 år fortfarande en stabil filmatisering. Vissa saker kunde kanske gjorts bättre, men den är spännande och skräckinjagande där den ska vara det. Mer kan man inte begära.
Häromåret kom "Cujo" i en nyutgåva i Sverige och jag läste om den. Jag försökte då förstå vad som fick mig att gilla boken i yngre tonåren. Jag antog att det var skräcken i den och själva grejen att läsa böcker för vuxna som lockade. Vad visste jag då om försörjningsångest, relationer som krackelerar eller otrohet? Inget, men det är rysliga teman som ligger med bredvid den bokstavliga skräcken när en rabiessmittad sankt bernhardshund attackerar en kvinna och hennes son när de sitter fast i en stekhet bil som vägrar att starta.
Hur som helst, strax efter att jag hade läst boken 1986 blev det ett besök på den lokala bensinmacken som även var traktens videofilmsleverantör nummer ett och filmatiseringen hyrdes och sågs. "Cujo" blev alltså både den första King-bok kan läste och den första King-film jag såg. Jag undrar om jag då reagerade på att slutet är totalt annorlunda?
Jag har alltså en 40-årig historia med den här filmen som nu släppts som svensk blu-ray för första gången. Filmen ser bra ut och är fortfarande bra. Jag har alltid rankat "Cujo" som en av de mer stabila filmatiseringarna, och det mycket på grund av den andra hälften av filmen, där Donna Trenton (Dee Wallace) och sexåriga sonen Tad (Danny Pintauro) mer eller mindre hålls gisslan av den våldsamma hunden Cujo, är otroligt tät och skräckinjagande och dessutom välgjord. Människorna agerar trovärdigt - och eftersom jag just nu har ett barn i ungefär samma ålder som Tad träffar det mig extra hårt - och hunden, spelad av ett antal olika sankt bernardhundar, andra hundar, stuntmän i dräkt och animatroniska huvuden, känns närvarande och livsfarlig. Dessutom är den rabiessmittade besten väldigt bra sminkad. Den ser verkligen sjuk och äcklig ut.
Den första hälften upplever jag som lite hackig och inte helt smidigt berättad. Historien har förenklats men alla bitar är där. Tad är rädd för ett monster i garderoben (som i boken kanske finns där, i form av spöket efter seriemördaren Frank Dodd, se "The Dead Zone") och pappa Vic (Daniel Hugh-Kelly), reklamare, får panik när en kampanj går åt skogen, och mamma Donna är otrogen med liraren Steve Kemp (Christopher Stone). Det sista kommer fram och Vic reagerar dåligt och är inte kvar i stan när Donna och Tad kör deras strulande bil till mekanikern Joe Camber (Ed Lauter), men då har redan rabiessmittan tagit över Cujo.
Det ska sägas att jag redan recenserat "Cujo" en gång på DVDKritik.se. Det var för 20 år sedan i sidans allra tidigaste dagar och fram till och med nu har jag inte tittat på den tidigare recensionen, men nu när det är gjort så har jag ungefär samma åsikt då som nu. "Cujo" är efter 43 år fortfarande en stabil filmatisering. Vissa saker kunde kanske gjorts bättre, men den är spännande och skräckinjagande där den ska vara det. Mer kan man inte begära.
EXTRAMATERIALET
Som alternativ bjuds "Euroversionen" av filmen som av IMDB nämns som den första VHS-versionen. Klippningen är lite annorlunda på några ställen där vissa scener har ersatts av andra. Omslaget menar att det ska vara annan "voice-over" men jag hör ingen sådan i någon av versionerna.
En hyfsat rejäl bakomfilm av "vi minns det här"-stuk tar upp nästan trekvart och är bra tittning. Filmen är från 2007 och regissör Lewis Teague, producent Daniel H. Blatt, Dee Wallace och Danny Pintauro och några till medverkar med minnen och anekdoter. För att sätta filmen och berättelsen i perspektiv medverkar författaren Douglas E. Winter som en gång i tiden skrev en otroligt bra referensbok om Stephen King ("The Art of Darkness"). Via honom får vi exempelvis veta att ursprunget till berättelsen uppstod när King körde en trasig motorcykel till en mekaniker på vischan som hade en stor sankt bernhardshund på gården och King började leka med tanken om hur det skulle vara om man inte kunde komma därifrån. Allt som allt en bra bakomfilm som givetvis hade gynnats av lite mer bilder från själva inspelningen, men minnena räcker ändå långt.
Trailer, tv-spot och bilder ligger också med. Det kommentarspår med Lewis Teague som fanns på Special Collector's Edition som kom för 20 år sedan är inte med här.
En hyfsat rejäl bakomfilm av "vi minns det här"-stuk tar upp nästan trekvart och är bra tittning. Filmen är från 2007 och regissör Lewis Teague, producent Daniel H. Blatt, Dee Wallace och Danny Pintauro och några till medverkar med minnen och anekdoter. För att sätta filmen och berättelsen i perspektiv medverkar författaren Douglas E. Winter som en gång i tiden skrev en otroligt bra referensbok om Stephen King ("The Art of Darkness"). Via honom får vi exempelvis veta att ursprunget till berättelsen uppstod när King körde en trasig motorcykel till en mekaniker på vischan som hade en stor sankt bernhardshund på gården och King började leka med tanken om hur det skulle vara om man inte kunde komma därifrån. Allt som allt en bra bakomfilm som givetvis hade gynnats av lite mer bilder från själva inspelningen, men minnena räcker ändå långt.
Trailer, tv-spot och bilder ligger också med. Det kommentarspår med Lewis Teague som fanns på Special Collector's Edition som kom för 20 år sedan är inte med här.
TRE SAKER
1. Bakomfilmer har man hört talas om, men bakomböcker? En sådan finns faktiskt "Nope, Nothing Wrong Here: The Making of Cujo" av Lee Gambin kom för snart tio år sedan. Jag har inte läst den, men DVDKritik.se:s Lilja har recenserat den på Liljas-Library.com, där man även kan se en lustig bild på en stuntman i sankt bernhardshunddräkt...
2. Det har ryktats om remakes på "Cujo" under väldigt lång tid. 2015 var det snack om en film som skulle heta "C.U.J.O.- Canine Unit Joint Operations" som bara utifrån titeln låter bedrövlig och nu i senare tid har det pratats om att Netflix ska producera en nyversion, något som hittills bara lett till flertalet usla AI-gjorda affischer, oftast med hundar som inte alls är av rätt ras...
3. För två år sedan publicerade Stephen King novellsamlingen "Så du vill ha det mörkare" i vilken novellen "Skallerormar" ("Rattlesnakes") är med, vilken är en uppföljare till "Cujo". Novellen handlar om Vic Trenton några decennier efter händelserna när han fortfarande bearbetar förlusten av sin son samtidigt som han är med om något oförklarligt. Daniel Hugh-Kelly som spelar Vic i denna film är fortfarande en aktiv skådespelare så det skulle ju kunna vara lämpligt om han gjorde rollen ifall "Skallerormar" skulle filmas...
2. Det har ryktats om remakes på "Cujo" under väldigt lång tid. 2015 var det snack om en film som skulle heta "C.U.J.O.- Canine Unit Joint Operations" som bara utifrån titeln låter bedrövlig och nu i senare tid har det pratats om att Netflix ska producera en nyversion, något som hittills bara lett till flertalet usla AI-gjorda affischer, oftast med hundar som inte alls är av rätt ras...
3. För två år sedan publicerade Stephen King novellsamlingen "Så du vill ha det mörkare" i vilken novellen "Skallerormar" ("Rattlesnakes") är med, vilken är en uppföljare till "Cujo". Novellen handlar om Vic Trenton några decennier efter händelserna när han fortfarande bearbetar förlusten av sin son samtidigt som han är med om något oförklarligt. Daniel Hugh-Kelly som spelar Vic i denna film är fortfarande en aktiv skådespelare så det skulle ju kunna vara lämpligt om han gjorde rollen ifall "Skallerormar" skulle filmas...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
