Inte den vanliga mumien igen
FILMENNär jag ska se "Lee Cronin's The Mummy" undrar jag om Lee Cronin verkligen är så pass etablerad och känd att hans namn ska ingå i titeln? Men sen läser jag mig till att det är för att verkligen separera filmen från de övriga moderna filmatiseringarna, i synnerhet den Brendan Frasier-frontade serien från millennieskiftet.
Och det kan man säga att den gör. En tittarrecension på IMDB beskriver filmen som en mix av "Evil Dead" och "Exorcisten" och Lee Cronin själv menar att filmen är inspirerad av "Poltergeist", "Seven" och "Breaking Bad" (!) och ingenstans i dessa jämförelser hittar man det egyptiska äventyrsinslaget som vanligtvis brukar vara en mumiefilms mest stabila grundpelare. Nej, när Lee Cronin sätter tänderna i figuren är det skräck för hela slanten.
Filmen börjar visserligen i Egypten, åtta år innan historiens nutid, då amerikanska nyhetsreportern Charlie Cannon (Jack Reynor) är stationerad där med sin gravida fru Larissa (Laia Costa) och barnen Katie och Sebastián. Samtidigt har vi träffat en egyptisk familj som bor mitt ute i ingenstans som uppenbarligen har en uppgift som gått i arv i generation där en mumie i en blykista har stor betydelse.
Men så försvinner Katie. Hon rövas bort och återfinns först åtta år senare när ett flygplan kraschar och bland vrakspillrorna hittas blykistan och i den vilar Katie - levande, men i dåligt fysiskt och psykiskt skick. Charlie och Larissa tar med sig Katie hem till Albuquerque och försöker ta hand om henne och mjukt återinföra henne till ett normalt liv. Men det är ett tufft uppdrag, speciellt som hon ibland agerar aggressivt eller rent av omänskligt och vi får snart veta att en uråldrig och våldsam ondska kallad Nasmaranian förts över till Katies kropp och att kroppen aldrig borde lämnat sin blykista.
Jag blir sällan skrämd av skräckfilmer. I bästa fall kan jag känna obehag. De riktigt vidriga filmerna känns bara osmakliga. "Lee Cronin's The Mummy" blandar och ger och ger mig en hel del obehag. Det är mycket body horror med extrema närbilder på tänder och naglar och skinnremsor som avlägsnas från kroppen. Ibland känns det dock som Lee Cronin går ett steg för långt och ger oss något som mest känns överdrivet och onödigt där less is more hade varit bättre. Jag tycker också att filmen tappar lite när det blir för mycket "Exorcisten" av det hela där Katie blir en besatt och platt figur i stället för den oberäkneliga och katatoniska varelsen som bara finns där.
Samtidigt gillar jag att detta faktiskt är en helt ny tolkning av mumiegenren och att det är skräcken som står i fokus. Jag kan också tycka att det är en fördel att filmen till större delen är fylld av okända eller mindre kända ansikten. Det är flera egyptiska skådespelare med, vilket givetvis är bra, och de yngre skådespelarna har inte varit med i några större produktioner. Det största namnet, Jack Reynor, är inte heller någon superkändis och han är dessutom en ganska uttryckslös skådespelare. På något vis kan jag tycka att det passar för karaktären, men insatsen är sådan att man knappt minns någonting av den.
Då är Natalie Grace som spelar den äldre versionen av Katie betydligt mer minnesvärd på alla sätt och vis. Bakom kraftiga lager av smink och proteser gör hon en genuint otäck gestaltning som kanske till och med skriver in i sig i skräckhistorien.
Och det kan man säga att den gör. En tittarrecension på IMDB beskriver filmen som en mix av "Evil Dead" och "Exorcisten" och Lee Cronin själv menar att filmen är inspirerad av "Poltergeist", "Seven" och "Breaking Bad" (!) och ingenstans i dessa jämförelser hittar man det egyptiska äventyrsinslaget som vanligtvis brukar vara en mumiefilms mest stabila grundpelare. Nej, när Lee Cronin sätter tänderna i figuren är det skräck för hela slanten.
Filmen börjar visserligen i Egypten, åtta år innan historiens nutid, då amerikanska nyhetsreportern Charlie Cannon (Jack Reynor) är stationerad där med sin gravida fru Larissa (Laia Costa) och barnen Katie och Sebastián. Samtidigt har vi träffat en egyptisk familj som bor mitt ute i ingenstans som uppenbarligen har en uppgift som gått i arv i generation där en mumie i en blykista har stor betydelse.
Men så försvinner Katie. Hon rövas bort och återfinns först åtta år senare när ett flygplan kraschar och bland vrakspillrorna hittas blykistan och i den vilar Katie - levande, men i dåligt fysiskt och psykiskt skick. Charlie och Larissa tar med sig Katie hem till Albuquerque och försöker ta hand om henne och mjukt återinföra henne till ett normalt liv. Men det är ett tufft uppdrag, speciellt som hon ibland agerar aggressivt eller rent av omänskligt och vi får snart veta att en uråldrig och våldsam ondska kallad Nasmaranian förts över till Katies kropp och att kroppen aldrig borde lämnat sin blykista.
Jag blir sällan skrämd av skräckfilmer. I bästa fall kan jag känna obehag. De riktigt vidriga filmerna känns bara osmakliga. "Lee Cronin's The Mummy" blandar och ger och ger mig en hel del obehag. Det är mycket body horror med extrema närbilder på tänder och naglar och skinnremsor som avlägsnas från kroppen. Ibland känns det dock som Lee Cronin går ett steg för långt och ger oss något som mest känns överdrivet och onödigt där less is more hade varit bättre. Jag tycker också att filmen tappar lite när det blir för mycket "Exorcisten" av det hela där Katie blir en besatt och platt figur i stället för den oberäkneliga och katatoniska varelsen som bara finns där.
Samtidigt gillar jag att detta faktiskt är en helt ny tolkning av mumiegenren och att det är skräcken som står i fokus. Jag kan också tycka att det är en fördel att filmen till större delen är fylld av okända eller mindre kända ansikten. Det är flera egyptiska skådespelare med, vilket givetvis är bra, och de yngre skådespelarna har inte varit med i några större produktioner. Det största namnet, Jack Reynor, är inte heller någon superkändis och han är dessutom en ganska uttryckslös skådespelare. På något vis kan jag tycka att det passar för karaktären, men insatsen är sådan att man knappt minns någonting av den.
Då är Natalie Grace som spelar den äldre versionen av Katie betydligt mer minnesvärd på alla sätt och vis. Bakom kraftiga lager av smink och proteser gör hon en genuint otäck gestaltning som kanske till och med skriver in i sig i skräckhistorien.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Filmbolaget Blumhouse twittrade flera gånger "Brendan Fraser is not in Lee Cronin's The Mummy" för förtydliga att det inte handlade om samma franchise. Att det kommit en annan mumiefilm 2017 verkar man inte ha tänkt på.
2. Morsekod har en stor betydelse i filmen, vilket introduceras tidigt.
3. I denna franchisedominerade nutid, i synnerhet inom skräckgenren, skulle det inte förvåna mig ett dugg om det blir en uppföljare till filmen inom kort, följt av ännu en, och ännu en...
2. Morsekod har en stor betydelse i filmen, vilket introduceras tidigt.
3. I denna franchisedominerade nutid, i synnerhet inom skräckgenren, skulle det inte förvåna mig ett dugg om det blir en uppföljare till filmen inom kort, följt av ännu en, och ännu en...
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
