Pricksäkra detaljer och nostalgi
FILMENJohn Ajvide Lindqvist har alltid varit duktig på att skildra barn och och unga utifrån sig själv. "Låt den rätte komma in" baserades på hans uppväxt i Stockholmsförorten Blackeberg, romanen "Rörelsen" skildrade tiden som ung vuxen i huvudstaden och "Sommaren 1985" inspirerades av tonårstidens somrar i skärgården. Även om det finns självbiografiska drag i alla dessa berättelser, finns där också inslagen av det oförklarliga, det främmande och det emellanåt otäcka.
Eftersom det redan fanns en "Sommaren 85" i SVT:s produktionsarkiv fick filmatiseringen det nya namnet "Svärtan", vilket på sätt och vis är bättre. Det är namnet på en liten ö bestående av i princip bara klippor och sten en bit utanför den bebodda skärgårdsön Särsö där vi träffar Johannes (Linus Rogsgård), Mattias (Ture Nerman), Helena (Nelly Anderbro), Felicia (Stina Kristiansen), Hasse (Gustav Johansson Lundström), Wille (Silas Strand) och Maria (Jorun Fasth Wallenstein). Gänget är i 13-14-årsåldern och just denna sommar ser de fram mot det stora tv-eventet "Live Aid", men sommaren inleds också i sorg. En lite äldre kille har hittats död borta vid Svärtan och det har lagt en viss mörk stämning över allt. Men för det här gänget är sommaren fortfarande väldigt mycket frihet, bad och gemensamt häng. Sedan förra sommaren har dock balansen inom gruppen skiftat lite. Vissa har blivit tydligt äldre och Helena är kanske den som förändrats mest, vilket gör att killarna beter sig lite märkligt.
Kanske är det därför killarna tar sig till Svärtan. Där hittar Johannes hittar en sjöjungfru. Den är fastknuten i en tamp och har utsatts för våld. Kanske skulle detta varit en röd flagga men Johannes övertalar de andra att ta hem sjöjungfrun och förvara henne i en vattenfylld pool inlåst i en sjöbod som tillhör Mattias barske farfar, Krutgubben (Rolf Lassgård). Sjöjungfrun blir en hemlighet, men för Johannes innebär den ett visst ansvar. Det är han som ger den mat och först får skörda frukten när hon piggnar till. Sjöjungfruns sång påverkar honom fysiskt och psykiskt.
Sommaren har även ett annat mörkt skimmer. Johannes föräldrar krisar och han oroar sig för att sommaren blir hans sista på Särsö. Helenas föräldrar har redan separerat och hennes mamma bedövar sig med alkohol, något som även Helena tar till när hon inte skadar sig själv för att få bort rösterna i huvudet. Johannes beslutar sig för att låta Helena träffa sjöjungfrun så att hon kan ta del av hennes helande krafter, men det visar sig vara ett felbeslut. Samtidigt gäckar den äldre killens död både öborna och polisen och en som är högintressant för det hela är Krutgubben, som ska visa sig veta ett och annat om ett och annat när det kommer till kritan.
Jag läste boken när den kom och länge upplever jag filmatiseringen som trogen, men det är det inte när det kommer till detaljerna. Det är i grund och botten samma historia som berättas på två olika sätt. Det innebär att vissa detaljer som jag sitter och väntar på aldrig kommer. Det innebär också att filmatiseringen har ett annat slut än vad boken hade, vilket givetvis passar bättre till just den här tolkningen av berättelsen. Bok och film är sällan samma sak, och det är inget som påverkar helhetsintrycket ändå.
Det jag gillar mest med "Svärtan" är hur otroligt väl de fångat 1985 på alla sätt och vis. Jag var några år yngre än karaktärerna i serien det året men känner igen varenda affisch på väggarna, varorna i affären och alla andra detaljer kopplade till mode och populärkultur från den tiden. Det är verkligen på pricken. Utöver det har man också lyckats få till seriens övernaturliga inslag, sjöjungfrun, på ett mycket bra sätt. Här har man gått mer åt fiskhållet än en snygging med fiskstjärt och kanske har Gilman från "Creature from the Black Lagoon" eller Guillermo Del Toros vattenvarelse från "The Shape of Water" inspirerat lite. Kanske, kanske inte - det är i alla fall snyggt och bra gjort.
Överlag tycker jag att serien är bra, men runt avsnitt 4-5 av de totalt sex känns det ändå som att det står lite stilla. Kanske skulle serien trimmats ner till bara fem avsnitt och hållit tempot kvar in i det sista? Det är hur som helst kul att det gjorts en lyckad filmatisering av en John Ajvide Lindqvist-bok som levererar både skräck, drama och nostalgisk värme.
Eftersom det redan fanns en "Sommaren 85" i SVT:s produktionsarkiv fick filmatiseringen det nya namnet "Svärtan", vilket på sätt och vis är bättre. Det är namnet på en liten ö bestående av i princip bara klippor och sten en bit utanför den bebodda skärgårdsön Särsö där vi träffar Johannes (Linus Rogsgård), Mattias (Ture Nerman), Helena (Nelly Anderbro), Felicia (Stina Kristiansen), Hasse (Gustav Johansson Lundström), Wille (Silas Strand) och Maria (Jorun Fasth Wallenstein). Gänget är i 13-14-årsåldern och just denna sommar ser de fram mot det stora tv-eventet "Live Aid", men sommaren inleds också i sorg. En lite äldre kille har hittats död borta vid Svärtan och det har lagt en viss mörk stämning över allt. Men för det här gänget är sommaren fortfarande väldigt mycket frihet, bad och gemensamt häng. Sedan förra sommaren har dock balansen inom gruppen skiftat lite. Vissa har blivit tydligt äldre och Helena är kanske den som förändrats mest, vilket gör att killarna beter sig lite märkligt.
Kanske är det därför killarna tar sig till Svärtan. Där hittar Johannes hittar en sjöjungfru. Den är fastknuten i en tamp och har utsatts för våld. Kanske skulle detta varit en röd flagga men Johannes övertalar de andra att ta hem sjöjungfrun och förvara henne i en vattenfylld pool inlåst i en sjöbod som tillhör Mattias barske farfar, Krutgubben (Rolf Lassgård). Sjöjungfrun blir en hemlighet, men för Johannes innebär den ett visst ansvar. Det är han som ger den mat och först får skörda frukten när hon piggnar till. Sjöjungfruns sång påverkar honom fysiskt och psykiskt.
Sommaren har även ett annat mörkt skimmer. Johannes föräldrar krisar och han oroar sig för att sommaren blir hans sista på Särsö. Helenas föräldrar har redan separerat och hennes mamma bedövar sig med alkohol, något som även Helena tar till när hon inte skadar sig själv för att få bort rösterna i huvudet. Johannes beslutar sig för att låta Helena träffa sjöjungfrun så att hon kan ta del av hennes helande krafter, men det visar sig vara ett felbeslut. Samtidigt gäckar den äldre killens död både öborna och polisen och en som är högintressant för det hela är Krutgubben, som ska visa sig veta ett och annat om ett och annat när det kommer till kritan.
Jag läste boken när den kom och länge upplever jag filmatiseringen som trogen, men det är det inte när det kommer till detaljerna. Det är i grund och botten samma historia som berättas på två olika sätt. Det innebär att vissa detaljer som jag sitter och väntar på aldrig kommer. Det innebär också att filmatiseringen har ett annat slut än vad boken hade, vilket givetvis passar bättre till just den här tolkningen av berättelsen. Bok och film är sällan samma sak, och det är inget som påverkar helhetsintrycket ändå.
Det jag gillar mest med "Svärtan" är hur otroligt väl de fångat 1985 på alla sätt och vis. Jag var några år yngre än karaktärerna i serien det året men känner igen varenda affisch på väggarna, varorna i affären och alla andra detaljer kopplade till mode och populärkultur från den tiden. Det är verkligen på pricken. Utöver det har man också lyckats få till seriens övernaturliga inslag, sjöjungfrun, på ett mycket bra sätt. Här har man gått mer åt fiskhållet än en snygging med fiskstjärt och kanske har Gilman från "Creature from the Black Lagoon" eller Guillermo Del Toros vattenvarelse från "The Shape of Water" inspirerat lite. Kanske, kanske inte - det är i alla fall snyggt och bra gjort.
Överlag tycker jag att serien är bra, men runt avsnitt 4-5 av de totalt sex känns det ändå som att det står lite stilla. Kanske skulle serien trimmats ner till bara fem avsnitt och hållit tempot kvar in i det sista? Det är hur som helst kul att det gjorts en lyckad filmatisering av en John Ajvide Lindqvist-bok som levererar både skräck, drama och nostalgisk värme.
EXTRAMATERIALET
I samband med att serien visats klart på SVT Play lades även bakomfilmen "Bakom Svärtan" ut där man i cirka 30 minuter fick en inblick i produktionen av serien och inte minst sjöjungfrun.
TRE SAKER
1. John Ajvide Lindqvists roman fick strax efter visningen av serien en uppföljare i "Sommaren 1986: Lovisa och Melinda" som har två karaktärer som inte alls är med i "Svärtan" (men väl i förlagan) i huvudrollerna.
2. Regissörerna till serien är Björn Stein och Amy Deasismont som även skrivit manuset tillsammans med Melina Maraki.
3. DVDKritik.se:s Hans-Åke Lilja kan skymtas som statist i några scener i serien. Han har även i rollen som webbredaktör för John Ajvide Lindqvists hemsida skrivit en artikel från inspelningen.
2. Regissörerna till serien är Björn Stein och Amy Deasismont som även skrivit manuset tillsammans med Melina Maraki.
3. DVDKritik.se:s Hans-Åke Lilja kan skymtas som statist i några scener i serien. Han har även i rollen som webbredaktör för John Ajvide Lindqvists hemsida skrivit en artikel från inspelningen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
