Epidemin som skakade tennissporten
FILMENKommer ni ihåg padel? Racketsportepidemin som drog över Sverige för några år sedan och nu lämnat stora specialbyggda komplex som ekar tomma utan aktiva spelare? Nu raljerar jag lite förstås, men nog dansade padel en sommar för att sen plana ut ganska ordentligt? Något liknande pågår i USA, men där heter racketsporten pickleball och beskrivs som en blandning av tennis och bordtennis som spelas på en badmintonbana. Sporten uppstod redan på 60-talet men enligt den här filmen så framställs den som en epidemi som håller på att utplåna tennissporten.
Detta vet vi för att filmens huvudperson är forna tennistalangen Dustin "The Hammer" Boyd (Jake Johnson) som tidigt drillades av sin nitiska pappa Chuck (Ed Harris) till att bli en hårtslående spelare, men en ödesmatch för runt 20 år sedan cementerade Dustins position som en förlorare och besvikelse när han skadade sin handled mitt under pågående match och därmed gick miste om chansen att bli proffs. Nu i mogen ålder, ett par år från 50-årsdagen, är han juniortränare på pappans meriterade tennisklubb och har en synnerligen trogen fanboy i assistenten PJ (Aaron Chen).
Klubben har avvarat sin 16:e och sämsta bana för pickieball, men utövarna med ledaren Skip (Patton Oswalt) i spetsen, vill ha mer. Chuck plockar då fram klubbens stadgar där det står att en sådan tvist kan avgöras genom en duell och via ett klubbmästerskap ska tennisklubbens duellant utses. Dustin slår sig hårt fram till segern men skadar vristen igen och får se sig snuvad på platsen.
Hans läkare (Ben Stiller) föreslår att Dustin ska börja spela pickleball som är mer skonsamt tills vristen läkt och motvilligt börjar han att spela. Han kommer in i ett gäng med tre 70-åriga damer där Candace (Mary Steenburgen) sätter honom på plats men också lär honom spelets finesser och med det plötsligt blir en väldigt bra vän som han inte visste att han saknade. Dessutom lite mer än en vän. Framför allt leder denna vändning i Dustins liv att han får nya perspektiv, vilket blir helt avgörande när det slutligen blir dags för den där duellen.
"The Dink" är lika delar sportfilm, romantisk komedi och skruvad komedi. Det finns scener i filmen som nästan känns plockade från en Abrahams/Zucker-komedi ("Titta vi flyger", "Nakna pistolen" etc) med snårigt ordvitsiga dialoger och absurda inslag, men det blir aldrig spretigt eller utflippat. Jag ska inte säga att jag skrattar mig tårögd åt "The Dink" men jag trivs väldigt bra i dess sällskap. Med charm kommer man långt, med skådespelare som har bra kemi kommer man ännu längre.
Jag hade förväntat mig en komedi vars huvudsakliga humorpoäng skulle vara att göra sig lustig över ordet "balls". Tack och lov är inte "The Dink" en sådan platt komedi utan en rätt trevlig och skojig historia utan referenser till mannens kulpåse.
Detta vet vi för att filmens huvudperson är forna tennistalangen Dustin "The Hammer" Boyd (Jake Johnson) som tidigt drillades av sin nitiska pappa Chuck (Ed Harris) till att bli en hårtslående spelare, men en ödesmatch för runt 20 år sedan cementerade Dustins position som en förlorare och besvikelse när han skadade sin handled mitt under pågående match och därmed gick miste om chansen att bli proffs. Nu i mogen ålder, ett par år från 50-årsdagen, är han juniortränare på pappans meriterade tennisklubb och har en synnerligen trogen fanboy i assistenten PJ (Aaron Chen).
Klubben har avvarat sin 16:e och sämsta bana för pickieball, men utövarna med ledaren Skip (Patton Oswalt) i spetsen, vill ha mer. Chuck plockar då fram klubbens stadgar där det står att en sådan tvist kan avgöras genom en duell och via ett klubbmästerskap ska tennisklubbens duellant utses. Dustin slår sig hårt fram till segern men skadar vristen igen och får se sig snuvad på platsen.
Hans läkare (Ben Stiller) föreslår att Dustin ska börja spela pickleball som är mer skonsamt tills vristen läkt och motvilligt börjar han att spela. Han kommer in i ett gäng med tre 70-åriga damer där Candace (Mary Steenburgen) sätter honom på plats men också lär honom spelets finesser och med det plötsligt blir en väldigt bra vän som han inte visste att han saknade. Dessutom lite mer än en vän. Framför allt leder denna vändning i Dustins liv att han får nya perspektiv, vilket blir helt avgörande när det slutligen blir dags för den där duellen.
"The Dink" är lika delar sportfilm, romantisk komedi och skruvad komedi. Det finns scener i filmen som nästan känns plockade från en Abrahams/Zucker-komedi ("Titta vi flyger", "Nakna pistolen" etc) med snårigt ordvitsiga dialoger och absurda inslag, men det blir aldrig spretigt eller utflippat. Jag ska inte säga att jag skrattar mig tårögd åt "The Dink" men jag trivs väldigt bra i dess sällskap. Med charm kommer man långt, med skådespelare som har bra kemi kommer man ännu längre.
Jag hade förväntat mig en komedi vars huvudsakliga humorpoäng skulle vara att göra sig lustig över ordet "balls". Tack och lov är inte "The Dink" en sådan platt komedi utan en rätt trevlig och skojig historia utan referenser till mannens kulpåse.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Dustins fanboy/assistent PJ är verkligen skolboksexempelt på en blåst person. I en sekvens ska Dustin förklara en sak och använder sig av metaforer vilket PJ inte alls förstår. Väldigt kul!
2. Titeln syftar på ett slag i spelet. Sporten är fylld av specialuttryck och småmärkliga regler och inte minst ett förvirrande sätt att hålla räkningen med tre talgrupper.
3. Det har gått minst ett och ett halvt år sedan filmen spelades in. Detta baserar jag på att en av de 70-åriga damerna Dustin spelar med (Lynne Marie Stewart) avled i februari 2025. Filmen kom i juli 2026.
2. Titeln syftar på ett slag i spelet. Sporten är fylld av specialuttryck och småmärkliga regler och inte minst ett förvirrande sätt att hålla räkningen med tre talgrupper.
3. Det har gått minst ett och ett halvt år sedan filmen spelades in. Detta baserar jag på att en av de 70-åriga damerna Dustin spelar med (Lynne Marie Stewart) avled i februari 2025. Filmen kom i juli 2026.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
