En stor talang för en annan generation
FILMENVid någon tidpunkt i mitt liv insåg jag att det plötsligt bara dök upp artister från ingenstans som jag helt saknade relation till. Jag pratar inte om artister från andra genrer än det man själv föredrar utan själva artisten i sig. Den enkla och logiska förklaringen var att det helt enkelt var artister som primärt var för en annan målgrupp och därmed inte passerade under min radar, varken direkt eller indirekt via radio och tv. Ett tydligt sådant exempel var Billie Eilish. Det har gått drygt tio år sedan hon debuterade i yngre tonåren med en låt på SoundCloud, skriven av hennes bror Finneas O'Connell och ämnad för hans band, men han tyckte låten passade hennes röst bättre. Låten var "Ocean Eyes" som givetvis är med i "Hit Me Hard and Soft"-turnéns setlist.
Men tillbaka till mitt resonemang. Billie Eilish kom från ingenstans och jag noterade att det fanns en artist som hette så, men jag hade ingen aning om hur hon lät och därmed ingen relation. Inget konstigt i det. Billie Eilish är bara en i mängden av artister som primärt inte är för mig, och det är den här konsertfilmen ett tydligt exempel på. I alla fall om man fokuserar på publiken.
Det ska sägas att utan relation till 95 procent av låtarna så är det inte helt lätt att hålla fokus under de nästan två timmarna filmen pågår. Publiken sjunger med i låtarna så högt att Billie överröstas och där tappar jag lite av känslan. Showen kretsar kring en avskalad scen där ljuset har en starkare närvaro än något direkt spektakel, vilket gör att visuellt händer det inte överdrivet mycket som kan bidra till det där fokuset. Så det är lite svårt att känna sig helt alert.
Det som då är bra är att detta är en konsertfilm och inte bara en konsert rakt upp och ner. Den har till och med en ganska prominent regissör vid sidan av Billie Eilish, nämligen James Cameron som fångade konserten i Manchester sommaren 2025 med 3D-kameror. För det var så filmen producerades. Tyvärr har den här utgåvan bara två dimensioner vilket förtar lite av poängen. Jag kan se på hur den är filmad att det hade varit rätt häftigt med 3D eftersom vi då hade kommit ännu närmare, även om vi kommer nära nu också.
Cameron bryter av konserten med inslag bakom scenen inför och delvis efter konserten. Här blir det som mest intressant för mig då det kommer fram mer om tankarna med konserten och en bild av ett smått obegripligt stort kändisskap blir tydlig. Även om Billie Eilish är glad och leende hela tiden är det klart att man undrar lite när hon efter konserten åker bil till hotellet och har rutan nervevad och säger att det är enda gången under dagen som hon får frisk luft. Det låter inte så glamoröst.
Men det är som sagt i dessa dokumentära inslag som saker och ting faller på plats. Hon berättar om hur hon designat showen så att varje låt har sitt eget ljus och hon berättar om varför hon inte har en massa dansare och backupsångerskor. Det är tydligt att det finns en tanke och vision och en ganska bestämd bild av vad för slags artist hon vill vara.
Jag stör mig på att filmen inte skriver ut vad låtarna heter, men lyckligtvis finns konserten även utgiven som ett livealbum vilket gjorde det enkelt att leta rätt på en låtlista att följa. Musikaliskt sett så går det nog inte att placera Billie Eilish i ett specifikt sound och det gör henne till en spännande artist. Låtarna som hon skriver tillsammans med sin bror kan vara allt från avskalat akustiska till avskalat elektroniska, till ösigt rockiga eller hårt "klubbiga". Genom allt går Billies tonsäkra sång. I ett segment i konserten ber hon publiken vara knäpptyst för en stund då hon ska skapa en loop i flera stämmor som blir grunden i nästa låt. Egentligen är det helt onödigt eftersom det lika gärna kunde vara förinspelat och det är lite riskabelt att skapa en sådan loop live då minsta lilla skiftning i tonarten påverkar resten av musiken när bandet väl börjar spela, men Billie är otroligt skicklig som sångerska.
Men den stora grejen är sannolikt hennes texter. Nu hör jag inte dem helt tydligt men det räcker med att se publikbilderna för att förstå att däri ligger hennes superkraft. Folk skrålar med, folk gestikulerar på ett vis som säger "HON SJUNGER DET JAG KÄNNER!" och folk gråter för att det är så starkt. Det är fantastiskt hur musik kan påverka på det sättet och när artister sätter ord på något som hela generationer kan relatera till. Underbart!
Jag blir inte sugen på att se om filmen men jag blir ändå lite småsugen på att lyssna på låtarna utan störande publikskval. Men samtidigt kanske jag ska låta bli. De hör ju till en annan målgrupp och till en annan generation egentligen.
Men tillbaka till mitt resonemang. Billie Eilish kom från ingenstans och jag noterade att det fanns en artist som hette så, men jag hade ingen aning om hur hon lät och därmed ingen relation. Inget konstigt i det. Billie Eilish är bara en i mängden av artister som primärt inte är för mig, och det är den här konsertfilmen ett tydligt exempel på. I alla fall om man fokuserar på publiken.
Det ska sägas att utan relation till 95 procent av låtarna så är det inte helt lätt att hålla fokus under de nästan två timmarna filmen pågår. Publiken sjunger med i låtarna så högt att Billie överröstas och där tappar jag lite av känslan. Showen kretsar kring en avskalad scen där ljuset har en starkare närvaro än något direkt spektakel, vilket gör att visuellt händer det inte överdrivet mycket som kan bidra till det där fokuset. Så det är lite svårt att känna sig helt alert.
Det som då är bra är att detta är en konsertfilm och inte bara en konsert rakt upp och ner. Den har till och med en ganska prominent regissör vid sidan av Billie Eilish, nämligen James Cameron som fångade konserten i Manchester sommaren 2025 med 3D-kameror. För det var så filmen producerades. Tyvärr har den här utgåvan bara två dimensioner vilket förtar lite av poängen. Jag kan se på hur den är filmad att det hade varit rätt häftigt med 3D eftersom vi då hade kommit ännu närmare, även om vi kommer nära nu också.
Cameron bryter av konserten med inslag bakom scenen inför och delvis efter konserten. Här blir det som mest intressant för mig då det kommer fram mer om tankarna med konserten och en bild av ett smått obegripligt stort kändisskap blir tydlig. Även om Billie Eilish är glad och leende hela tiden är det klart att man undrar lite när hon efter konserten åker bil till hotellet och har rutan nervevad och säger att det är enda gången under dagen som hon får frisk luft. Det låter inte så glamoröst.
Men det är som sagt i dessa dokumentära inslag som saker och ting faller på plats. Hon berättar om hur hon designat showen så att varje låt har sitt eget ljus och hon berättar om varför hon inte har en massa dansare och backupsångerskor. Det är tydligt att det finns en tanke och vision och en ganska bestämd bild av vad för slags artist hon vill vara.
Jag stör mig på att filmen inte skriver ut vad låtarna heter, men lyckligtvis finns konserten även utgiven som ett livealbum vilket gjorde det enkelt att leta rätt på en låtlista att följa. Musikaliskt sett så går det nog inte att placera Billie Eilish i ett specifikt sound och det gör henne till en spännande artist. Låtarna som hon skriver tillsammans med sin bror kan vara allt från avskalat akustiska till avskalat elektroniska, till ösigt rockiga eller hårt "klubbiga". Genom allt går Billies tonsäkra sång. I ett segment i konserten ber hon publiken vara knäpptyst för en stund då hon ska skapa en loop i flera stämmor som blir grunden i nästa låt. Egentligen är det helt onödigt eftersom det lika gärna kunde vara förinspelat och det är lite riskabelt att skapa en sådan loop live då minsta lilla skiftning i tonarten påverkar resten av musiken när bandet väl börjar spela, men Billie är otroligt skicklig som sångerska.
Men den stora grejen är sannolikt hennes texter. Nu hör jag inte dem helt tydligt men det räcker med att se publikbilderna för att förstå att däri ligger hennes superkraft. Folk skrålar med, folk gestikulerar på ett vis som säger "HON SJUNGER DET JAG KÄNNER!" och folk gråter för att det är så starkt. Det är fantastiskt hur musik kan påverka på det sättet och när artister sätter ord på något som hela generationer kan relatera till. Underbart!
Jag blir inte sugen på att se om filmen men jag blir ändå lite småsugen på att lyssna på låtarna utan störande publikskval. Men samtidigt kanske jag ska låta bli. De hör ju till en annan målgrupp och till en annan generation egentligen.
EXTRAMATERIALET
Inget. Det ska också påpekas att filmen saknar svensk text, men engelsk finns.
TRE SAKER
1. Billie Eilish fyller 25 senare i år. Det är fascinerande vad hon åstadkommit på så kort tid.
2. Brodern Finneas O'Connell är med under några låtar i konserten. Jag vet inte om han var med under hela turnén, delar av den eller om det bara var för filmens skull.
3. En av de mest lustiga inslagen i filmen - och i förlängningen i Billie Eilish turnéupplägg - är att de ordnar så att turnésällskapet får gosa med ett gäng herrelösa hundar från alla platser de besöker. Ett sätt att bryta av den tunga och inrutade biten av turnerandet. Rätt genialt måste jag säga och James Cameron kommenterar att han ska göra något liknande under sina filminspelningar.
2. Brodern Finneas O'Connell är med under några låtar i konserten. Jag vet inte om han var med under hela turnén, delar av den eller om det bara var för filmens skull.
3. En av de mest lustiga inslagen i filmen - och i förlängningen i Billie Eilish turnéupplägg - är att de ordnar så att turnésällskapet får gosa med ett gäng herrelösa hundar från alla platser de besöker. Ett sätt att bryta av den tunga och inrutade biten av turnerandet. Rätt genialt måste jag säga och James Cameron kommenterar att han ska göra något liknande under sina filminspelningar.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
