Leksakerna mot skärmarna
FILMENDet var inte "sannolikt sista långfilm[en] inom serien" (citat: jag själv) när "Toy Story 4" kom 2019, nio år efter det som inte heller det var slutet på serien, för nu sju år senare har "Toy Story 5" bevisat att det finns mer att berätta inom denna utdragna, men ständigt kvalitetsfyllda franchise. För sista gången? Vem vet?
Man får ju ge Pixar att de alltid har bra idéer att utveckla till filmer som bjuder på lika delar underhållning, spänning och eftertanke. Den här filmens skurk är något mer än bara en dum granne, en girig leksakssamlare eller en ond jordgubbsdoftande gosebjörn - vilket är några av de vi sett våra hjältar stå emot tidigare. Nej, den här gången är det skärmarna som är skurken. Leksakerna har märkt hur de fasats ut och ersatts av olika skärmar. Ja, inte de leksaker som numera är i flickan Bonnies ägo - cowboyflickan Jessie med sin häst, Buzz Lightyear med flera - förstås, men det är bara en tidsfråga innan de får konkurrens. Och så är det. Bonnies föräldrar har sett att deras dotter har svårt att få riktiga vänner och de köper därför en LilyPad, en grodliknande padda (eh...) som erbjuder pedagogik, spel och möjlighet till nätverk med kompisar.
Bonnie blir snabbt förhäxad av LilyPad och leksakerna oroar sig omedelbart, vilket blir speciellt akut när LilyPad själv tar kommandot och ser till att leksakerna hamnar i garaget. Alla utom Jessie och hästen Bullseye som följer med när Bonnie blir inbjuden till att sova över hos en av sina nya kompisar - vilket egentligen bara innebär att alla sitter med sina skärmar. Jessie och Bullseye ska själva hamna i ett hisnande äventyr när de kommer bort från sitt hem och i stället hamnar på den hästfarm där Jessie ursprungligen bodde. Här finns numera Blaze, en flicka något år äldre än Bonnie, som skulle vara den perfekta lekkamraten - om de bara träffades.
Jessie får ta hjälp av några enklare mekaniska leksaker, bland annat den pratglada pottränaren Nödig-Petter, för att försöka kommunicera med Bonnie och de andra leksakerna. Det blir ett klassiskt Toy Story-äventyr av det hela där även Buzz och Woody är med. Och de är inte ensamma. Redan inledningsvis i filmen träffar vi en armé av uppdaterade Buzz Lightyear-leksaker som strandat på en öde ö men lyckas ta sig till land och vidare in i vårt äventyr och kanske är det de som övertygar Jessie om att leksaker och teknik kan samspela?
Det är en bra idé som Pixar fått fram och även om det är ganska övertydligt i filmen så upplever jag inte att de kommer med pekpinnar. Till exempel är de ganska duktiga på att skildra filmens vuxna som skärmberoende människor som ständigt har en mobil i handen, till exempel. Vi som är föräldrar med småbarn i dessa skärmdominerade tider har en del att fundera på efter filmen.
När jag såg den för första gången på bio ingick den som del i en far-och-son-myshelg där jag åkte tåg med min sexåring till en stad en timme bort, bodde på hotell och gick på bio. Direkt efter bion ville han upp på hotellrummet för att titta på sin padda. Där kan man säga att filmens budskap inte riktigt gick hem. När vi ser om filmen hemma några månader senare gör vi en paus mitt i och under den leker vi enbart med hans analoga leksaker. Det är med andra ord viktigt för alla generationer att ta in budskapet även om det kan ta lite tid.
I det stora hela är "Toy Story 5" kanske inte seriens största stund men det är så klart en bra animerad film som givetvis är i absoluta toppklass utseendemässigt. Det är intressant att det också blivit ett sorts skifte i persongalleriet. Nu är det tydligt Jessie (Joan Cusack) som är huvudleksakskaraktären och Buzz (Tim Allen) spelar andrafiolen. Woody (Tom Hanks) är ännu längre bort från händelsernas centrum då han numera lever "i det vilda" men samtidigt är de med tillräckligt mycket för att det ändå ska kännas ungefär som vanligt. Trots det känns det nu lite lättare att föreställa sig en fortsättning för franchisen där Buzz och Woody har ännu mindre plats och det är kanske så det kommer att utveckla sig. Om det nu blir mer.
Man får ju ge Pixar att de alltid har bra idéer att utveckla till filmer som bjuder på lika delar underhållning, spänning och eftertanke. Den här filmens skurk är något mer än bara en dum granne, en girig leksakssamlare eller en ond jordgubbsdoftande gosebjörn - vilket är några av de vi sett våra hjältar stå emot tidigare. Nej, den här gången är det skärmarna som är skurken. Leksakerna har märkt hur de fasats ut och ersatts av olika skärmar. Ja, inte de leksaker som numera är i flickan Bonnies ägo - cowboyflickan Jessie med sin häst, Buzz Lightyear med flera - förstås, men det är bara en tidsfråga innan de får konkurrens. Och så är det. Bonnies föräldrar har sett att deras dotter har svårt att få riktiga vänner och de köper därför en LilyPad, en grodliknande padda (eh...) som erbjuder pedagogik, spel och möjlighet till nätverk med kompisar.
Bonnie blir snabbt förhäxad av LilyPad och leksakerna oroar sig omedelbart, vilket blir speciellt akut när LilyPad själv tar kommandot och ser till att leksakerna hamnar i garaget. Alla utom Jessie och hästen Bullseye som följer med när Bonnie blir inbjuden till att sova över hos en av sina nya kompisar - vilket egentligen bara innebär att alla sitter med sina skärmar. Jessie och Bullseye ska själva hamna i ett hisnande äventyr när de kommer bort från sitt hem och i stället hamnar på den hästfarm där Jessie ursprungligen bodde. Här finns numera Blaze, en flicka något år äldre än Bonnie, som skulle vara den perfekta lekkamraten - om de bara träffades.
Jessie får ta hjälp av några enklare mekaniska leksaker, bland annat den pratglada pottränaren Nödig-Petter, för att försöka kommunicera med Bonnie och de andra leksakerna. Det blir ett klassiskt Toy Story-äventyr av det hela där även Buzz och Woody är med. Och de är inte ensamma. Redan inledningsvis i filmen träffar vi en armé av uppdaterade Buzz Lightyear-leksaker som strandat på en öde ö men lyckas ta sig till land och vidare in i vårt äventyr och kanske är det de som övertygar Jessie om att leksaker och teknik kan samspela?
Det är en bra idé som Pixar fått fram och även om det är ganska övertydligt i filmen så upplever jag inte att de kommer med pekpinnar. Till exempel är de ganska duktiga på att skildra filmens vuxna som skärmberoende människor som ständigt har en mobil i handen, till exempel. Vi som är föräldrar med småbarn i dessa skärmdominerade tider har en del att fundera på efter filmen.
När jag såg den för första gången på bio ingick den som del i en far-och-son-myshelg där jag åkte tåg med min sexåring till en stad en timme bort, bodde på hotell och gick på bio. Direkt efter bion ville han upp på hotellrummet för att titta på sin padda. Där kan man säga att filmens budskap inte riktigt gick hem. När vi ser om filmen hemma några månader senare gör vi en paus mitt i och under den leker vi enbart med hans analoga leksaker. Det är med andra ord viktigt för alla generationer att ta in budskapet även om det kan ta lite tid.
I det stora hela är "Toy Story 5" kanske inte seriens största stund men det är så klart en bra animerad film som givetvis är i absoluta toppklass utseendemässigt. Det är intressant att det också blivit ett sorts skifte i persongalleriet. Nu är det tydligt Jessie (Joan Cusack) som är huvudleksakskaraktären och Buzz (Tim Allen) spelar andrafiolen. Woody (Tom Hanks) är ännu längre bort från händelsernas centrum då han numera lever "i det vilda" men samtidigt är de med tillräckligt mycket för att det ändå ska kännas ungefär som vanligt. Trots det känns det nu lite lättare att föreställa sig en fortsättning för franchisen där Buzz och Woody har ännu mindre plats och det är kanske så det kommer att utveckla sig. Om det nu blir mer.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Potträningsleksaken Nödig-Petter (Smarty Pants) röstskådespelas i original av Conan O'Brien och ser till och med ut som honom! I den svenska dubbningen är det Kim Sulocki som gör rollen.
2. I filmen figurerar en riktig gris som på svenska heter Prins Korven. I original heter djuret Jimmy Dean som är namnet på en amerikansk frukostkorv, vilket är svåröversatt för många länder men för Sverige gick det bra.
3. På frågan om det kommer en "Toy Story 6" svarade Tom Hanks: "Om det ska göras ännu en Toy Story så måste den vara värd det. Den måste vara riktigt bra. Den måste faktiskt ha något nytt att säga, något tema att utforska, och inte bara dra ut på det för att folk gillar serien. Jag menar, det är ju ett enormt kommersiellt maskineri, det går inte att komma ifrån. Men om filmen inte är bra, ny och fräsch, så finns det egentligen ingen anledning att göra den alls."
2. I filmen figurerar en riktig gris som på svenska heter Prins Korven. I original heter djuret Jimmy Dean som är namnet på en amerikansk frukostkorv, vilket är svåröversatt för många länder men för Sverige gick det bra.
3. På frågan om det kommer en "Toy Story 6" svarade Tom Hanks: "Om det ska göras ännu en Toy Story så måste den vara värd det. Den måste vara riktigt bra. Den måste faktiskt ha något nytt att säga, något tema att utforska, och inte bara dra ut på det för att folk gillar serien. Jag menar, det är ju ett enormt kommersiellt maskineri, det går inte att komma ifrån. Men om filmen inte är bra, ny och fräsch, så finns det egentligen ingen anledning att göra den alls."
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
