Sköna karaktärer i finurligt rolig film
FILMENJag gillar filmer som man kan se om med ett par års mellanrum och ändå finna dem lika bra och framför allt lika roliga varje gång. Visst, jag skrattar åt Ethan och Joel Coens "The Big Lebowski" på grund av den vassa dialogen, de mycket speciella karaktärerna och de absurda situationerna för att de ger mig samma stora underhållning som en kär gammal rolig vän man inte sett på ett tag kan göra, men jag skrattar också - högt dessutom - åt de här små detaljerna som jag glömt bort.
"The Big Lebowski" är alltså en väldigt rolig film om Jeff Lebowski (Jeff Bridges), en sorts övervintrad hippie/tidig grungegubbe som mest hankar runt i vardagen, spelar lite bowling, dricker öl eller favoritdrinken White Russian, röker på då och då och bara njuter av sitt tämligen okomplicerade liv som medelålders arbetslös man. Vad han inte gör är att lyssna till namnet Jeff Lebowski. Han refererar till sig själv som The Dude, och det är det hans vänner kallar honom.
Så döm om hans förvåning när två busar bryter sig in i hans minst sagt spartanska lägenhet, tilltalar honom med hans dopnamn och frågar efter några pengar, samtidigt som en av dem kissar på hans matta. Till slut inser busarna att de hittat fel Jeff Lebowski. Den de letar efter är en miljonär. The Dude, knäck över att hans matta förstörts, söker upp sin namne - The Big Lebowski (David Huddleston) - för försöka få någon ersättning. Han får snarare en rejäl utskällning men lyckas ändå sno med sig en matta därifrån.
The Dude lyckas därefter bli ordentligt intrasslad i den andra familjen Lebowskis problem. När The Big Lebowskis unga fru (Tara Reid) blir kidnappad så erbjuds The Dude uppdraget att lämna över lösensumman till kidnapparna, som The Big Lebowski antar är samma människor som förstörde The Dudes matta. Detta uppdrag går tack vare The Dudes vän Walter (John Goodman) inte helt enligt planen, och snart har The Dude både The Big Lebowski, nihilisterna (bland annat Peter Stormare i en av sina mest skruvade roller) som stod för kidnappningen samt de första busarna efter sig, alla med samma fråga: "Where's the money, Lebowski?"
Inte nog med det, The Big Lebowskis dotter Maude (Julianne Moore) dyker upp och snor tillbaka mattan, som har ett sentimentalt värde för henne och lyckas förklara ett och annat för The Dude så att han slutligen kan komma på hur allting hänger ihop.
Styrkan med "The Big Lebowski" är, förutom att storyn är bra och att dialogen är biljant komisk, att Coenbröderna mejslat ut varenda karaktär i den här filmen med sanslös perfektion, oavsett om de är stora eller små. Jeff Bridges The Dude är en otroligt skön lirare, en riktig slusk på det där viset som bara Bridges kan spela. Men det är kanske John Goodmans Walter Sobchak som går till historien efter den här filmen. Som Vietnamveteran är ALLT kopplat till kriget i hans ögon. Han framställer sig själv som världsvan (vilket bland annat leder till det misslyckade överlämnande av lösensumman) men är egentligen bara en bitter och aggressiv tölp som borde tänka efter före. The Dude och Walter kompletteras av Steve Buscemis dumsnälla Donny.
Jag måste också nämna John Turturro som bowlaren Jesus Quintana. Han är egentligen bara med i två kortare scener, men oj sådan plats han tar! "Nobody fucks with the Jesus!"
"Harry Potter"-fans kan notera självaste professor Lupin (David Thewlis) i en väldigt liten roll som fnissande kompis till Maude Lebowski. En egentligen helt obetydlig roll för filmen i stort men också ett tydligt bevis på att alla karaktärer räknas i en film av bröderna Coen.
"The Big Lebowski" är helt klart en av mina favoritfilmer. Finurligt rolig med ett välskrivet manus och strålande skådespelarinsatser.
"The Big Lebowski" är alltså en väldigt rolig film om Jeff Lebowski (Jeff Bridges), en sorts övervintrad hippie/tidig grungegubbe som mest hankar runt i vardagen, spelar lite bowling, dricker öl eller favoritdrinken White Russian, röker på då och då och bara njuter av sitt tämligen okomplicerade liv som medelålders arbetslös man. Vad han inte gör är att lyssna till namnet Jeff Lebowski. Han refererar till sig själv som The Dude, och det är det hans vänner kallar honom.
Så döm om hans förvåning när två busar bryter sig in i hans minst sagt spartanska lägenhet, tilltalar honom med hans dopnamn och frågar efter några pengar, samtidigt som en av dem kissar på hans matta. Till slut inser busarna att de hittat fel Jeff Lebowski. Den de letar efter är en miljonär. The Dude, knäck över att hans matta förstörts, söker upp sin namne - The Big Lebowski (David Huddleston) - för försöka få någon ersättning. Han får snarare en rejäl utskällning men lyckas ändå sno med sig en matta därifrån.
The Dude lyckas därefter bli ordentligt intrasslad i den andra familjen Lebowskis problem. När The Big Lebowskis unga fru (Tara Reid) blir kidnappad så erbjuds The Dude uppdraget att lämna över lösensumman till kidnapparna, som The Big Lebowski antar är samma människor som förstörde The Dudes matta. Detta uppdrag går tack vare The Dudes vän Walter (John Goodman) inte helt enligt planen, och snart har The Dude både The Big Lebowski, nihilisterna (bland annat Peter Stormare i en av sina mest skruvade roller) som stod för kidnappningen samt de första busarna efter sig, alla med samma fråga: "Where's the money, Lebowski?"
Inte nog med det, The Big Lebowskis dotter Maude (Julianne Moore) dyker upp och snor tillbaka mattan, som har ett sentimentalt värde för henne och lyckas förklara ett och annat för The Dude så att han slutligen kan komma på hur allting hänger ihop.
Styrkan med "The Big Lebowski" är, förutom att storyn är bra och att dialogen är biljant komisk, att Coenbröderna mejslat ut varenda karaktär i den här filmen med sanslös perfektion, oavsett om de är stora eller små. Jeff Bridges The Dude är en otroligt skön lirare, en riktig slusk på det där viset som bara Bridges kan spela. Men det är kanske John Goodmans Walter Sobchak som går till historien efter den här filmen. Som Vietnamveteran är ALLT kopplat till kriget i hans ögon. Han framställer sig själv som världsvan (vilket bland annat leder till det misslyckade överlämnande av lösensumman) men är egentligen bara en bitter och aggressiv tölp som borde tänka efter före. The Dude och Walter kompletteras av Steve Buscemis dumsnälla Donny.
Jag måste också nämna John Turturro som bowlaren Jesus Quintana. Han är egentligen bara med i två kortare scener, men oj sådan plats han tar! "Nobody fucks with the Jesus!"
"Harry Potter"-fans kan notera självaste professor Lupin (David Thewlis) i en väldigt liten roll som fnissande kompis till Maude Lebowski. En egentligen helt obetydlig roll för filmen i stort men också ett tydligt bevis på att alla karaktärer räknas i en film av bröderna Coen.
"The Big Lebowski" är helt klart en av mina favoritfilmer. Finurligt rolig med ett välskrivet manus och strålande skådespelarinsatser.
EXTRAMATERIALET
Att "The Big Lebowski" släpps på nytt i Sverige är givetvis en fröjd, men dessvärre är det exakt samma utgåva som den "special edition" som släpptes 2007 och fortfarande finns på marknaden. Den enda skillnaden är plåtlådan filmen är förpackad i.
Detta är fruktansvärt irriterande för ett fan av filmen i och med att en fin 10-årsjubileumsutgåva släpptes i USA förra året med massvis av nygjort extramaterial. Varför man inte väljer att släppa den när man ändå ska återutge filmen är en gåta i sig.
Region 1-utgåvan är en dubbeldisk (finns dessutom i en limited edition-utgåva utformad som bowlingklot) med både nytt och äldre extramaterial. Allting inleds med en lätt oseriös introduktion om restaureringen av filmen, som även finns med på "special edition"-utgåvan. Sen går vi in i det nyfilmade extramaterialet.
"The Dude's Life" är en sorts presentation av huvudrollerna av skådespelarna och Coenbröderna, medan "The Dude Abides" är en mer nostalgisk tillbakablick på filmen, hur mycket skådespelarna tycker om den och hur knepig den kan vara att förstå vid första titten och hur mycket man kommer att älska den till slut. Jeff Bridges återger även brödernas "värsta" bråk från inspelningen. Båda filmerna är ganska korta men bra.
"Production notes" ger i skriven form ungefär samma information som man får i alla andra inslag på DVD:n, till exempel i den gamla "Making of" från när filmen gjordes. Det roligaste med denna film är att notera hur bröderna Coen håller på och grejar med händerna på exakt samma sätt under intervjuklippen. Bröder in i minsta detalj.
Som kultfilm har "The Big Lebowski" fått ett stort fanfölje, vilket visas i ett utdrag ur en dokumentär om "The Lebowski Fest" där "Achievers" träffas årligen i en allt mer omfattande sammankomst och bowlar, dricker White Russians och klär ut sig till otroligt obskyra referenser i filmen. Nördigt och roligt.
En litet kort klipp om inspelningen av drömsekvensen i följer innan vi kan klicka oss runt i en interaktiv karta som visar klipp från de olika inspelningsplatserna då och nu.
Jeff Bridges har tydligen som vana att dokumentera sina inspelningar med en stillbildskamera och visar upp en fotobok han satte ihop till crewet med otroligt läckra svartvita bilder som han entusiastiskt kommenterar. I ett separat bildgalleri (finns även med på "special edition"-utgåvan) får vi se ett urval av dessa bilder.
Även om extramaterialet är bra i denna 10-årsutgåva så känns det inte riktigt som man fått den ultimata utgåvan av filmen. Men det är väl så det är om man är ett stort fan - man vill bara ha mer och mer och blir aldrig nöjd.
Detta är fruktansvärt irriterande för ett fan av filmen i och med att en fin 10-årsjubileumsutgåva släpptes i USA förra året med massvis av nygjort extramaterial. Varför man inte väljer att släppa den när man ändå ska återutge filmen är en gåta i sig.
Region 1-utgåvan är en dubbeldisk (finns dessutom i en limited edition-utgåva utformad som bowlingklot) med både nytt och äldre extramaterial. Allting inleds med en lätt oseriös introduktion om restaureringen av filmen, som även finns med på "special edition"-utgåvan. Sen går vi in i det nyfilmade extramaterialet.
"The Dude's Life" är en sorts presentation av huvudrollerna av skådespelarna och Coenbröderna, medan "The Dude Abides" är en mer nostalgisk tillbakablick på filmen, hur mycket skådespelarna tycker om den och hur knepig den kan vara att förstå vid första titten och hur mycket man kommer att älska den till slut. Jeff Bridges återger även brödernas "värsta" bråk från inspelningen. Båda filmerna är ganska korta men bra.
"Production notes" ger i skriven form ungefär samma information som man får i alla andra inslag på DVD:n, till exempel i den gamla "Making of" från när filmen gjordes. Det roligaste med denna film är att notera hur bröderna Coen håller på och grejar med händerna på exakt samma sätt under intervjuklippen. Bröder in i minsta detalj.
Som kultfilm har "The Big Lebowski" fått ett stort fanfölje, vilket visas i ett utdrag ur en dokumentär om "The Lebowski Fest" där "Achievers" träffas årligen i en allt mer omfattande sammankomst och bowlar, dricker White Russians och klär ut sig till otroligt obskyra referenser i filmen. Nördigt och roligt.
En litet kort klipp om inspelningen av drömsekvensen i följer innan vi kan klicka oss runt i en interaktiv karta som visar klipp från de olika inspelningsplatserna då och nu.
Jeff Bridges har tydligen som vana att dokumentera sina inspelningar med en stillbildskamera och visar upp en fotobok han satte ihop till crewet med otroligt läckra svartvita bilder som han entusiastiskt kommenterar. I ett separat bildgalleri (finns även med på "special edition"-utgåvan) får vi se ett urval av dessa bilder.
Även om extramaterialet är bra i denna 10-årsutgåva så känns det inte riktigt som man fått den ultimata utgåvan av filmen. Men det är väl så det är om man är ett stort fan - man vill bara ha mer och mer och blir aldrig nöjd.
TRE SAKER
1. Sam Elliott gör en liten mystisk roll som en sorts berättare som dyker upp i filmen ett par gånger. Vilken otroligt mäktig röst den mannen har, som i den här filmen matchas av en sanslöst mustig mustasch.
2. Numerologisk nördtriva: ordet "dude" sägs 160 gånger i filmen, "fuck" med olika varianter sägs 281 gånger och The Dude säger "man" 147 gånger.
3. Musikaliska kopplingar: både Flea (Red Hot Chili Peppers) och Aimee Mann gör små roller i filmen. Dessutom ska Peter Stormares karaktär varit med i Kraftverk-liknande bandet Autobahn, vars LP-skiva "Nagelbett" (!) visas upp i filmen.
2. Numerologisk nördtriva: ordet "dude" sägs 160 gånger i filmen, "fuck" med olika varianter sägs 281 gånger och The Dude säger "man" 147 gånger.
3. Musikaliska kopplingar: både Flea (Red Hot Chili Peppers) och Aimee Mann gör små roller i filmen. Dessutom ska Peter Stormares karaktär varit med i Kraftverk-liknande bandet Autobahn, vars LP-skiva "Nagelbett" (!) visas upp i filmen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Jeff Bridges (17)
Jeff Bridges (17)
