En filmserie körd i botten
FILMEN1997 kom den första filmen i Starship Troopers-sagan. Den regisserades av holländaren Paul Verhoeven (mannen bakom klassiker som "Robocop" och "Total Recall" men även kalkonförklarade "Showgirls") och floppade på biograferna, men blev något av en hit med viss kultstatus på hyrmarknaden. Det är inte svårt att förstå varför seriens första installation inledningsvis sågades av såväl kritiker som publik, då dess subtilt satiriska drift med ett framtida fascistimperium i krig med en ondskefull insektsarmé kan ta ett par tittar att lära sig uppskatta.
Efter ursprungsfilmens kommersiella misslyckande var det ingen som ville satsa någon värst mängd pengar på en fortsättning av Starship Troopers-konceptet. På tv hittade man dock en publik med den animerade serien "Roughnecks: The Starship Troopers Chronicles" som såg dagens ljus 1999, och 2004 kom "Starship Troopers 2: Hero of the Federation", en direkt till dvd-historia med rejält bantad budget och utan några av skådespelarna från första filmen. Jag har inte sett filmseriens första uppföljare, som regisserades av Phil Tippett, men enligt ryktet saknar den alla kvaliteter som gjorde dess föregångare bra.
Så när drygt tio år har gått sen den första och enda vettiga långfilmen inom denna franchise är det inte konstigt att "Starship Troopers 3: Marauder" är omgärdad av en viss förväntan. Filmen har en cirka tre gånger så stor budget som tvåan, är en återgång till den satiriska ton som präglade ettan och framför allt - ser Casper Van Dien återvända för att göra sin roll som marinsoldat Johnny Rico.
Nu frågar kanske någon "vem fan är Casper Van Dien", och det kan man ju förstå. Tv-skådisen som fick det tunga ansvaret att spela huvudrollen i den första Starship Troopers-filmen har måhända inte haft någon kometkarriär sedan dess, men har ändå fått en viss kultstatus i somliga kretsar. "Van Dien är född att spela rollen som Johnny Rico" läste jag för en tid sedan i ett forum, och jag måste erkänna att det ligger en viss sanning i det påståendet.
Återvändande för del tre är även seriens enda konstant, manusförfattaren Edward Neumeier, som här också placerar sig i regissörsstolen för första gången i karriären. Varför han valt att göra detta vet jag inte, men en anledning kan ju vara att det börjar bli brist på regissörer som vill sabba sina karriärer genom att regissera en Starship Troopers-film. Men Neumeier är trots allt en kompetent manusförfattare som bland annat var med och hittade på "Robocop", så visst är det intressant att se vad som händer när han får fritt spelrum.
Vi kan börja med det som fungerar. "Marauder" låter, precis som i ettan (och precis som i "Robocop"), berättelsen interpunkteras av ett slags reklamavbrott, i detta fall propagandafilmer från den allsmäktiga Federationen. Dessa är väl utförda och jäkligt roliga, som när myndigheterna varnar medborgarna om det omoraliska i att protestera mot det pågående kriget, och samtidigt visar bilder på politiska fångar som står i begrepp att hängas. Neumeier håller dock inte inslagen lika subtila som i ursprungsfilmen, antagligen av rädsla för att återigen utpekas som förespråkare för fascism.
Man har även gett filmen ett utmärkt ledmotiv i form av propagandasången "It's a Good Day to Die", en klämkäck schlagerdänga som informerar oss om hur härligt det är att dö för Federationen. Där tar tyvärr de positiva delarna slut, och resten av filmen skulle jag närmast vilja beskriva som en katastrofal soppa.
Den något ökade men trots allt slimmade budgeten märks tydligt. Inget i "Marauder" känns storslaget eller spektakulärt vilket det mesta gjorde i den första filmen. Man har till stor del fått filma i trånga studioutrymmen och därmed inte lyckats skildra berättelsen speciellt övertygande. Riktigt lidande blir specialeffekterna, som är märkbart sämre än för elva år sedan. Förvisso hade ettan för sin tid mycket bra datoranimationer, men att ett drygt decennium senare leverera så här undermåliga effekter ställer mig frågande till om "Marauder" alls borde ha filmats. Insekterna ser för det mesta bedrövliga ut, och blodeffekter med mera håller låg klass.
Tydligt är även att Neumeier inte har i närheten av samma öga för vare sig skådespeleri eller action som Verhoeven. Jag nämnde tidigare att jag kunde hålla med om att Van Dien gör rollen som Rico bra, och det gör jag fortfarande om vi talar om seriens första film. Men i "Marauder" skiner det verkligen igenom att han inte är någon stor skådespelare. Störtlöjlig och stel dialog levereras genomgående på ett uruselt vis, och ska man säga något positivt är det att spelet åtminstone är konsekvent - alla är precis lika kassa, med Stephen Hogans sjungande marinofficer som undantaget som bekräftar regeln.
Actionscenerna är få till antalet och omgärdade av långa, trista transportsträckor. När det väl börjar skjutas är det fantasilöst och oinspirerat. Storyn fokuserar på en kraschlandad rymdfärja och dess besättning, som myndigheterna på grund av diverse politiska intriger helst vill glömma bort. Rico får ett topphemligt uppdrag att undsätta besättningen, och till sin hjälp har han det nya insektsdödarvapnet Marauder, som trots att det fått ge filmen sin titel figurerar i kanske tio minuter av handlingen.
Att budgeten inte räcker till skulle vara okej om filmen lyckades vara underhållande, men på sin höjd inducerar den okontrollerade gäspningar hos åskådaren. Starship Troopers-serien är verkligen körd i botten nu, och det krävs ett radikalt nytänkande, och framför allt en högre budget, om den någonsin ska komma på fötter igen.
Efter ursprungsfilmens kommersiella misslyckande var det ingen som ville satsa någon värst mängd pengar på en fortsättning av Starship Troopers-konceptet. På tv hittade man dock en publik med den animerade serien "Roughnecks: The Starship Troopers Chronicles" som såg dagens ljus 1999, och 2004 kom "Starship Troopers 2: Hero of the Federation", en direkt till dvd-historia med rejält bantad budget och utan några av skådespelarna från första filmen. Jag har inte sett filmseriens första uppföljare, som regisserades av Phil Tippett, men enligt ryktet saknar den alla kvaliteter som gjorde dess föregångare bra.
Så när drygt tio år har gått sen den första och enda vettiga långfilmen inom denna franchise är det inte konstigt att "Starship Troopers 3: Marauder" är omgärdad av en viss förväntan. Filmen har en cirka tre gånger så stor budget som tvåan, är en återgång till den satiriska ton som präglade ettan och framför allt - ser Casper Van Dien återvända för att göra sin roll som marinsoldat Johnny Rico.
Nu frågar kanske någon "vem fan är Casper Van Dien", och det kan man ju förstå. Tv-skådisen som fick det tunga ansvaret att spela huvudrollen i den första Starship Troopers-filmen har måhända inte haft någon kometkarriär sedan dess, men har ändå fått en viss kultstatus i somliga kretsar. "Van Dien är född att spela rollen som Johnny Rico" läste jag för en tid sedan i ett forum, och jag måste erkänna att det ligger en viss sanning i det påståendet.
Återvändande för del tre är även seriens enda konstant, manusförfattaren Edward Neumeier, som här också placerar sig i regissörsstolen för första gången i karriären. Varför han valt att göra detta vet jag inte, men en anledning kan ju vara att det börjar bli brist på regissörer som vill sabba sina karriärer genom att regissera en Starship Troopers-film. Men Neumeier är trots allt en kompetent manusförfattare som bland annat var med och hittade på "Robocop", så visst är det intressant att se vad som händer när han får fritt spelrum.
Vi kan börja med det som fungerar. "Marauder" låter, precis som i ettan (och precis som i "Robocop"), berättelsen interpunkteras av ett slags reklamavbrott, i detta fall propagandafilmer från den allsmäktiga Federationen. Dessa är väl utförda och jäkligt roliga, som när myndigheterna varnar medborgarna om det omoraliska i att protestera mot det pågående kriget, och samtidigt visar bilder på politiska fångar som står i begrepp att hängas. Neumeier håller dock inte inslagen lika subtila som i ursprungsfilmen, antagligen av rädsla för att återigen utpekas som förespråkare för fascism.
Man har även gett filmen ett utmärkt ledmotiv i form av propagandasången "It's a Good Day to Die", en klämkäck schlagerdänga som informerar oss om hur härligt det är att dö för Federationen. Där tar tyvärr de positiva delarna slut, och resten av filmen skulle jag närmast vilja beskriva som en katastrofal soppa.
Den något ökade men trots allt slimmade budgeten märks tydligt. Inget i "Marauder" känns storslaget eller spektakulärt vilket det mesta gjorde i den första filmen. Man har till stor del fått filma i trånga studioutrymmen och därmed inte lyckats skildra berättelsen speciellt övertygande. Riktigt lidande blir specialeffekterna, som är märkbart sämre än för elva år sedan. Förvisso hade ettan för sin tid mycket bra datoranimationer, men att ett drygt decennium senare leverera så här undermåliga effekter ställer mig frågande till om "Marauder" alls borde ha filmats. Insekterna ser för det mesta bedrövliga ut, och blodeffekter med mera håller låg klass.
Tydligt är även att Neumeier inte har i närheten av samma öga för vare sig skådespeleri eller action som Verhoeven. Jag nämnde tidigare att jag kunde hålla med om att Van Dien gör rollen som Rico bra, och det gör jag fortfarande om vi talar om seriens första film. Men i "Marauder" skiner det verkligen igenom att han inte är någon stor skådespelare. Störtlöjlig och stel dialog levereras genomgående på ett uruselt vis, och ska man säga något positivt är det att spelet åtminstone är konsekvent - alla är precis lika kassa, med Stephen Hogans sjungande marinofficer som undantaget som bekräftar regeln.
Actionscenerna är få till antalet och omgärdade av långa, trista transportsträckor. När det väl börjar skjutas är det fantasilöst och oinspirerat. Storyn fokuserar på en kraschlandad rymdfärja och dess besättning, som myndigheterna på grund av diverse politiska intriger helst vill glömma bort. Rico får ett topphemligt uppdrag att undsätta besättningen, och till sin hjälp har han det nya insektsdödarvapnet Marauder, som trots att det fått ge filmen sin titel figurerar i kanske tio minuter av handlingen.
Att budgeten inte räcker till skulle vara okej om filmen lyckades vara underhållande, men på sin höjd inducerar den okontrollerade gäspningar hos åskådaren. Starship Troopers-serien är verkligen körd i botten nu, och det krävs ett radikalt nytänkande, och framför allt en högre budget, om den någonsin ska komma på fötter igen.
EXTRAMATERIALET
Det medföljer en hel del intressant extramaterial. Förutom två kommentarspår, som jag inte hunnit lyssna på, finns en making of-featurette på drygt 20 minuter, som ger en bra övergripande bild av inspelningen och dess begränsningar. Att storyn inledningsvis beräknades kräva en budget på 100 miljoner dollar och att inspelningsschemat var 30 dagar kort förklarar delvis varför slutresultatet blev så misslyckat.
En kortare featurette beskriver arbetet bakom specialeffekterna som använts för att gestalta filmens olika insektsmonster, och ytterligare en fokuserar på skådespelarna. Med finns också en musikvideo för ledmotivet och ett trailerpaket.
En kortare featurette beskriver arbetet bakom specialeffekterna som använts för att gestalta filmens olika insektsmonster, och ytterligare en fokuserar på skådespelarna. Med finns också en musikvideo för ledmotivet och ett trailerpaket.
TRE SAKER
1. "Marauder" har nog den töntigaste upplösning jag någonsin sett i en film. Jag förstår att det är ett försök till satir, men det är så överdrivet att det helt enkelt inte funkar.
2. "Starship Troopers" hade en budget på 95 miljoner dollar, "Starship Troopers 2" fick inte mer än cirka sju miljoner och trean ungefär 20 miljoner.
3. "Paul Verhoeven presents Starship Troopers 3" står det på omslaget. Vad exakt innebär det att presentera sin film bara genom att ha sitt namn på omslaget? Min gissning är att allt herr Verhoeven behövde göra var att plocka upp en lönecheck.
2. "Starship Troopers" hade en budget på 95 miljoner dollar, "Starship Troopers 2" fick inte mer än cirka sju miljoner och trean ungefär 20 miljoner.
3. "Paul Verhoeven presents Starship Troopers 3" står det på omslaget. Vad exakt innebär det att presentera sin film bara genom att ha sitt namn på omslaget? Min gissning är att allt herr Verhoeven behövde göra var att plocka upp en lönecheck.
JOEL FORNBRANT (2008-09-26)
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Karl Thaning (3)
Karl Thaning (3)
