Sam Raimi har hittat hem

FILMEN

Sam Raimi är tillbaka och det ordentligt. ”Drag me to Hell” är nämligen urtypen för en Sam Raimi-film. Den typen av filmer han gjorde i början av sin karriär, innan "Spider-Man". ”Drag me to Hell” är gjord i samma anda som "Evil Dead"-filmerna och innehåller precis som de en del humor, en del skräck och en massa blod och äckel. Allt är dock gjort på ett rätt avslappnat sätt och även om många scener är otäcka och otrevliga, som i vilken annan skräckfilm som helst, finns hela tiden humorn med där någonstans i bakgrunden.

Vi får följa Christine Brown som när vi träffar henne slåss med den inställsamme och illvillige kollegan Stu om platsen som avdelningschef på den bank där hon jobbar. Varje sak hon gör spelar in när beslutet ska tas så när det en dag kommer in en gammal dam, Mrs. Ganush, som vill ha uppskov på sitt huslån avslår Christine det för att visa att hon minsann kan ta tuffa och obekväma beslut hon också. Naturligtvis straffar det sig och Mrs. Ganush lägger, efter ett slagsmål som kommer att gå till historien, en förbannelse över Christine. Hon har nu tre dagar på sig innan hon kommer att bli hämtad av Lamia som ska släpa henne till Helvetet. Under dessa tre dagar kommer hon dessutom att se syner och höra ljud som ingen annan hör, allt för att hon ska vara ordentligt mör när Lamia hämtar henne.

Till en början är Christine rätt skeptisk till det hela men när det mer och mer stämmer överens med det hon upplever inser hon att hon måste göra något. Tillsammans med en andlig rådgivare och en sierska försöker hon lura ut Lamia för att förgöra honom innan han hinner ta henne med till den eviga plågan. Detta ska dock visa sig svårare än de trott och jag överdriver inte om jag säger att det inte direkt går som de tänkt sig…

Som sagt är ”Drag me to Hell” en typisk Sam Raimi-film (åtminstone om man ser till hans tidiga filmer) och gillar man dessa kommer man att gilla även den här det råder det inget tvivel om. Gillar man däremot inte den här typen av filmer ska man hålla sig så långt borta från ”Drag me to Hell” man bara kan för här är det full fart som gäller.

Personligen gillar jag den här typen av filmer och tycker att ”Drag me to Hell” lever upp till de förväntningarna jag hade innan jag såg den, och lite till. Den är rolig, den är äcklig och den är blodig. Ena stunden hoppar man högt för att i nästa skratta högt, allt i en perfekt blandning. Dessutom håller handlingen hela vägen och som grädden på moset bjuder slutet även på en liten twist som åtminstone inte jag förutsåg…


EXTRAMATERIALET

Extramaterialet består av en produktionsdagbok som i sin tur är en samling kortare klipp som visar hur filmen spelades in. Fokus ligger på specialeffekterna och är riktigt kul att se. Man lyckas få med i stort sett alla viktiga scener och man hålla de olika klippen lagom långa så att det blir aldrig tråkigt.


TRE SAKER

1. Som sagt finns det ett slagsmål med i filmen där Christine och Mrs. Ganush slåss i en bil och scenen innehåller allt från häftklammer i pannan till försök att svälja en haka. Det är en perfekt scen för filmen och det känns redan som en klassiker.

2. En annan kul scen är när en fluga går in i ena näsborren på Christine för att komma ut i den andra och sen krypa in i munnen. Riktigt bra gjort.

3. Inte mindre än tre gånger får Christine stora hårtussar bortslitna från huvudet men trots detta har hon hela tiden samma tjocka hår på huvudet…hur går det till?


HANS-ÅKE LILJA (2009-11-06)
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2009
Bolag: Paramount
Ljud: Dolby digital 5.1, DTS-HD
Bild: 1080p High Defintion 2.35:1
Extramaterial:
Produktionsdagbok
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:

RECENSERAT DENNA DAG (14/12):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN NOVEMBER
12 SENASTE
DRAMAFILMERNA