Det är inte alltid bra att veta…
FILMEN"Knowing" har alla förutsättningar att bli en riktigt bra film. Tyvärr tar man inte riktigt tillvara på chansen man fått utan slarvar bort den när man överdriver det hela genom att gå för långt i handlingen. Men vi tar det hela från början.
1959 invigs en ny skola och barnen ska uppmärksamma detta på något vis. De väljer att skapa en tidskapsel där alla i tredje klass får lägga teckningar föreställande deras tankar om framtiden. Denna ska sen grävas ner för att öppnas av de barn som går i tredje klass om 50 år, det vill säga nu 2009. Sagt och gjort, alla barnen ritar sina teckningar utom Lucinda som istället fyller sitt ark med vad som ser ut att vara slumpmässiga siffror… både på framsidan och baksidan.
Vi förflyttar oss 50 framåt i tiden och dagen då kapseln ska öppnas. När den öppnats får alla dagens tredjeklassare varsin en av de teckningarna som 50-talets barn ritade. Lucindas sifferteckning går till Caleb som är son till John Koestler, en lärare som efter sin frus tragiska död har haft det minst sagt tungt. Han lever dock för sin son men ibland räcker inte det. Han dricker för mycket och jobbar för hårt. Allt för att slippa tänka på frun.
När så sonen kommer hem med sin sifferteckning börjar han av en slump undersöka den och märker att om man tar några siffror i rad bildar de ett datum. Han upptäcker snart att han kan bilda 9/11/01 av några av siffrorna - 11 september 2001 då World Trade Center incidenten tog plats. Siffran efter visar sig dessutom vara det antal personer som dog i katastrofen. John fortsätter och upptäcker snart att i stort sätt alla siffror ger ett datum för en större katastrof och dessutom rätt antal döda. När han är färdig har han dessutom hittat tre datum som inte infallit än…
Så långt håller filmen. Den är spännande och lite sådär krypande olustig. Man får den där krypande känslan och när vi får se flygkraschen som är första datumets, som ännu inte inträffat, katastrof blir det riktigt bra. Men, tyvärr har man här inte nöjt sig med det man har. Nu börjar man blanda in underliga män som smyger runt och visar Johns son syner på nya katastrofer samtidigt som de ger honom små svarta stenar. Filmen går nu från att vara något bra till att bli allt för överdriven och emellanåt nästan lite larvig.
I rollen som John ser vi Nicolas Cage och han gör här ytterligare en roll där han får se ledsen och knäckt ut och även om han gör den typen av roller bra känns det som om han behöver något nytt. Han sitter rätt hårt fast i det facket som det är nu men som sagt, han gör sin paradroll bra här. Dessutom har filmen inte det där typiska Hollywoodslutet som den här typen av filmer brukar ha och det gillar jag. När det gäller de andra skådespelarna i filmen är de sådär. En del får godkänt medan andra känns lite för amatörmässiga. Däremot är specialeffekterna ibland riktigt bra. Vi får se ett plan krascha in i en bilkö som är otroligt läskig. Vi får även se en tunnelbaneolycka som även den ser otroligt realistisk ut.
Tyvärr blandar man in de smygande männen vilket gör att filmen tappar direkt och det hela känns för överdrivet och larvigt. Hade man däremot struntat i den vinklingen och kortat filmen med en 20 minuter hade man förmodligen nått ett riktigt bra slutresultat.
1959 invigs en ny skola och barnen ska uppmärksamma detta på något vis. De väljer att skapa en tidskapsel där alla i tredje klass får lägga teckningar föreställande deras tankar om framtiden. Denna ska sen grävas ner för att öppnas av de barn som går i tredje klass om 50 år, det vill säga nu 2009. Sagt och gjort, alla barnen ritar sina teckningar utom Lucinda som istället fyller sitt ark med vad som ser ut att vara slumpmässiga siffror… både på framsidan och baksidan.
Vi förflyttar oss 50 framåt i tiden och dagen då kapseln ska öppnas. När den öppnats får alla dagens tredjeklassare varsin en av de teckningarna som 50-talets barn ritade. Lucindas sifferteckning går till Caleb som är son till John Koestler, en lärare som efter sin frus tragiska död har haft det minst sagt tungt. Han lever dock för sin son men ibland räcker inte det. Han dricker för mycket och jobbar för hårt. Allt för att slippa tänka på frun.
När så sonen kommer hem med sin sifferteckning börjar han av en slump undersöka den och märker att om man tar några siffror i rad bildar de ett datum. Han upptäcker snart att han kan bilda 9/11/01 av några av siffrorna - 11 september 2001 då World Trade Center incidenten tog plats. Siffran efter visar sig dessutom vara det antal personer som dog i katastrofen. John fortsätter och upptäcker snart att i stort sätt alla siffror ger ett datum för en större katastrof och dessutom rätt antal döda. När han är färdig har han dessutom hittat tre datum som inte infallit än…
Så långt håller filmen. Den är spännande och lite sådär krypande olustig. Man får den där krypande känslan och när vi får se flygkraschen som är första datumets, som ännu inte inträffat, katastrof blir det riktigt bra. Men, tyvärr har man här inte nöjt sig med det man har. Nu börjar man blanda in underliga män som smyger runt och visar Johns son syner på nya katastrofer samtidigt som de ger honom små svarta stenar. Filmen går nu från att vara något bra till att bli allt för överdriven och emellanåt nästan lite larvig.
I rollen som John ser vi Nicolas Cage och han gör här ytterligare en roll där han får se ledsen och knäckt ut och även om han gör den typen av roller bra känns det som om han behöver något nytt. Han sitter rätt hårt fast i det facket som det är nu men som sagt, han gör sin paradroll bra här. Dessutom har filmen inte det där typiska Hollywoodslutet som den här typen av filmer brukar ha och det gillar jag. När det gäller de andra skådespelarna i filmen är de sådär. En del får godkänt medan andra känns lite för amatörmässiga. Däremot är specialeffekterna ibland riktigt bra. Vi får se ett plan krascha in i en bilkö som är otroligt läskig. Vi får även se en tunnelbaneolycka som även den ser otroligt realistisk ut.
Tyvärr blandar man in de smygande männen vilket gör att filmen tappar direkt och det hela känns för överdrivet och larvigt. Hade man däremot struntat i den vinklingen och kortat filmen med en 20 minuter hade man förmodligen nått ett riktigt bra slutresultat.
EXTRAMATERIALET
Inget tyvärr. Hade suttit bra med en genomgång av specialeffekterna.
TRE SAKER
1. Det fanns en hel del logiska luckor som jag reagerade på när jag såg filmen. Det var inget större som egentligen påverkade handlingen men lite irriterande smådetaljer.
2. Kolla noga när polisen upptäcker att planet håller på att krascha. Då stirrar han över Johns axel, bakom honom, och ser förskräckt ut. Planet kommer sen in från polisens högersida och kan omöjligt ha synts bakom John. Ett av filmen logiska misstag.
3. Filmens sista replik är passande "I know".
2. Kolla noga när polisen upptäcker att planet håller på att krascha. Då stirrar han över Johns axel, bakom honom, och ser förskräckt ut. Planet kommer sen in från polisens högersida och kan omöjligt ha synts bakom John. Ett av filmen logiska misstag.
3. Filmens sista replik är passande "I know".
KOMMENTARER -
Läs kommentarer (1)
DELA ELLER TIPSA
DVD
Nicolas Cage (25)
Nicolas Cage (25)
