Jakten på det försvunna splattret
FILMENPremissen för den här skräckfilmen är ganska cool: en ung kille har blivit smått besatt av en mytomspunnen 80-talsskräckis som försvann totalt efter ha ansetts vara för skrämmande. Allt som finns av filmen "The Hills Run Red" är en trailer och lite bilder. Killen, Tyler (Tad Hilgenbrink), forskar vidare och hittar gamla videointervjuer med den lika försvunna filmskaparen Concannon (William Sadler) där han pratar om sin vision om filmskapande.
Tyler kommer ytterligare ett steg mot det ultimata målet om att hitta och se filmen, när någon spårat upp Concannons dotter Alexa (Sophie Monk) som medverkade i filmen som liten flicka. Nu är hon nedgången strippa, som Tyler lämpligt nog lyckats "detoxa" på ett par dagar. Äntligen kan han tillsammans med sin flickvän Serina (Janet Montgomery) och polaren Lalo (Alex Wyndham) inleda sin dokumentär om filmen då Alexa lovat ta dem med till inspelningsplatserna mitt i skogen i ingenstans.
Än så länge har filmen en "Blair Witch Project"-vibb, men snart inser de att de inte är ensamma ute i skogen. Det visar sig nämligen att mördaren i "The Hills Run Red", en Jason-liknande figur som heter Babyface, finns på riktigt och är där ute...
Har jag avslöjat för mycket nu? Nej, för det här är bara den första twisten, om än ganska dåligt hemlighållen, i den 77 minuter långa filmen.
Å ena sidan har "The Hills Run Red" sina poänger. Den vänder och vrider på hela skräckkonceptet genom att via karaktärers repliker poängtera det absurda i att alla slashers utspelar sig ute i obydgen där ingen har med sig några hjälpmedel, där inga telefoner finns, där ingen hjälp över huvud taget finns. Den plockar även isär filmskapandet i stort och ställer många smarta frågor.
Men å andra sidan så faller den likt förbannat in i det klassiska slasherspåret halvvägs in i filmen och bjuder på det den förväntas bjuda på: extremt många nakna bröst, våldsamheter, jakter, blod och slafs i mängder, en maskerad mördare och ännu mer blod, bröst och slafs. Det var länge sedan jag upplevde en slasherfilm som skrämmande och att som nu för tiden lägga energin på att vara så äcklig som möjligt har även det helt tappat sin effekt. Gäsp.
Alltså känns "The Hills Run Red" lite smartare än den faktiskt lyckas vara. Skådespelet i filmen är inget märkvärdigt. Karaktärerna är ungefär som de brukar, och enligt regelverket ska vara, så inga överraskningar där. I övrigt måste filmen ändå anses vara välgjord med klart godkända specialeffekter och schyssta miljöer.
Men trots en intressant premiss och lite nytänkande så blir det ungefär som vanligt.
Tyler kommer ytterligare ett steg mot det ultimata målet om att hitta och se filmen, när någon spårat upp Concannons dotter Alexa (Sophie Monk) som medverkade i filmen som liten flicka. Nu är hon nedgången strippa, som Tyler lämpligt nog lyckats "detoxa" på ett par dagar. Äntligen kan han tillsammans med sin flickvän Serina (Janet Montgomery) och polaren Lalo (Alex Wyndham) inleda sin dokumentär om filmen då Alexa lovat ta dem med till inspelningsplatserna mitt i skogen i ingenstans.
Än så länge har filmen en "Blair Witch Project"-vibb, men snart inser de att de inte är ensamma ute i skogen. Det visar sig nämligen att mördaren i "The Hills Run Red", en Jason-liknande figur som heter Babyface, finns på riktigt och är där ute...
Har jag avslöjat för mycket nu? Nej, för det här är bara den första twisten, om än ganska dåligt hemlighållen, i den 77 minuter långa filmen.
Å ena sidan har "The Hills Run Red" sina poänger. Den vänder och vrider på hela skräckkonceptet genom att via karaktärers repliker poängtera det absurda i att alla slashers utspelar sig ute i obydgen där ingen har med sig några hjälpmedel, där inga telefoner finns, där ingen hjälp över huvud taget finns. Den plockar även isär filmskapandet i stort och ställer många smarta frågor.
Men å andra sidan så faller den likt förbannat in i det klassiska slasherspåret halvvägs in i filmen och bjuder på det den förväntas bjuda på: extremt många nakna bröst, våldsamheter, jakter, blod och slafs i mängder, en maskerad mördare och ännu mer blod, bröst och slafs. Det var länge sedan jag upplevde en slasherfilm som skrämmande och att som nu för tiden lägga energin på att vara så äcklig som möjligt har även det helt tappat sin effekt. Gäsp.
Alltså känns "The Hills Run Red" lite smartare än den faktiskt lyckas vara. Skådespelet i filmen är inget märkvärdigt. Karaktärerna är ungefär som de brukar, och enligt regelverket ska vara, så inga överraskningar där. I övrigt måste filmen ändå anses vara välgjord med klart godkända specialeffekter och schyssta miljöer.
Men trots en intressant premiss och lite nytänkande så blir det ungefär som vanligt.
EXTRAMATERIALET
Som extramaterial finns ett kommentarspår och en halvtimmeslång bakomfilm som har lite av "å, vilken fantastisk film vi gör"-karaktär. Jag har egentligen inte så mycket att säga om bakomfilmen, den är inte vidare intressant, speciellt inte som filmen bara känns sådär.
TRE SAKER
1. Filmen är till större delen inspelad i Bulgarien. Skådespelarna är dock från USA och England och filmen utspelar sig på den amerikanska vischan.
2. I filmen framgår det att det finns en annan film med titeln "The Hills Run Red", och visst är det så. Det är den engelska titeln på spagettiwestern "Un fiume di dollari" från 1966.
3. Av skådespelarna är det Alex Wyndham som känns mest intressant och som i bakomfilmen framstår som riktigt sympatisk.
2. I filmen framgår det att det finns en annan film med titeln "The Hills Run Red", och visst är det så. Det är den engelska titeln på spagettiwestern "Un fiume di dollari" från 1966.
3. Av skådespelarna är det Alex Wyndham som känns mest intressant och som i bakomfilmen framstår som riktigt sympatisk.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Tad Hilgenbrink (2)
Tad Hilgenbrink (2)
