Ett enkelt passionsspel utan överdrifter

FILMEN

Går det att göra film med helt ovana skådespelare? De allra flesta, om inte alla, skådespelarna i Pier Paolo Pasolinis Kristusepos "Matteusevangeliet" från 1964 gör sin skådespelardebut. Inklusive Jesus själv, totalt okända spanjoren Enrique Irazoqui. Den åldrade Maria görs av Pasolinis morsa. Och överallt står, sitter och springer amatörer, alldeles tydligt instruerade att göra precis som de är tillsagda och inte ränna omkring och improvisera. Alldeles tydligt, åter, att ska man jobba med amatörer krävs det stenhård disciplin av regissören. Pasolini får det att funka. Hade det varit en komedi hade man kunnat jämföra med Roy Anderssons filmer.

Men detta är inte en komedi. "Matteusevangeliet" är rakt av såsom aposteln Matteus beskriver det i sitt evangelium i Nya Testamentet. Till och med replikerna är rakt av från förra Bibelöversättningen. Har och var har man klippt lite i Jesus predikningar, och något skeende har plockats bort. Annars tar filmen aldrig avsteg från grundmanuset.

Det här är en karg film. Det är långa scener och stram koreografi. Det som händer sker i det som sägs. Den som är hemma i evangeliet kan sjunka in i filmen som en meditation. En cineast kan säkert njuta av det karga bildspråket. Sitter man och ser fram emot lite action får man däremot vänta förgäves. Pasolini gör inte en Mel Gibson och skvätter blod över biopubliken ("The passion of the Christ"). Inte heller gör Pasolini en Martin Scorsese och låter Jesus plågas av sin mänsklighet ("Kristi sista frestelse"). Och inte heller ens en William Wyler ("Ben-Hur", 1959-versionen), där snarare människorna i periferin är i fokus. "Matteusevangeliet" är inget annat än vad titeln utger sig för att vara: det är ett enkelt passionsspel, utan extravaganser och överdrifter; Bibeltexten i sin renhet.

Och med den ambitionen funkar det alldeles utmärkt med amatörer i alla roller. Resultatet är lysande – och filmen är mycket vacker.


EXTRAMATERIALET

Nja. Lite trivia och biografier. Inget att hänga i julgranen.


TRE SAKER

1. Enligt IMDB är den första personen i filmhistorien som spelade Jesus en Jordan Willochko i filmen "The Horitz passion play" från 1897. Det är en inspelning av ett passionsspel i Hořice, Tjeckien.

2. Känns nog ändå som att Scorseses "Kristi sista frestelse" är den bästa Jesus-filmen.

3. Pasolinis död 1975 är fortfarande ett mysterium. Klart är att han blev mördad, men huruvida detta var ett vansinnesdåd genomförd av en manlig prostituerad, eller ett beställningsjobb från maffian – eller något helt annat – vet man inte. Utredningen togs upp igen 2005.


TOBIAS JOHANSSON (2009-11-24)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2009
Bolag: Studio S
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Extramaterial:
Pier Paolo Pasolinis biografi och filmografi, Trivia om filmen, Bildgalleri, Studio S-trailers.
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (6/6):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MAJ
12 SENASTE
SCI-FI-FILMERNA