Långdragen, tråkig filosofisk road movie

FILMEN

Jag tänker nu förtälja filmens kompletta handling, inklusive slutet. Hoppa över nästa stycke om du inte vill slippa se filmen.

När Claire är ute och kör så kraschar hon ihop med två bankrånare. Inget speciellt med det; hon får i uppdrag att föra deras byte till Paris i utbyte mot en andel. Om du redan här tycker att handlingen verkar udda, så kanske du inte bör läsa vidare med risk för att ditt huvud kommer att explodera. På vägen möter hon Trevor som är jagad av en privatdetektiv. Hon hjälper honom att komma undan, men han stjäl hennes pengar och försvinner. Hon tar en avstickare till sitt ex, Eugene. Han vill fortfarande vara med henne, men hon är nu kär i Trevor. Eugene börjar skriva en bok om händelserna, vilket vi vet genom att hans berättarröst ibland dyker upp och berättar vad vi just sett i filmen. Genom att slå sig ihop med privatdetektiven så söker de upp Trevor, som egentligen heter Sam. Sam har stulit en mackapär från CIA, som CIA stulit av honom. Denna mackapär är en kamera som kan spela in vad någon ser, och sedan spela upp detta för blinda. De åker till Sams pappa som uppfunnit mackapären för att hans blinda fru ska få se sina barn. Det gör hon, varefter hon dör. Mackapären byggs om så den kan spela in drömmar, vilket visar sig vara vanebildande. Claire lyckas dock ta sig ur sitt beroende genom att läsa Eugenes roman. Slut.

Filmen är seg. Det händer saker mest hela tiden, men det är så långdraget att gäspningen hela tiden sitter i svalget och väntar. Man vill presentera olika filosofiska idéer och teman om människans och världens tillstånd och så vidare, vilket här som i de flesta fall verkar vara helt inkompatibelt med njutbart filmskapande. Storyn i sig har potential men blir bara diverse avstickare där de åker till Japan, Afrika, Sydamerika, Australien, Frankrike med mera för att göra olika saker. Någon fäller en replik av typen "han befinner sig i Berlin, jag åker efter" och så gör man det. Dessa resor är så pass irrelevanta för historiens utveckling att inte ens Wikipedia nämner dem i sitt handlingsreferat. Det verkar mest vara för att regissören hade en idé om att spela in filmen på alla världens kontinenter, men som tur är klev producenterna in och stoppade honom innan pengarna tog slut.

Speltiden på två och en halv timme är ändå den kortaste versionen. Den egentliga speltiden är tre timmar, men den amerikanska distributören klippte bort över tjugo minuter vilket är den version vi ser här. Sen har vi en director's cut på fyra timmar och fyrtio minuter - och enligt regissören Wim Wenders själv var filmens första grovredigering tjugo timmar lång. Snacka om att filma överflödigt material och då skulle slutet egentligen filmas i Kongo, och inte fick de tillstånd att filma de planerade scenerna i Kina. De som sett den långa versionen menar att den är vida överlägsen - förstås. Flera bakgrundshistorier ges och relationer förklaras och fördjupas. I viss mån kan jag tänka mig att detta hjälper filmen då man inte sällan funderar över karaktärernas motivation, men jag är också ganska säker på att filmen bara blir... ja, längre? Det statiska fotot i de långa tagningarna är helt enkelt tråkigt.

Filmen klassificeras som drama/sci-fi. Dels på grund av den ovan nämnda blindkameran, och för att filmen utspelar sig 1999 vilket är hela åtta år in i framtiden. Dessutom har nån problematisk rymdsatellit åkt ur sin bana - något som visserligen berör handlingen i filmen, men ändå i så pass liten utsträckning att den nästan passerar gränsen för irrelevant. Hela filmen präglas av en någorlunda charmig och trashig futurism där allting ser lagom välanvänt ut, och för mig personligen var detta filmens största behållning. Liksom med "Blade Runner" ger det en mer trovärdig framtidsvision snarare än exempelvis "Star Treks" utopiska värld med superslicka designer.

Bildkvalitén är under all kritik. Den är oerhört grynig, och under en lång del av filmen sitter en smutsprick ganska mitt i bilden och har tråkigt. Kontrasten är väl uppdragen så vi kan njuta av vit blowout i nästan varje scen. Jag trodde att det kanske var så filmen såg ut och att det helt enkelt var uselt filmhantverk, men jämför man med den italienska DVD:n så ser vi att Njutafilms utgåva helt enkelt bara ser för jävlig ut.


EXTRAMATERIALET

Inget.


TRE SAKER

1. För att spara pengar är vissa scener inspelade enbart med en skådespelare och en kameraman ute på en gata.

2. Soundtracket blev långt mer populärt än filmen, och består av nästan helt exklusivt material från bl.a. Depeche Mode, Nick Cave and the Bad Seeds, U2, Elvis Costello och många fler.

3. När Wenders skulle pitcha sin filmidé till manusförfattaren Peter Carey så tog det honom över sex timmar att bara berätta den generella outlinen för historien.


HENRIK ANDERSSON (2010-04-20)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin science fiction
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Science fiction
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2010
Bolag: Njutafilms
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (22/11):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN OKTOBER
12 SENASTE
DRAMAKOMEDIERNA