Lovecraftianskt misslyckande

FILMEN

När det kommer till att filmatisera berättelser skrivna av H.P. Lovecraft är regissören Stuart Gordon onekligen kung. Hans "Re-Animator" från 1985 är tveklöst den bästa adaptionen någonsin av det tidiga 1900-talets skräckmästare nummer ett, och såväl "From Beyond" från året efter som 2001 års "Dagon" är intressanta om än inte helt fläckfria försök att överföra författarens tentakeldrypande mardrömsvisioner till vita duken.

Huvudrollen i "Re-Animator" gjordes av en ung Jeffrey Combs, som aldrig fått något brett genomslag men medverkat i så många Lovecraft-influerade filmer att han blivit nästan synonym med adaptioner av dennes verk. Så när Gordon och Combs 1995 ånyo sammanfördes, denna gång för att göra en film baserad på tidiga novellen "The Outsider", såg det på pappret säkert ut som en en given succé. Resultatet blev tyvärr "Castle Freak", ett lovvärt försök att göra en seriös skräckfilm men som tyvärr missar målet rejält.

Att filmens story har få likheter med Lovecrafts novell är föga förvånande, då det stämningsfulla ursprungsmaterialet är kortfattat och inte särskilt filmiskt. Vad man behållit är idén om en människa som hela livet hållits isolerad i ett medeltida slott och reducerats till ett monster. Till detta slott, beläget någonstans i Italien, introducerar "Castle Freak" en amerikansk familj, vars överhuvud John (Combs) hastigt och lustigt blivit ensam arvinge till egendomen.

Detta är ingen idyllisk gasolgrillsfamilj, utan en med en mycket mörk historia. John är ett föredetta fyllo som en ödesdiger natt råkat krocka sin bil mot ett träd, något som resulterat i yngste sonens död och att tonåriga dottern (Jessica Dollarhide) blivit blind för livet. Hans fru Susan (Barbara Crampton, också hon känd från "Re-Animator" och "From Beyond") har av angivna skäl ett par horn i sidan till sin make, och det första hon gör vid ankomst till slottet är att beordra tjänstefolket att göra i ordning ett separat sovrum åt henne.

Redan i filmens prolog har vi fått reda på att det sitter ett monster inspärrat i borgens källare, något som tyvärr förtar lite av spänningen på en gång. Naturligtvis är det bara en tidsfråga innan detta odjur slipper lös och börjar mörda folk, i detta fall på ett utstuderat blodigt vis som för tankarna till Lucio Fulcis filmer. I skuggan av det nya hotet börjar det knaka rejält i familjefogarna. Johns skuldkänslor får honom att börja dricka sprit igen, och snart blir han själv misstänkt för morden av både frugan och den lokala polisen. Det blir upp till John att nyktra till och ta reda på sanningen bakom slottet, monstret och hans egen familjs historia.

Filmens förtjänster, som en fantastisk inspelningsplats och klart godkända skådespelarinsatser, kan tyvärr inte väga upp den rätt trista och långsökta berättelsen. Stuart Gordon har gjort misstaget att försöka vara alldeles för seriös med materialet, och när historien om den trasiga familjen inte riktigt klickar med skräckinslagen känns det hela väldigt stelt och släpigt. Trovärdigheten har också stora problem, då alla utom John och hans blinda dotter är extremt tröga när det kommer till att fatta att ett mordgalet monster springer omkring och har ihjäl folk. Till och med de som iordningställt slottet inför familjens ankomst har missat detta faktum, trots att cellen där missfostret hållits inlåst ligger på ett stenkasts avstånd nedför några trappor.

Kameraarbetet är ganska oinspirerat och "Castle Freak" känns som en äldre film än den är. Jag antar att budgetrestriktioner bär skulden till att den känns så förbaskat ospektakulär. Något som faktiskt funkar är den make-up som applicerats på Jonathan Fuller, som spelar monstret. I helfigur kan man stundtals ana att han bär en sorts kostym, men ansiktseffekterna är klockrent groteska. Detta räcker dock inte för att att väga upp filmens tillkortakommanden. Detta är ännu en av alla filmer som börjat som en god idé som inte har hållit hela vägen fram. Men jag förhåller mig optimistisk och tror fortfarande att kombinationen Gordon och Combs någon gång i framtiden kan leverera den ultimata Lovecraft-filmatiseringen.


EXTRAMATERIALET

Finns inget.


TRE SAKER

1. Man har i filmen försökt återskapa novellens nyckelscen, där monstret för första gången ser sig självt i en spegel. Det funkar väl sådär, poängen med novellen var att odjuret hela tiden trodde sig vara en normal människa, något som inte kan sägas gälla för honom i den här filmen.

2. I skrivande stund är "Re-Animators" tredje uppföljare, "House of Re-Animator", skriven av Stuart Gordon och med Jeffrey Combs i huvudrollen, i produktion. Det har ryktats om filmen i åratal, så det ska bli spännande att se hur det går med den. Verkar som om den ska handla om odöda i Vita huset, och ha William H. Macy i rollen som president. Oscargalan nästa!

3. Jeffrey Combs har inte bara spelat i många Lovecraft-adaptioner, han är till dags dato den ende som faktiskt spelat H.P. Lovecraft själv i en långfilm. Det gjorde han i "Necronomicon" från 1993.


JOEL FORNBRANT (2010-05-06)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2010
Bolag: Njutafilms
Ljud: Dolby digital 2.0
Bild: 4:3
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (22/10):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN SEPTEMBER
12 SENASTE
UNDERHÅLLNINGSUTGÅVORNA