Grey’s Anatomy håller samma standard
FILMENI säsong sex av "Grey’s Anatomy" börjar vi så klart där säsong fem slutade. Att försöka redovisa alla vändor i den här serien är en omöjlighet. Det händer hela tiden väldigt mycket på karaktärernas personliga plan och även om man absolut inte kan jämföra serien med någon daglig såpa, så blir det många turer i det känslomässiga under alla avsnitt. Säsongen börjar med sörjandet efter George O’Malley (T.R. Knight) som dött. Dessutom sker en förändring när Seattle Grace slås ihop med sin konkurrent Mercy West och flera nya medarbetare slåss för sin anställning.
Meredith Grey (Ellen Pompeo) och Derek Sheperd (Patrick Dempsey) är gifta på sitt eget lilla vis. Här räcker det med en post-it för att det ska kallas äktenskap och paret verkar ha hittat en stabilitet i sitt förhållande. Nu slåss de snarare mot andra saker tillsammans i stället för att mot varandra som det ändå har varit lite till och från tidigare.
Lexie Grey (Chyler Leigh) och Mark Sloan (Eric Dane) är tillsammans men deras relation stöter på problem när Marks gravida dotter dyker upp. Izzie Stevens (Katherine Heigl) klarar sig från cancern men lämnar ändå sjukhuset efter ett misstag och därmed även serien. Alex Karev (Justin Chambers) får inget större utrymme i denna säsong utan medverkar som vanligt utan att det är överdrivet mycket fokus på honom.
Cristina Yang (Sandra Oh) och Owen Hunt (Kevin McKidd) fortsätter sin komplicerade relation och försöker att förstå varandra. Dock får vi i denna säsong möta Teddy (Altman (Kim Raver) som har ett förflutet med Owen och som givetvis ställer till det för Cristina och Owens kärlek. Callie Torres (Sara Ramirez) och Arizona Robbins (Jessica Capshaw) är ett par och deras kärlek får sig kanske några törnar under säsongen men de står starka tillsammans.
Richard Webber (James Pickens Jr) slåss mot sitt alkoholmissbruk och förlorar sin plats som den högst uppsatta på Seattle Grace när Sheperd går bakom hans rygg för att ta platsen som sjukhuschef.
Miranda Bailey (Chandra Wilson) blir förälskad och det ger oss ytterligare en ny sida av henne. Sammanslagningen med Mercy West är inte bara till ondo för de anställda och förutom flera nya ansikten som kliver in och får mer och mer utrymme blir historien ännu bättre även om det till en början känns lite konstigt att ta till sig alla nya karaktärer och acceptera dem.
Det som slår mig under dessa avsnitt är att jag inte alls gråter lika mycket som jag har gjort tidigare säsonger. Jag vet inte om det är ett bra betyg, förmodligen inte. Dock har "Grey’s Anatomy" fortfarande förmågan att trycka på känsliga knappar, lyfta upp sorgliga fall, och locka fram känslor. Plus detta är den alltid väldigt spännande. Serien håller en hög klass och i varje avsnitt slås jag av hur verkligt allt känns. Jag inser att det ligger hårt arbete bakom serien för att få den att uppfattas som just verklig.
En sak jag har imponerats över sedan serien startade är alla unika och konstiga fall som man lyckas komma på. Vissa saker känns helt absurda och det är svårt att förstå att de skulle kunna hända i verkligheten. Ändå köper jag det och på något vis får seriens skapare dessa orimliga fall att kännas helt självklara. Skådespelarna i serien är fantastiska. Karaktärerna är mänskliga och det är skönt att de kan vräka ur sig diverse saker i olika situationer med både medarbetare och patienter. Hederskodexen släpper de många gånger och det är befriande.
Om säsong fem skrev jag att den säsongen nog var den säsongen som slutar med den absolut värsta cliffhangern hittills i seriens historia. Jag tycker dock att säsong sex slutar precis lika spännande och ovisst som säsongen innan. Boxen innehåller sex skivor med avsnitt och där extramaterialet går att hitta på två av skivorna. 24 avsnitt bjuder säsongen på och det blir 16 timmar och 50 minuter "Grey’s Anatomy".
Meredith Grey (Ellen Pompeo) och Derek Sheperd (Patrick Dempsey) är gifta på sitt eget lilla vis. Här räcker det med en post-it för att det ska kallas äktenskap och paret verkar ha hittat en stabilitet i sitt förhållande. Nu slåss de snarare mot andra saker tillsammans i stället för att mot varandra som det ändå har varit lite till och från tidigare.
Lexie Grey (Chyler Leigh) och Mark Sloan (Eric Dane) är tillsammans men deras relation stöter på problem när Marks gravida dotter dyker upp. Izzie Stevens (Katherine Heigl) klarar sig från cancern men lämnar ändå sjukhuset efter ett misstag och därmed även serien. Alex Karev (Justin Chambers) får inget större utrymme i denna säsong utan medverkar som vanligt utan att det är överdrivet mycket fokus på honom.
Cristina Yang (Sandra Oh) och Owen Hunt (Kevin McKidd) fortsätter sin komplicerade relation och försöker att förstå varandra. Dock får vi i denna säsong möta Teddy (Altman (Kim Raver) som har ett förflutet med Owen och som givetvis ställer till det för Cristina och Owens kärlek. Callie Torres (Sara Ramirez) och Arizona Robbins (Jessica Capshaw) är ett par och deras kärlek får sig kanske några törnar under säsongen men de står starka tillsammans.
Richard Webber (James Pickens Jr) slåss mot sitt alkoholmissbruk och förlorar sin plats som den högst uppsatta på Seattle Grace när Sheperd går bakom hans rygg för att ta platsen som sjukhuschef.
Miranda Bailey (Chandra Wilson) blir förälskad och det ger oss ytterligare en ny sida av henne. Sammanslagningen med Mercy West är inte bara till ondo för de anställda och förutom flera nya ansikten som kliver in och får mer och mer utrymme blir historien ännu bättre även om det till en början känns lite konstigt att ta till sig alla nya karaktärer och acceptera dem.
Det som slår mig under dessa avsnitt är att jag inte alls gråter lika mycket som jag har gjort tidigare säsonger. Jag vet inte om det är ett bra betyg, förmodligen inte. Dock har "Grey’s Anatomy" fortfarande förmågan att trycka på känsliga knappar, lyfta upp sorgliga fall, och locka fram känslor. Plus detta är den alltid väldigt spännande. Serien håller en hög klass och i varje avsnitt slås jag av hur verkligt allt känns. Jag inser att det ligger hårt arbete bakom serien för att få den att uppfattas som just verklig.
En sak jag har imponerats över sedan serien startade är alla unika och konstiga fall som man lyckas komma på. Vissa saker känns helt absurda och det är svårt att förstå att de skulle kunna hända i verkligheten. Ändå köper jag det och på något vis får seriens skapare dessa orimliga fall att kännas helt självklara. Skådespelarna i serien är fantastiska. Karaktärerna är mänskliga och det är skönt att de kan vräka ur sig diverse saker i olika situationer med både medarbetare och patienter. Hederskodexen släpper de många gånger och det är befriande.
Om säsong fem skrev jag att den säsongen nog var den säsongen som slutar med den absolut värsta cliffhangern hittills i seriens historia. Jag tycker dock att säsong sex slutar precis lika spännande och ovisst som säsongen innan. Boxen innehåller sex skivor med avsnitt och där extramaterialet går att hitta på två av skivorna. 24 avsnitt bjuder säsongen på och det blir 16 timmar och 50 minuter "Grey’s Anatomy".
EXTRAMATERIALET
Scener som plockats bort ur serien men som vi får i extramaterialet är sådana som gärna hade fått vara med i det slutgiltiga resultatet. Ofta förstår man varför scener plockats bort men här känns de alltså inte onödiga. Ytterligare ett bevis på hur välproducerad serien är.
De bloopers som är med är för få och inte så överdrivet roliga. Om det beror på att de faktiskt inte gör så många misstag eller om man helt enkelt valt att lägga fokus på konstiga ljud skådespelarna pressar ur sig får vara osagt.
Vi får även två förlängda scener som alltså klippts ner till det slutgiltiga resultatet. Även här är det svårt att säga vad som är för mycket, för scenerna fungerar bra även i sin ursprungliga längd.
Trots många skådespelare i serien bjuder man i extramaterialet på en hel tillägnan till skådespelaren Chandra Wilson som spelar Mirande Bailey i serien. Wilson är den första skådeseplaren i ensemblen som regisserat avsnitt av "Grey’s Anatomy", något hon vunnit pris för. Dessutom är Wilson än högt ärad skådespelare på Broadway i New York där hon, när extramaterialet spelades in, gjorde en roll i den klassiska "Chicago". Vi får följa Wilson på arbetet både på teatern och för tv. Dessutom varvas det med kommentarer och intervjuer från hennes medarbetare som lovordar sin kollega.
De bloopers som är med är för få och inte så överdrivet roliga. Om det beror på att de faktiskt inte gör så många misstag eller om man helt enkelt valt att lägga fokus på konstiga ljud skådespelarna pressar ur sig får vara osagt.
Vi får även två förlängda scener som alltså klippts ner till det slutgiltiga resultatet. Även här är det svårt att säga vad som är för mycket, för scenerna fungerar bra även i sin ursprungliga längd.
Trots många skådespelare i serien bjuder man i extramaterialet på en hel tillägnan till skådespelaren Chandra Wilson som spelar Mirande Bailey i serien. Wilson är den första skådeseplaren i ensemblen som regisserat avsnitt av "Grey’s Anatomy", något hon vunnit pris för. Dessutom är Wilson än högt ärad skådespelare på Broadway i New York där hon, när extramaterialet spelades in, gjorde en roll i den klassiska "Chicago". Vi får följa Wilson på arbetet både på teatern och för tv. Dessutom varvas det med kommentarer och intervjuer från hennes medarbetare som lovordar sin kollega.
TRE SAKER
1. Det är inte så många kända gästskådespelare i den här serien, vilket jag tycker är skönt. Visst kan man känna igen något ansikte från en annan tv-serie eller film men i huvudsak är det briljanta "okända" skådespelare som får chansen att spela patienter. Dock gör Mandy Moore en insats som just patient.
2. Säsongen avslutas som sagt spännande och mycket spänning och blod blir det. Dessutom blir det en hel del oväntade händelser vilket får en att förstå att det mesta kan hända i "Grey’s Anatomy".
3. I avsnitt 15 "Time Warp" får vi tillbakablickar från både 1982 och 2004. Alltid roligt att se saker som hänt tidigare och som alltså aldrig funnits med i serien men som ger oss tittare mer kött på benen om karaktärernas tidigare beslut.
2. Säsongen avslutas som sagt spännande och mycket spänning och blod blir det. Dessutom blir det en hel del oväntade händelser vilket får en att förstå att det mesta kan hända i "Grey’s Anatomy".
3. I avsnitt 15 "Time Warp" får vi tillbakablickar från både 1982 och 2004. Alltid roligt att se saker som hänt tidigare och som alltså aldrig funnits med i serien men som ger oss tittare mer kött på benen om karaktärernas tidigare beslut.
MARIA EREMO (2010-11-17)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ellen Pompeo (2)
Ellen Pompeo (2)
