En absurd kakafoni

FILMEN

Brutalt våld blandas med svart humor när den första israeliska skräckfilmen någonsin ser dagens ljus. Men även om "Rabies" inledningsvis ser ut att kunna bjuda på genuina och välrealiserade rysningar degenererar filmen snart till en svåruthärdlig kakafoni av diverse absurditeter och karaktärer som beter sig konstigt.

Filmens setup är lika enkel som klassisk eller klichéfylld, beroende på preferens. Fyra ungdomar kör på en femte med bilen på en enslig skogsväg. Den påkörda killen tar med sig två av dem in i skogen för att söka efter hans syster som är nedgrävd i en låda tillhörande en psykotisk mördare, medan de övriga stannar vid fordonet för att ringa polisen. Fram till denna punkt har karaktärerna varit trovärdiga och dialogen rolig och välskriven, samtidigt som man etablerat ett underliggande hot genom galningen med lådan. Utgångsläget blir inte sämre av höga produktionsvärden, med snyggt handhållet foto och bra skådespelare.

Men så fort kamraterna i bilen skiljs åt ballar berättelsen ur. Till synes normala karaktärer börjar utan synbar anledning bete sig totalt sinnessjukt och absurda tillfälligheter, som att någon råkar trampa i en björnfälla eller går för att lätta på trycket i ett minfält, inträffar med slående regelbundenhet. När poliserna dyker upp är den ena mest intresserad av att tala med sin fru på telefon samtidigt som den andra är ett läskigt äckel. Killarna som hängde med den påkörde ut i skogen börjar bråka om en av tjejerna de lämnade vid bilen och slår snart varandra sönder och samman med knytnävar och stenar. Någon sorts skogsinspektör undsätter den nedgrävda systern men blir ihjälslagen med slägga av hennes bror som misstagit denne för mördaren. Och så vidare.

Allt går ut på att karaktärerna ska tas av daga och någon handling i traditionell mening är det egentligen inte tal om. Mycket av filmens spänning alstras genom att man ständigt korsklipper mellan olika grupper av karaktärer som är geografiskt avskilda från varandra. Filmskaparna utelämnar avsiktligt viktiga händelser, så att när vi återvänder till ett sällskap alltid möter en ny situation, exempelvis att någon blivit skjuten medan vi följt andra karaktärer. Det är ett smart grepp som tyvärr börjar fresta på tålamodet efter en stund då det är förfärligt överanvänt i "Rabies".

Spänningen och de kalla kårarna uteblir allt mer varefter konstigheterna tilltar, och det är uppenbart att filmens stora problem är att den försöker vara smart när den verkligen inte har kapacitet till det. Detta är ett vanligt misstag av skräckfilmsmakare, och bottnar i ett ständigt behov av att vara listig och originell för att rättfärdiga just sin egen films existens i en överbefolkad genre. Det ironiska är att i nio fall av tio är den bättre rysaren den som försöker berätta en rak och läskig historia. Ytterst få klassiska skräckfilmer har varit självmedvetet smarta, och "Rabies" sällar sig dessvärre inte till denna exklusiva klubb.


EXTRAMATERIALET

Finns inget.


TRE SAKER

1. Filmen lär oss att den som mottagit ett antal stenhårda knytnävslag i ansiktet ser totalt återställd ut så fort han torkat bort blodet. Ingen fläskläpp eller blåtira eller någonting alls.

2. Får du däremot en slägga i nyllet kommer du inte kunna prata och tala om för din angripare att han har tagit fel på person.

3. Dvd-omslaget ser till hundra procent ut att tillhöra en japansk eller koreansk skräckis. Slump?


JOEL FORNBRANT (2012-05-13)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2012
Bolag: Njutafilms
Ljud: Dolby Digital 5.1, 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (20/6):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN MAJ
12 SENASTE
WESTERNFILMERNA