Våldsamt och välspelat
FILMENI 1950-talets USA är Ray (Jared Leto) en svindlare med förkärlek för gamla änkor som han träffar via kontaktannonser. Han vinner deras förtroende, charmar dem, tar deras pengar och sticker. En dag korsas hans vägar med den instabila Martha (Selma Hayek), och tycke uppstår. De båda slår sina huvuden ihop, och under pretensen att vara bror och syster charmar och mördar de ensamma kvinnor, så fort de lyckats få tillgång till deras bankkonton. En dylik sysselsättning går förstås inte ouppmärksammad, och det blir poliserna Elmer (John Travolta) och Charles (James Gandolfini) jobb att spåra upp den dödliga duon.
Om något talar för "Lonely Hearts Killers" är det skådespelarensemblen. Travolta gestaltar med stor trovärdighet en plågad polis med relationsproblem, vars tragiska förflutna gör sig påmint under mördarjakten. Han lyckas tillsammans med Gandolfini i dialogen slå an precis rätt blandning av allvar, humor och cynism för att göra polisutredningen intressant och engagerande. Även Jared Leto gör ett bra jobb som den ömsom charmige, ömsom patetiske och slutligen avskyvärde svindlaren Ray. Men "Lonely Hearts Killers" tillhör Hayek, som äger varje scen hon deltar i med sin direkt obehagliga psykopatmörderska Martha. Det var länge sen jag såg en så obehaglig kvinnlig karaktär på film.
Filmens foto är mycket tilltalande, som tillsammans med iscensättningen skapar en autentisk 50-talskänsla. Mycket blod hinner spillas under filmens dryga en och en halv timme, våldet är skildrat i realistisk detalj och därmed ganska obehagligt emellanåt.
Filmen har dock vissa problem. Till exempel är filmens tredje akt tämligen antiklimaktisk, vilket tveklöst beror på en strävan att hålla sig någorlunda till vad som faktiskt hände, och medan det är beundransvärt att man undvikit att spetsa till historien med en rafflande Hollywood-upplösning, bidrar detta till att filmen känns ofullständig och slutar med ett "jaså". Man har även lagt en berättarröst på ljudbandet, berättandet har vissa drag av film noir, men detta grepp används inte på något konsekvent sätt och är i slutänden mest en ursäkt för att förmedla Travoltas karaktärs interna konflikter. Dessa problem skjuter inte filmen i sank, men förhindrar den från att verkligen lyfta på det sätt den ofta förtjänar.
"Lonely Hearts Killers", utan att spränga några nya gränser eller komma med djupare insikter om det kriminella psyket, är dock i slutänden ett bra, engagerande och definitivt våldsamt drama som håller vad det lovar och levererar ett gäng fina skådespelarinsatser.
Om något talar för "Lonely Hearts Killers" är det skådespelarensemblen. Travolta gestaltar med stor trovärdighet en plågad polis med relationsproblem, vars tragiska förflutna gör sig påmint under mördarjakten. Han lyckas tillsammans med Gandolfini i dialogen slå an precis rätt blandning av allvar, humor och cynism för att göra polisutredningen intressant och engagerande. Även Jared Leto gör ett bra jobb som den ömsom charmige, ömsom patetiske och slutligen avskyvärde svindlaren Ray. Men "Lonely Hearts Killers" tillhör Hayek, som äger varje scen hon deltar i med sin direkt obehagliga psykopatmörderska Martha. Det var länge sen jag såg en så obehaglig kvinnlig karaktär på film.
Filmens foto är mycket tilltalande, som tillsammans med iscensättningen skapar en autentisk 50-talskänsla. Mycket blod hinner spillas under filmens dryga en och en halv timme, våldet är skildrat i realistisk detalj och därmed ganska obehagligt emellanåt.
Filmen har dock vissa problem. Till exempel är filmens tredje akt tämligen antiklimaktisk, vilket tveklöst beror på en strävan att hålla sig någorlunda till vad som faktiskt hände, och medan det är beundransvärt att man undvikit att spetsa till historien med en rafflande Hollywood-upplösning, bidrar detta till att filmen känns ofullständig och slutar med ett "jaså". Man har även lagt en berättarröst på ljudbandet, berättandet har vissa drag av film noir, men detta grepp används inte på något konsekvent sätt och är i slutänden mest en ursäkt för att förmedla Travoltas karaktärs interna konflikter. Dessa problem skjuter inte filmen i sank, men förhindrar den från att verkligen lyfta på det sätt den ofta förtjänar.
"Lonely Hearts Killers", utan att spränga några nya gränser eller komma med djupare insikter om det kriminella psyket, är dock i slutänden ett bra, engagerande och definitivt våldsamt drama som håller vad det lovar och levererar ett gäng fina skådespelarinsatser.
EXTRAMATERIALET
En riktigt sparsmakad utgåva när det kommer till detta område. "Making of 'Lonely Hearts'" är ett drygt 10 minuter långt axplock av intervjuer med de medverkande. Av förklarliga skäl skrapar dessa endast på ytan av skapandet av filmen, och inte många intressanta fakta framkommer. Inkluderad på skivan är också en trailer för filmen och ett promotionellt trailerpaket.
TRE SAKER
1. Regissören Todd Robinsons farfar var verklighetens Elmer C. Robinson, som skötte utredningen av de mord filmen handlar om.
2. Originaltiteln är "Lonely Hearts", en titel som tydligen inte ansågs tillräckligt informativ för den svenska publiken.
3. Både Travolta och Gandolfini har så breda kroppshyddor att jag vid ett par tillfällen undrade om min tv verkligen var rätt inställd. Hade filmen spelats in innan bredbildens intåg hade dessa herrar aldrig fått plats i bild samtidigt.
2. Originaltiteln är "Lonely Hearts", en titel som tydligen inte ansågs tillräckligt informativ för den svenska publiken.
3. Både Travolta och Gandolfini har så breda kroppshyddor att jag vid ett par tillfällen undrade om min tv verkligen var rätt inställd. Hade filmen spelats in innan bredbildens intåg hade dessa herrar aldrig fått plats i bild samtidigt.
JOEL FORNBRANT (2007-06-11)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
James Gandolfini (12)
James Gandolfini (12)
