Förtjusande från två gånger Moodysson
FILMENI dessa dagar då feminism debatteras igen är det otroligt kul att se en film som "Vi är bäst!". Den är feminism i ett nötskal. Gör vad du vill, tro på vad du vill och fall inte in i leden. Det råkar även vara punkattityden nedkokad till tre beståndsdelar, och det är just om punk filmen handlar om. 1982 är Bobo (Mira Barkhammar) och Klara (Mira Grosin) punkare i 13-årsåldern. Ingen annan fattar någonting och maler på om att punken är död. Det är det mildaste hånet tjejerna får ta emot, det mesta handlar om deras utseenden. Hur fula och äckliga de är.
När de hittar ett litet kryphål i fritidsgårdens rutiner lyckas de få hårdrocksbandet Iron Fist utslängda från replokalen och bildar ett band. Ingen av dem kan spela och det låter väl därefter. Första låten blir "Hata sport" och tillägnas deras gymnastiklärare. Så småningom engagerar de den lite äldre och kristna klassiska gitarristen Hedvig (Liv LeMoyne) för att gå vidare i sina musikaliska äventyr. Det visar sig vara bra för alla parter, för Hedvig behöver lite vägledning ut ur sin bubbla och att hon skulle bli punkare var det nog ingen som kunde tro.
Men det är inte en musikfilm. Det handlar lika mycket om vänskap, jobbiga föräldrar och syskon, lite kärlek, första fyllan och framför allt om rätten att vara sig själv. "Vi är bäst!" är en film att bli lite upprörd av men mest bli glad ända in i benmärgen. En förtjusande sak signerad Lukas Moodysson. I ett Moodysson-sammanhang är filmen länken mellan "Fucking Åmål" och "Tillsammans", där den har den första filmens feministiska klang och den andra filmens noggranna detaljrikedom. För alla vi som är jämngamla med karaktärerna i filmen blir det en nostalgisk resa till gamla mjölkpaket, chipspåsar och Blåvitts klassiska grafiska profil. Och på något listigt sätt har Moodysson hittat klassiska punklåtar vars texter passar perfekt in i historien.
De tre huvudrollsinnehavarna blir i Moodyssons regi väldigt naturliga och filmen har en nästan dokumentär känsla. Det känns lekfullt och avslappnat men samtidigt väldigt verkligt. Det är väldigt många barn och ungdomar i filmen, och några av de vuxna rollerna görs av David Dencik och Ann-Sofie Rase.
Det mest intressanta för mig sker under eftertexterna där det står "Baserad på seriealbumet 'Aldrig godnatt' av Coco Moodysson". Det hade jag helt missat och när jag läser på så visar det vara en självbiografisk historia i botten (i albumet heter karaktären Bobo just Coco). Detta ger förstås en helt annan tyngd till historien och jag gillar den bara ännu mer.
En riktig pärla inom svensk film.
När de hittar ett litet kryphål i fritidsgårdens rutiner lyckas de få hårdrocksbandet Iron Fist utslängda från replokalen och bildar ett band. Ingen av dem kan spela och det låter väl därefter. Första låten blir "Hata sport" och tillägnas deras gymnastiklärare. Så småningom engagerar de den lite äldre och kristna klassiska gitarristen Hedvig (Liv LeMoyne) för att gå vidare i sina musikaliska äventyr. Det visar sig vara bra för alla parter, för Hedvig behöver lite vägledning ut ur sin bubbla och att hon skulle bli punkare var det nog ingen som kunde tro.
Men det är inte en musikfilm. Det handlar lika mycket om vänskap, jobbiga föräldrar och syskon, lite kärlek, första fyllan och framför allt om rätten att vara sig själv. "Vi är bäst!" är en film att bli lite upprörd av men mest bli glad ända in i benmärgen. En förtjusande sak signerad Lukas Moodysson. I ett Moodysson-sammanhang är filmen länken mellan "Fucking Åmål" och "Tillsammans", där den har den första filmens feministiska klang och den andra filmens noggranna detaljrikedom. För alla vi som är jämngamla med karaktärerna i filmen blir det en nostalgisk resa till gamla mjölkpaket, chipspåsar och Blåvitts klassiska grafiska profil. Och på något listigt sätt har Moodysson hittat klassiska punklåtar vars texter passar perfekt in i historien.
De tre huvudrollsinnehavarna blir i Moodyssons regi väldigt naturliga och filmen har en nästan dokumentär känsla. Det känns lekfullt och avslappnat men samtidigt väldigt verkligt. Det är väldigt många barn och ungdomar i filmen, och några av de vuxna rollerna görs av David Dencik och Ann-Sofie Rase.
Det mest intressanta för mig sker under eftertexterna där det står "Baserad på seriealbumet 'Aldrig godnatt' av Coco Moodysson". Det hade jag helt missat och när jag läser på så visar det vara en självbiografisk historia i botten (i albumet heter karaktären Bobo just Coco). Detta ger förstås en helt annan tyngd till historien och jag gillar den bara ännu mer.
En riktig pärla inom svensk film.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. I och med att filmen baseras på ett seriealbum är det sannolikt den första svenska filmen som adapterat en serieförlaga. Eller har jag alldeles fel?
2. Artisten Marit Bergman agerade "musikfröken" för skådespelarna när de skulle lära sig att bli ett band. I över tio år har Bergman drivit musikaktiviteten Popkollo i Hultsfred för att motivera unga tjejer att börja spela musik.
3. "Vi är bäst!" fick en Guldbagge för Bästa scenografi, och dessutom var filmen delaktig i att Lukas Moodysson fick specialpriset Gullspira, priset för "enastående insatser inom barnfilmen". Dock vill jag inte påstå att "Vi är bäst!" är en barnfilm.
2. Artisten Marit Bergman agerade "musikfröken" för skådespelarna när de skulle lära sig att bli ett band. I över tio år har Bergman drivit musikaktiviteten Popkollo i Hultsfred för att motivera unga tjejer att börja spela musik.
3. "Vi är bäst!" fick en Guldbagge för Bästa scenografi, och dessutom var filmen delaktig i att Lukas Moodysson fick specialpriset Gullspira, priset för "enastående insatser inom barnfilmen". Dock vill jag inte påstå att "Vi är bäst!" är en barnfilm.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Peter Eriksson (4)
Peter Eriksson (4)
