Deprimerande samhällskommentar

FILMEN

Den danska Oscarnominerade filmen "Jakten" skildrade hur ett helt samhälle vände sig mot en man som anklagades för att ha antastat ett barn. I svenska "Flocken" vänder sig ett helt samhälle mot en ung flicka som anklagar en klasskompis för våldtäkt.

Det är Jennifer (Fatime Azemi) som menar att Alexander (John Risto) våldtagit henne. De går båda i den enda niondeklassen i samhället och alla tar Alexander i försvar. Inte kan han ha våldtagit! Jennifer ljuger! Hon är en hora! Till och med lärarna och prästen ställer sig på Alexanders sida, eller kanske på hans mammas (Eva Melander) sida. Alexander själv säger inte så mycket, men mamma Susanna är desto mer verbal. Pappa Tony (Henrik Dorsin) säger ingenting, men verkar ha en bestämd åsikt.

Trots att en rättegång hålls och rätten dömer i Jennifers favör blir situationen bara värre och värre. Jennifers familj blir drabbade och börjar tappa sugen och frågan är om de ens tror på henne längre. Allt som skolavslutningen kommer närmare lägger sig mörkret över samhället och framför allt över Jennifer som trycks ned av sina känslor.

"Flocken" är en deprimerande film. Det finns faktiskt ingen ljusning i filmen alls och som en samhällskommentar är den effektiv. Samtidigt är den något ensidig eftersom ingen finns på Jennifers sida. Det känns snudd på osannolikt, men samtidigt kan det vara poängen. En sekvens i samband med rättegången är ytterst visuellt effektivt där alla stirrar på Jennifer utan att blinka. Väldigt talande.

Flockmentaliteten skildras på olika vis. Ett av dem är via chatalias där vi ser deras diskussioner av situationen. Filmen lurar oss att tro att vi vet vilka som döljer sig bakom aliasen men sanningen hjälper till att bredda historiens problemställning. Det handlar inte om ett renodlat ungdomsproblem. De unga skådespelarna är okända men trovärdiga och bland de mer etablerade skådespelarna utmärker sig framför allt Eva Melander som Alexanders mamma och Malin Levanon som Jennifers mamma. Den sistnämnda har uppenbarligen ett rykte på byn som inte riktigt är till Jennifers fördel och den förstnämnda är obehagligt trångsynt. Henrik Dorsin syns i en roll där han inte alls spelar som han brukar, och det är enbart till karaktärens fördel. Tystnaden är betydligt mer effektiv.

Det här är en mycket bra svensk film. Mörk och obekväm men viktig och välgjord. Tyvärr upplever jag att den kunde fått ett lite mer slagfärdigt slut. Nu lämnas vi i stället med en del frågor.


EXTRAMATERIALET

Skivan saknar något extramaterial men precis som i många andra TriArt-utgåvor finns det med ett snyggt häfte med bilder och en intervju. Den är med regissören Beata Gårdeler som delar med sig av tankar om filmen, där hon bland annat klargör att hon gillar att lämna frågor till publiken och det var ju tydligt av slutet.

Kruxet är att intervjun är på engelska, översatt från svenska är jag ganska säker på, och texten haltar emellanåt. Dessutom är det några beklämmande stavfel som jag tycker borde ha upptäckts. Nåja.


TRE SAKER

1. Tre Guldbaggar blev det, för bästa foto, bästa musik och bästa kvinnliga biroll som Eva Melander kammade hem.

2. I filmen framgår det inte var det hela utspelar sig, även om det är tydligt att det är i Norrland. Inspelningen skedde i Harads i Bodens kommun.

3. Beata Gårdeler har tidigare regisserat avsnitt i tv-serier som "S.P.U.N.G.", "Lite som du" och "30 grader i februari", samt långfilmen "I skuggan av värmen".


ANDERS JAKOBSON (2016-03-02)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2016
Bolag: TriArt
Tema: Guldbaggevinnare
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Extramaterial:
Häfte med intervju och bilder
Fler recensioner i med skådespelarna i filmen:
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN APRIL
12 SENASTE
ACTIONKOMEDIERNA