En studie i sadism
FILMENNär jag första gången hörde talas om det experiment som gett filmen dess titel, någonstans under tidigt 90-tal, lät det osannolikt och smått chockerande. Tjugofyra till synes normala studenter hade förvandlats till psykopater, eller undergivna hundar, i ett scenario som verkade så skruvat att man undrade hur det tillåtits över huvud taget. Med dagens dokusåpor i bakhuvudet känns det inte lika osannolikt och definitivt inte lika chockerande i dag, men det är ändå en uppseendeväckande grej.
Tjugofyra studenter väljs alltså efter intervjuer ut till ett experiment där hälften blir fångvaktare och den andra hälften blir fångar i en simulerad fängelsemiljö. Där ska de leva sig in i sina roller efter bästa förmåga under två veckor mot en mindre summa pengar i ersättning. Det hela går dock överstyr ganska omgående när ett par fångvaktare går in i rollen på ett ganska sadistiskt sätt.
Det går inte att säga annat än att det är en fascinerande resa rakt ned i det mänskliga psykets mest svarta avgrunder. Visserligen uppger den mest sadistiske av fångvaktarna att han medvetet gick in för att provocera, men det är inte heller det som berör en mest. I stället är det hans kamrater runt omkring som bara faller in i hans beteende och inte drar i bromsen. Ännu märkligare är förstås professor Philip Zimbardos fascination och ovilja att styra upp experimentet innan det går för långt.
Hur som helst är det här en bra dramatisering av den historiska händelsen från 1971, välspelad och välregisserad på små ytor och med små medel. Perfekt för den som vill få en bra bild av vad "The Stanford Prison Experiment" egentligen handlade om.
Tjugofyra studenter väljs alltså efter intervjuer ut till ett experiment där hälften blir fångvaktare och den andra hälften blir fångar i en simulerad fängelsemiljö. Där ska de leva sig in i sina roller efter bästa förmåga under två veckor mot en mindre summa pengar i ersättning. Det hela går dock överstyr ganska omgående när ett par fångvaktare går in i rollen på ett ganska sadistiskt sätt.
Det går inte att säga annat än att det är en fascinerande resa rakt ned i det mänskliga psykets mest svarta avgrunder. Visserligen uppger den mest sadistiske av fångvaktarna att han medvetet gick in för att provocera, men det är inte heller det som berör en mest. I stället är det hans kamrater runt omkring som bara faller in i hans beteende och inte drar i bromsen. Ännu märkligare är förstås professor Philip Zimbardos fascination och ovilja att styra upp experimentet innan det går för långt.
Hur som helst är det här en bra dramatisering av den historiska händelsen från 1971, välspelad och välregisserad på små ytor och med små medel. Perfekt för den som vill få en bra bild av vad "The Stanford Prison Experiment" egentligen handlade om.
EXTRAMATERIALET
Inget. Det finns hur mycket som helst att berätta kring detta som inte ryms i filmen så det är en liten besvikelse att man inte får någonting alls.
TRE SAKER
1. I recensionen ovan nämner jag dokusåpor och det förvånar mig att ingen tv-kanal gett sig på att göra en variant av dokusåpa på det här experimentet.
2. Från början var det tänkt att Zimbardo skulle studera effekterna på det mänskliga psyket vid internering. Efteråt bytte han dock genast forskningsinriktning till makt och korruption.
3. Tidigare har det gjorts en tysk och en amerikansk spelfilm. Den här är dock första spelfilmen som baseras på Philip Zimbardos egen bok om experimentet.
2. Från början var det tänkt att Zimbardo skulle studera effekterna på det mänskliga psyket vid internering. Efteråt bytte han dock genast forskningsinriktning till makt och korruption.
3. Tidigare har det gjorts en tysk och en amerikansk spelfilm. Den här är dock första spelfilmen som baseras på Philip Zimbardos egen bok om experimentet.
THOMAS HELSING (2016-04-18)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Billy Crudup (13)
Billy Crudup (13)
