Obehagligt med lysande skådespelerska

FILMEN

1965 livnär sig Alice Zander och hennes döttrar Lina och Doris på att sätta folk i kontakt med deras nära och kära som avlidit. De tjänar pengar på det, men Alicia vägrar se på det som att de luras. Enligt henne ger de folk avslut och ett fint sätt att minnas sina kära. Andra skulle nog se det en bluff. När vi först ser dem är det mycket ljus som slocknar och skuggor bakom gardiner som gäller men så hittar Alice ett Ouijabräde och en ny idé föds.

När hon kommer hem med brädet är det dock yngsta dottern Doris som lyckas bäst. Hon får faktiskt kontakt med andar via den och till en början verkar det som om det är hennes döda pappa som hon får kontakt med. När hon dessutom kan svara på specifika frågor från mamma Alice som bara hon och Doris pappa skulle kunna svara på är de övertygade, de kan kommunicera med andar, nu kan de hjälpa folk på riktigt. Det ska dock visa sig att det är någon helt annan är hennes pappa Doris pratar med. Någon som inte alls har ett intresse av att hjälpa folk, någon som har sin egen agenda och nu sätter den i verken genom Doris.

Jag gillar filmen. Jag gillar uppbyggnaden av historien. Regissören Mike Flanagan tar sin tid och låter oss lära känna karaktärerna, se hur de kämpar. Jag gillar också utseendet på filmen. Man har verkligen lyckats fånga 60-tals känslan (säger jag som inte ens var född då) och det känns verkligen som man färdats lite bakåt i tiden. Sen har vi Lulu Wilson som spelar Doris. Vilken suverän skådespelerska! Hon är bara 11 år men redan ett proffs. Läskig som sjutton när hon blir besatt av anden. Hon är riktigt obehaglig, precis som man förväntar sig att hon ska vara. Även de andra två huvudpersonerna gör bra insatser och dessutom ser vi gamle "E.T."-skådisen Henry Thomas som prästen Tom Hogan.

Flanagan lyckas både göra oss nyfikna, rädd och dessutom få oss att hoppa till några gånger. Han lyckas också få fram den där krypande känslan som en bra skräckfilm ska ha. Dessutom gillar jag verkligen slutet. Med andra ord, vill du se en bra skräckis borde "Ouija – Origin of Evil" vara ett självklart val.


EXTRAMATERIALET

Förutom kommentarer och borttagna scener får vi tre kortare dokumentärer. En som handlar om själva huset och hur det var att filma där. Mycket filmades i ett riktigt hus vilket gjorde att det ibland var rätt trångt. Vi får en mer generell bakom kulisserna-film som berättar historien om filmens tillkomst och vi får en dokumentär dedikerad till Lulu Wilson som spelar Doris. Efter att ha sett den gillar jag henne nu ännu mer.


TRE SAKER

1. "Ouija – Origin of Evil" är en prequel till 2014-års "Ouija" och vi återser många av karaktärerna i båda filmerna.

2. Från början var filmen 2:10 men klipptes sedan ner till runt 1:40 i den slutgiltiga versionen.

3. För er som kan er Stephen King så syns en bil i filmen som skulle kunna vara "Christine" (från Kings bok med samma namn) vilket är lämpligt då Flanagan just avslutat inspelningen av Kings bok "Gerald’s Game".


HANS-ÅKE LILJA (2017-03-17)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin skräck
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Skräck
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2017
Bolag: Universal
Ljud: DTS-HD Master Audio 5.1
Bild: 1080p High Definition 1.85:1
Extramaterial:
Deleted scenes, The making of Ouija: Origin of Evil, Home is where the horror is, The girl behind Doris, Feature commentary with director/co-writer Mike Flanagan
RECENSERAT DENNA DAG (19/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
DRAMAFILMERNA