Feelgood med vissa osannolika inslag
FILMENJag har inte överdrivet bra koll på den svenska romanfloran och hade missat att Mikael Bergstrand hade skrivit "Delhis vackraste händer" (2011) och att boken i fråga blivit en succé. Sådant brukar leda till filmatiseringar, och i Hannes Holms händer blev romanen en tredelad tv-serie som visades på SVT precis efter nyår 2016/2017.
Här gör Björn Kjellman rollen som Göran Borg, en ganska deprimerande figur som inte riktigt kan släppa skilsmässan han gått igenom, eller bibehålla en bra relation med sin dotter och inte heller sitt jobb. Han får sparken och livet är allt annat än glatt. När en kompis bjuder in honom till en Indienresa vågar Göran till slut släppa den trygga sargen och göra något oväntat.
Väl på plats i det myllrande Delhi inser han att hans kompis är en usel reseledare och efter att ha fått en rejäl omgång av "Delhi belly" öppnar sig en ny sida av Indien. Reseledarkompisen har i ett sista försök att hjälpa till engagerat Yogi (Joy Sengupta) som kan visa Göran det riktiga Indien. Magsmärtorna lindras och vänds till något helt annat när Göran träffar Preeti (Natasha Jayetileke) som efter att ha tagit hand om Görans naglar menar att han har "Delhis vackraste händer".
Det är lite oklart vad Göran hade för yrke i Sverige. Någon sorts kommunikatör, men i Indien kallar han sig journalist och blir någon sorts utlandskorrespondent som utan problem kan sälja jobb hem till Sverige (helt osannolikt i dagens mediaklimat, men okej). Så småningom blir han så pass hemma i Indien att han fixar en lägenhet och inleder någon sorts grävande journalistik om barnarbete, som dessvärre har kopplingar till Preeti som kommit honom allt närmare.
Den här biten av historien känns en smula märklig och osannolik, men i det stora hela är "Delhis vackraste händer" bra feelgood om mötet mellan olika människor och olika kulturer. Om hur man kan växa som människa genom några drastiska förändringar i sin vardag. Björn Kjellman är ju en av de mest stabila skådespelare vi har och ger inledningsvis ett pluffsigt och trött intryck men lyckas förmedla väl hur livsglädjen kommer tillbaka till Göran.
Utan att ha läst förlagan tycker jag att "Delhis vackraste händer" är en sevärd serie.
Här gör Björn Kjellman rollen som Göran Borg, en ganska deprimerande figur som inte riktigt kan släppa skilsmässan han gått igenom, eller bibehålla en bra relation med sin dotter och inte heller sitt jobb. Han får sparken och livet är allt annat än glatt. När en kompis bjuder in honom till en Indienresa vågar Göran till slut släppa den trygga sargen och göra något oväntat.
Väl på plats i det myllrande Delhi inser han att hans kompis är en usel reseledare och efter att ha fått en rejäl omgång av "Delhi belly" öppnar sig en ny sida av Indien. Reseledarkompisen har i ett sista försök att hjälpa till engagerat Yogi (Joy Sengupta) som kan visa Göran det riktiga Indien. Magsmärtorna lindras och vänds till något helt annat när Göran träffar Preeti (Natasha Jayetileke) som efter att ha tagit hand om Görans naglar menar att han har "Delhis vackraste händer".
Det är lite oklart vad Göran hade för yrke i Sverige. Någon sorts kommunikatör, men i Indien kallar han sig journalist och blir någon sorts utlandskorrespondent som utan problem kan sälja jobb hem till Sverige (helt osannolikt i dagens mediaklimat, men okej). Så småningom blir han så pass hemma i Indien att han fixar en lägenhet och inleder någon sorts grävande journalistik om barnarbete, som dessvärre har kopplingar till Preeti som kommit honom allt närmare.
Den här biten av historien känns en smula märklig och osannolik, men i det stora hela är "Delhis vackraste händer" bra feelgood om mötet mellan olika människor och olika kulturer. Om hur man kan växa som människa genom några drastiska förändringar i sin vardag. Björn Kjellman är ju en av de mest stabila skådespelare vi har och ger inledningsvis ett pluffsigt och trött intryck men lyckas förmedla väl hur livsglädjen kommer tillbaka till Göran.
Utan att ha läst förlagan tycker jag att "Delhis vackraste händer" är en sevärd serie.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Den som skrivit baksidetexten avslöjar i princip allt som händer under de tre timmarna. Helt obegripligt.
2. Mikael Bergstrands bok har fått två uppföljare, "Dimma över Darjeeling" och "Gurun i Pomonadalen", så vi får väl se om det blir fler filmatiseringar.
3. Det jag bär med mig mest från historien är: Drick för i helvete inte indiskt vatten direkt ur kran!
2. Mikael Bergstrands bok har fått två uppföljare, "Dimma över Darjeeling" och "Gurun i Pomonadalen", så vi får väl se om det blir fler filmatiseringar.
3. Det jag bär med mig mest från historien är: Drick för i helvete inte indiskt vatten direkt ur kran!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Björn Kjellman (16)
Björn Kjellman (16)
