Tre mäktiga skådespelarinsatser - minst
FILMENJag finner det intressant att en Londonfödd filmskapare lyckas göra en film som känns ur-amerikansk på alla sätt och vis, men det är väl det som är storheten hos manusförfattande regissören Martin McDonagh. McDonagh har med "Three Billboards Outside Ebbing, Missouri" gjort tre långfilmer - "In Bruges" och "Seven Psychopaths" är de tidigare titlarna - och har man sett någon av dessa filmer vet man att McDonagh inte gör speciellt raka och simpla filmer. Här finns det välsnidade karaktärer, skarpa dialoger och berättargrepp som gör att historierna lever sina egna liv.
I sitt sammanhang upplever jag "Three Billboards..." som den rakaste historien. Den tar sin början några månader efter att Mildred Hayes (Frances McDormand) förlorade sin dotter Angela. Eller förlorade - hon blev våldtagen, mördad och uppeldad. Polisen har ingenting att gå på. DNA-proverna ger inga träffar och det finns varken vittnen eller misstänkta att gå vidare med. Mildred har sörjt länge och ledsnat på polisens misslyckande och köper annonsplats på tre stortavlor som inte använts sedan 80-talet. Meddelandet är enkelt: RAPED WHILE DYING - AND STILL NO ARRESTS? - HOW COME, CHEIF WILLOUGHBY?
Poliskåren i Ebbing, Missouri reagerar starkt. Våldsamma dumskallen Jason Dixon (Sam Rockwell) vill riva ned skiten, men den utpekade polischefen Bill Willoughby (Woody Harrelson) försöker föra en dialog med Mildred där han förklarar varför inget händer. Mildred har dock massor av förslag på åtgärder av det konkreta slaget. I ett sista försök att få Mildreds sympati berättar Willoughby att han har cancer, men den hemligheten menar Mildred att hela stan redan känner till.
Mildreds aggressiva marknadsföring ger resultat. Det händer saker, men inte odelat positiva. Stämningen i Ebbing tätnar. Folk hotar Mildred. Polisen Dixon hotar Mildreds nära och mitt i alltihop gör Willoughby något som skakar om samhället ytterligare.
Något jag verkligen gillar med "Three Billboards..." är att karaktärerna inte är ensidiga gestalter. Mildred är visserligen den vi "håller på", men det är ingen trevlig figur. Hade hon varit en bikaraktär i historien hade vi tittare sannolikt inte gillat henne alls. Samtidigt är poliserna Willoughby och Dixon knappast enkelspåriga, framför allt inte Dixon som utvecklas enormt under filmens gång. Den alltid så utmärkta Sam Rockwell gör en riktigt bra insats, men han är knappast ensam om att leverera i filmen. McDonagh har skrapat ihop utmärkta skådespelare in i minsta biroll, Caleb Landry Jones, Lucas Hedges, Peter Dinklage, John Hawkes, Clarke Peters och Zeljko Ivanek för att nämna några.
Men det är Woody Harrelson och framför allt Frances McDormand som bär upp filmen och gör den till en mycket sevärd historia. McDormand vann en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll och Harrelson var nominerad för Bästa manliga biroll, men förlorade - mot Sam Rockwell. Det säger något om hur välspelad filmen är.
I sitt sammanhang upplever jag "Three Billboards..." som den rakaste historien. Den tar sin början några månader efter att Mildred Hayes (Frances McDormand) förlorade sin dotter Angela. Eller förlorade - hon blev våldtagen, mördad och uppeldad. Polisen har ingenting att gå på. DNA-proverna ger inga träffar och det finns varken vittnen eller misstänkta att gå vidare med. Mildred har sörjt länge och ledsnat på polisens misslyckande och köper annonsplats på tre stortavlor som inte använts sedan 80-talet. Meddelandet är enkelt: RAPED WHILE DYING - AND STILL NO ARRESTS? - HOW COME, CHEIF WILLOUGHBY?
Poliskåren i Ebbing, Missouri reagerar starkt. Våldsamma dumskallen Jason Dixon (Sam Rockwell) vill riva ned skiten, men den utpekade polischefen Bill Willoughby (Woody Harrelson) försöker föra en dialog med Mildred där han förklarar varför inget händer. Mildred har dock massor av förslag på åtgärder av det konkreta slaget. I ett sista försök att få Mildreds sympati berättar Willoughby att han har cancer, men den hemligheten menar Mildred att hela stan redan känner till.
Mildreds aggressiva marknadsföring ger resultat. Det händer saker, men inte odelat positiva. Stämningen i Ebbing tätnar. Folk hotar Mildred. Polisen Dixon hotar Mildreds nära och mitt i alltihop gör Willoughby något som skakar om samhället ytterligare.
Något jag verkligen gillar med "Three Billboards..." är att karaktärerna inte är ensidiga gestalter. Mildred är visserligen den vi "håller på", men det är ingen trevlig figur. Hade hon varit en bikaraktär i historien hade vi tittare sannolikt inte gillat henne alls. Samtidigt är poliserna Willoughby och Dixon knappast enkelspåriga, framför allt inte Dixon som utvecklas enormt under filmens gång. Den alltid så utmärkta Sam Rockwell gör en riktigt bra insats, men han är knappast ensam om att leverera i filmen. McDonagh har skrapat ihop utmärkta skådespelare in i minsta biroll, Caleb Landry Jones, Lucas Hedges, Peter Dinklage, John Hawkes, Clarke Peters och Zeljko Ivanek för att nämna några.
Men det är Woody Harrelson och framför allt Frances McDormand som bär upp filmen och gör den till en mycket sevärd historia. McDormand vann en Oscar för Bästa kvinnliga huvudroll och Harrelson var nominerad för Bästa manliga biroll, men förlorade - mot Sam Rockwell. Det säger något om hur välspelad filmen är.
EXTRAMATERIALET
Bland de borttagna scenerna finns prima exempel på scener som absolut tagits bort av rätt anledning. Framför allt tänker jag på en scen där Mildred går längs en gata och tjafsar med lokalbefolkningen. Den känns konstlad och fel och att den är borta känns fullt naturligt.
En halvtimmeslång making of fokuserar på filmens tillkomst ur lite olika synvinklar, framför allt med manusförfattaren/regissören Martin McDonagh i centrum. Det är en bra bakomfilm som även grottar ned sig i karaktärer och specifika scener.
2004 gjorde Martin McDonagh kortfilmen "Six Shooter" som faktiskt kammade hem en Oscar. Den ligger med som bonus här. 2004 känns inte som så länge sedan men Brendan Gleeson i huvudrollen vittnar om att det gått fjorton år. Han ser väldigt ung ut! Filmen är en lätt absurd dramakomedithriller om en tågresa där ett antal människor kopplas samman på ett djupare plan. Intressant att notera är att Gleesons numera hårt jobbande son Domhnall gör en mindre roll i filmen och far och son har en ganska livlig diskussion i en sekvens. Kul!
Extramaterialet kompletteras av lite småplock.
En halvtimmeslång making of fokuserar på filmens tillkomst ur lite olika synvinklar, framför allt med manusförfattaren/regissören Martin McDonagh i centrum. Det är en bra bakomfilm som även grottar ned sig i karaktärer och specifika scener.
2004 gjorde Martin McDonagh kortfilmen "Six Shooter" som faktiskt kammade hem en Oscar. Den ligger med som bonus här. 2004 känns inte som så länge sedan men Brendan Gleeson i huvudrollen vittnar om att det gått fjorton år. Han ser väldigt ung ut! Filmen är en lätt absurd dramakomedithriller om en tågresa där ett antal människor kopplas samman på ett djupare plan. Intressant att notera är att Gleesons numera hårt jobbande son Domhnall gör en mindre roll i filmen och far och son har en ganska livlig diskussion i en sekvens. Kul!
Extramaterialet kompletteras av lite småplock.
TRE SAKER
1. Det är lite svårt att kategorisera filmen. Jag antar att "drama" är ett bra begrepp, men det finns även humor och ett thrillermoment i historien. Ungefär samma sak kan sägas om Martin McDonagh samtliga filmer.
2. I extramaterialet avslöjas det att filmen inte alls är inspelad i Missouri utan i North Carolina. Sådant där tycker jag är lite märkligt, speciellt som Missouri och North Carolina inte är angränsande delstater över huvud taget.
3. Filmen innehåller en lång tagning där Sam Rockwell begår ett grovt våldsbrott. Scenen är effektiv och kanske är det för att det är en lång tagning som gör att man som tittare reagerar extra starkt.
2. I extramaterialet avslöjas det att filmen inte alls är inspelad i Missouri utan i North Carolina. Sådant där tycker jag är lite märkligt, speciellt som Missouri och North Carolina inte är angränsande delstater över huvud taget.
3. Filmen innehåller en lång tagning där Sam Rockwell begår ett grovt våldsbrott. Scenen är effektiv och kanske är det för att det är en lång tagning som gör att man som tittare reagerar extra starkt.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
Frances McDormand (13)
Frances McDormand (13)
