Kul formexperiment men sämre genomfört
FILMENMan gillar ju när filmer hittar nya sätt att bli berättade på. "Searching" berättas helt och hållet genom det som syns på skärmar. Videor på webbsidor, konversationer på sociala medier, sms, mail, videosamtal och liknande. Modernt och udda och inget jag sett tidigare. För några år sedan kom skräckfilmen "Unfriended" som gjorde något liknande så "Searching" är inte helt unik. Jag har inte sett "Unfriended" men det finns faktiskt en liten passning till den i den här ambitiöst gjorda thrillern.
I filmens start skildras livets gång parallellt med teknikens utveckling. Paret David (John Cho) och Pam (Sara Sohn) skapar sin dotter Margots första inloggning på Windows-datorn. Margot växer upp, tar pianolektioner, har konserter, skaffar Facebook och blir en tonåring (Michelle La). Detta ser vi bland annat genom tidiga uppladdningar på YouTube. Parallellt, genom emails och kalenderposter inser vi att Pam får tråkiga hälsobesked och slutligen dör hon i cancer.
I filmens nutid har änklingen David tät kontakt med sin dotter. Facetime-samtal och täta iMessage-konversationer hör till vardagen (och tur är väl det, för annars hade det inte blivit någon film av det hela!), men det är även tydligt att det finns en distans mellan dem. Har de hunnit bearbeta sorgen ordentligt, eller är det någon typ av frigörelse som pågår? Men så kommer inte Margot hem när hon ska och David får inte tag på henne. Ingen vet var hon är och han kontaktar polisen där kommissarie Vick (Debra Messing) sätter igång en undersökning. David hjälper till genom att försöka gå i sin dotters digitala fotspår och kartlägga vänner och intressen och inser genom att det att han inte känner sin dotter alls. En helt annan bild av dottern växer fram, men vad är det egentligen som har hänt henne? Har hon rymt, blivit kidnappad eller mördad?
Det positiva som går att säga om filmen är att jag tycker att John Chu är bra i huvudrollen. Han ger ett förhållandevis trovärdigt intryck av en orolig pappa som dessutom är en hejare på att använda datorer och internet och lämpligt nog alltid har videosamtalskameran påslagen. Jag gillar även den moderna touchen på filmen, och då syftar jag inte på gränssnittsutseendet, utan att skildra den lokalvirala utveckling när något liknande händer. Personer som säger att de knappt kände Margot när Peter pratar med dem, gör sedan videobloggar där de bölande säger att "Hon var min bästa vän". Eller alla dessa självutnämnda brottsutredare som sitter på diskussionsforum och lägger fram teorier och sanningar. Det gillar jag.
Det som är lite sämre är att det trots det inte är så bra genomfört. Filmen blir lite lång med sina 100 minuter och väldigt många röster som vi bara hör och inte ser, det vill säga den andra personen i ett telefonsamtal eller nyhetsuppläsare låter som rena amatörerna som absolut inte alls bidrar med någon trovärdighet. Känslan för filmen går upp och ned. Å ena stunden spännande, å andra oväntat pajig.
Det gör "Searching" till ett kul formexperiment som kanske kan leda till en annan film med ungefär samma grundtanke men med en bättre genomförd story. Här fungerar det inte riktigt.
I filmens start skildras livets gång parallellt med teknikens utveckling. Paret David (John Cho) och Pam (Sara Sohn) skapar sin dotter Margots första inloggning på Windows-datorn. Margot växer upp, tar pianolektioner, har konserter, skaffar Facebook och blir en tonåring (Michelle La). Detta ser vi bland annat genom tidiga uppladdningar på YouTube. Parallellt, genom emails och kalenderposter inser vi att Pam får tråkiga hälsobesked och slutligen dör hon i cancer.
I filmens nutid har änklingen David tät kontakt med sin dotter. Facetime-samtal och täta iMessage-konversationer hör till vardagen (och tur är väl det, för annars hade det inte blivit någon film av det hela!), men det är även tydligt att det finns en distans mellan dem. Har de hunnit bearbeta sorgen ordentligt, eller är det någon typ av frigörelse som pågår? Men så kommer inte Margot hem när hon ska och David får inte tag på henne. Ingen vet var hon är och han kontaktar polisen där kommissarie Vick (Debra Messing) sätter igång en undersökning. David hjälper till genom att försöka gå i sin dotters digitala fotspår och kartlägga vänner och intressen och inser genom att det att han inte känner sin dotter alls. En helt annan bild av dottern växer fram, men vad är det egentligen som har hänt henne? Har hon rymt, blivit kidnappad eller mördad?
Det positiva som går att säga om filmen är att jag tycker att John Chu är bra i huvudrollen. Han ger ett förhållandevis trovärdigt intryck av en orolig pappa som dessutom är en hejare på att använda datorer och internet och lämpligt nog alltid har videosamtalskameran påslagen. Jag gillar även den moderna touchen på filmen, och då syftar jag inte på gränssnittsutseendet, utan att skildra den lokalvirala utveckling när något liknande händer. Personer som säger att de knappt kände Margot när Peter pratar med dem, gör sedan videobloggar där de bölande säger att "Hon var min bästa vän". Eller alla dessa självutnämnda brottsutredare som sitter på diskussionsforum och lägger fram teorier och sanningar. Det gillar jag.
Det som är lite sämre är att det trots det inte är så bra genomfört. Filmen blir lite lång med sina 100 minuter och väldigt många röster som vi bara hör och inte ser, det vill säga den andra personen i ett telefonsamtal eller nyhetsuppläsare låter som rena amatörerna som absolut inte alls bidrar med någon trovärdighet. Känslan för filmen går upp och ned. Å ena stunden spännande, å andra oväntat pajig.
Det gör "Searching" till ett kul formexperiment som kanske kan leda till en annan film med ungefär samma grundtanke men med en bättre genomförd story. Här fungerar det inte riktigt.
EXTRAMATERIALET
Två featuretter berättar för oss om filmens tillkomst och produktion. Före detta Google-anställda Aneesh Chaganty pitchade en idé om en kortfilm där allting utspelade sig på skärmar som utvecklades till en långfilm och hans första insats om regissör. I och med att filmen var för svår att förklara för folk gjordes en sorts prototyp där Aneesh spelade alla roller, samtidigt som animatörer satte igång att skapa skärmarna och gränssnitten. Det betydde att det i princip fanns en färdig film där de riktiga skådespelarnas insatser bara kunde infogas.
Lite mer information finns i ett påskägg som man får leta rätt på genom att klicka runt i menyerna och ännu mer information finns i kommentarspåret där Aneesh och hans medförfattare och producent Sev Ohanian medverkar.
Lite mer information finns i ett påskägg som man får leta rätt på genom att klicka runt i menyerna och ännu mer information finns i kommentarspåret där Aneesh och hans medförfattare och producent Sev Ohanian medverkar.
TRE SAKER
1. Återigen måste jag verkligen spy ur mig frätande galla på den "översättare" som gjort sitt jobb genom att köra Google Translate på den engelska textningen och lagt max fem minuter på att fixa till de värsta malörerna. Det är så fullt av stavfel, syftningsfel, särskrivningar och anglicismer att det sannolikt är mer värt att inte slå på den svenska textningen. Ärligt talat så förstör det tittningen. Fy fanken!
2. Två år tog det att göra filmen i sin helhet. Skådespelarnas insatser fångades på tretton dagar.
3. Jag måste säga att jag faktiskt lärt mig några datafunktioner jag inte kunde tidigare genom att se filmen. Alltid något!
2. Två år tog det att göra filmen i sin helhet. Skådespelarnas insatser fångades på tretton dagar.
3. Jag måste säga att jag faktiskt lärt mig några datafunktioner jag inte kunde tidigare genom att se filmen. Alltid något!
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
