Slutspelat om tronen

FILMEN

Sällan har en tv-series sista säsong omringats av så mycket hype och medial uppmärksamhet som när "Game of Thrones" skulle gå i mål med sin åttonde och sista säsong våren 2019. Det var inte bara tv- och filmbloggar som analyserade sönder och samman varenda sekund och minut av avsnitten, eller tidningarnas och tv-nyheternas nöje- och kulturavdelningar som uppmärksammade serien - det var överallt. En svensk digital-tv-leverantör introducerade ett "Anti-spoiler-kit" för att dra nytta av hypen, till exempel. Hur levererade då den sista säsongen? Landade serien i ett tillfredsställande slut för tittaren?

Min uppladdning inför den sista säsongen var att se om de 67 avsnitt av serien som satte alla spelpjäserna på sina strategiskt rätta platser inför slutspurten. Det var ett väldigt tillfredsställande projekt som gjorde mig förälskad på nytt i detta episka och komplicerade verk. Att följa karaktärernas utveckling över sju år i hyfsad rask takt var underhållande och sakta men säkert pusslades bitarna samman och jag var minst sagt redo att ta mig an upploppet.

Problemet när serier med en stor skara fans ska gå i mål är att det är många saker som ska falla på plats för att så många som möjligt ska bli tillfredsställda. Vi har sett det tidigare i "Sopranos", "Breaking Bad" eller varför inte "Lost" som är en ganska bra jämförelsepunkt i detta fall. Där, precis som här, handlade det om ganska många karaktärer som utvecklats under resans gång och behövde landa på rätt sätt, och mängder av fanteorier som ledde fram till drösvis med frågor som krävde svar. "Lost" fick kritik när den gick i mål, och det har även "Game of Thrones" fått. En snabbt titt på IMDB-besökarnas medelbetyg på de sista sex avsnitten visar en tydlig dipp till den andra hälften.

Även om det känns som var och varannan människa har full koll på serien oavsett om de vill det eller inte tänkte jag ändå vara hyfsat förtegen om handlingen i denna åttonde och sista säsong. De grova dragen var givna: först en avgörande strid mot de dödas armé och sedan en slutstrid om den berömda tronen. Att utfallet i den första striden var givet var självskrivet, för annars skulle den andra inte bli av. Därmed inte sagt att säsongen innehåller överraskningar, för det gör den.

Det går att dela in avslutningssäsongen i tre olika toner: Klassisk "Game of Thrones", Action och Nödvändigt ont. Den klassiska tonen är förstås bäst. Den kommer fram när tempot hålls ned och karaktärernas relationer och samtal är i absolut fokus. En sekvens vid en sprakade eld inför striden mot det dödas armé hör till något av det bästa som serien bjudit på. Ett antal karaktärer, som sex säsonger tidigare aldrig skulle ha anledning att vistas i samma rum samtidigt, delar tankar med varandra när döden knackar på dörren. Riktigt bra.

Actiontonen har två enorma sekvenser under säsongen. Den ena kritiserades vilt för att man inte såg någonting, vilket jag också irriterade mig på men även tyckte var fullt logiskt för att skildra den svåra och besvärliga striden. Den andra tar definitivt en totalt annan vändning än vad man trott och strösslar ett kärvt och obehagligt mörker över serien som en fjärde ton. Oväntat, men något som gör att säsongen sticker ut.

Den nödvändigt onda tonen tar hand om vissa problem i form av att avsluta några karaktärers storylines genom att antingen döda dem eller skicka i väg dem eller bara lämna dem till sitt oskrivna öde. Värdigt i vissa fall, enbart nödvändigt i andra. Det är en sak, det andra är det tidsmässiga trolleriet med geografiska avstånd som drabbade serien redan under förra säsongen. Det här är ju kanske mest beklämmande eftersom det var under alla utdraga geografiska förflyttningar som vi fick ta del av Den klassiska tonen. Då är det klart man undrar om inte seriens skapare kunde ha utökat antalet avsnitt per säsong med några till - eller till och med gjort tio avsnitt i säsong 7 och 8 precis som i de sex första...

Som synes är det en del hinder som gör det besvärligt för "Game of Thrones" att få ett helt tillfredsställande slut och många är säkert besvikna medan andra är fullt nöjda. Jag lutar åt det senare. Visst, det är inte ett perfekt slut utifrån hur jag själv fantiserat om hur allting skulle gå i mål. Jag är lite besviken på vissa karaktärers agerande i viktiga situationer, men det är snarare ett tecken på att säsongen bjöd på överraskningar än att det var fel. Jag gillar att det finns en sorts cirkelslutning i de sista scenerna, något som blev lätt för mig att attraheras av eftersom jag nyligen sett om rubbet. Så här: De saker jag irriterar mig på är för få för att göra mig besviken på helheten.

Det man inte ska glömma bort är att det är ett slut. Det kommer ju så småningom ett annat, nämligen när George R.R. Martin någon gång om 57 år eller så skrivit klart och publicerat de två sista romanerna. Då kan det bli intressant att se om han landar i samma slut eller om det är några avgörande skillnader. Tv-seriens skapare David Benioff och D.B. Weiss har ju jobbat utifrån riktlinjer som Martin delgav dem när de sprang förbi bokserien för några säsonger sedan men det behöver ju inte betyda att vägarna till slutet är identiska.

Om jag då ska ta och svara på de två frågorna jag ställde i det inledande stycket: Hur levererade då den sista säsongen? Ja, kvalitetsmässigt gick det lite upp och ned. Emellanåt fantastiska scener, ibland tveksamt trevande och alldeles för ofta med undermåliga specialeffekter. Landade serien i ett tillfredsställande slut för tittaren? Ja, nej, kanske. Ett uselt svar men att åstadkomma ett 100-procentigt "ja" var förstås omöjligt.

Sett i sin helhet är "Game of Thrones" ett mäktigt äventyr som skrivit in sig i historieböckerna. Oavsett vad man tycker om slutet så har i alla fall delar av resan varit helt fantastisk.


EXTRAMATERIALET

Precis som alla tidigare boxar är denna avslutande säsong ett praktexempel på en bra utgåva som verkligen ger det lilla extra. I en tid då fysiska ex får allt mindre värde håller Warner och "Game of Thrones" fanan högt och ger oss igen en stadig låda med välproducerade dokumentärer och annat sevärt extramaterial.

Likt tidigare finns här möjligheten att gräva djupare i seriens världar genom korta, animerade historier, eller varför inte genom att klicka igång In-episode-guiderna där man snabbt kan få fram karaktärer, platser och sammanhang medan man tittar? Är man sugen på kommentarspår finns det tio stycken, vilket inte är illa när det bara är sex avsnitt... En handfull bortklippta scener finns också om man verkligen vill se allt.

Det riktigt unika denna gång är tre dokumentärer som tillsammans ger tre timmars tittning. En handlar om avsnitt tre (striden mot de dödas armé) och en annan om det sista avsnittet inklusive den emotionella avslutningen på serien. Dessa två halvtimmeslånga dokumentärer berättas från skaparnas och skådespelarnas vinkel.

Den riktigt långa "The Last Watch"-dokumentären skildrar produktionen av finalsäsongen ur en helt annan vinkel. Här träffar vi seriens doldisar med en ambitiös statist som en sorts central punkt. Det är även andra udda figurer med som till exempel mannen som är snöansvarig. Poängen med dessa två timmar är att på något sätt visa upp hur mycket arbete det ligger bakom serien och hur många som faktiskt slitit hårt långt bakom de bilder som kablats ut i tv. Det fungerar väldigt bra. Jag gillar den här typen av bakomfilm.

Det finns även en riktigt stark sekvens i dokumentären från när skådespelarna gör en så kallad table reading av hela säsongen och reagerar tydligt på vissa avgörande moment i säsongen. Det och en ganska många "that's a wrap for NN"-scener gör att den emotionella kvoten fylls snabbt.

Riktigt bra dokumentärt material som gör gott om man vill runda av den här nästan tioåriga resan på ett någorlunda mjukt vis.


TRE SAKER

1. I maj 2017 fick fem olika manusförfattare i uppdrag av HBO att utveckla tänkbara kompanjonserier till "Game of Thrones". George R.R. Martin var delaktig i alla fem. Manusförfattarna var Max Borenstein, Jane Goldman, Brian Helgeland, Carly Wray och Bryan Cogman.

2. I juni 2018 beställde HBO en pilot på den idé som Goldman tog fram. Den skulle utspela sig 5000 eller 10 000 år innan händelserna i "Game of Thrones". Naomi Watts fick den kvinnliga huvudrollen i serien, som inledde sina inspelningar ungefär samtidigt som "Game of Thrones" gick i mål. Martin ville kalla serien "The Long Night" (vilket är samma namn som episod 3 i sista säsongen fick) men arbetsnamnet blev "Bloodmoon".

3. I september 2019 var piloten klar och en månad senare lades serien ned totalt. I stället beställdes en serie med namnet "House of Targaryen" direkt till produktion av en tioepisodssäsong. Serien springer ur en tidigare idé från Cogman och är alltså inte en av de övriga fyra serieidéerna nämnda ovan.


ANDERS JAKOBSON (2019-12-13)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (7)
20 senaste recensionerna i kategorin Äventyr
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Äventyr, TV-serie
Format: Blu-ray
Region: B
Antal skivor: 3
Utkomstår: 2019
Bolag: Warner Home Video
Tema: Kompletta tv-serier, HBO-original
Ljud: Dolby Atmos
Bild: 1080p High Definition 1.78:1
Extramaterial:
In-Episode Guide, Histories & Lore, Audio Commentaries, Deleted Scenes, When Winter Falls, Duty is the Death of Love, Game of Thrones: The Last Watch
Köp filmen hos:
Delning:

RECENSERAT DENNA DAG (13/12):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN NOVEMBER
12 SENASTE
DRAMAFILMERNA