Kul för de som växt upp med seriealbumen

FILMEN

När amerikanska serietidningar filmas i parti och minut är det väl inte mer än logiskt att även de europeiska seriealbumen förvandlas till rörliga bilder. För ett barn av 70-talet (det vill säga jag själv) är det rena julafton när serieskaparen Franquins berättelser om Gaston och Spirou blivit långfilmer. Med en oändligt stor skopa nostalgi bänkar jag mig för att se dessa franska produktioner från 2018 som lustigt nog inte är relaterade på något vis. Så vitt jag kan se är det inte samma människor inblandade någonstans och det förbluffar mig en smula. I de franchisedominerade serievärldstider vi lever i där Marvel och DC bygger universum med varierande hållbarhet, är det lite märkligt att det tänket inte finns här. I albumen kunde Gaston och Spirou dyka upp lite kors och tvärs, men den möjligheten verkar inte finnas här - om det nu skulle bli fler filmer.

Tar man en titt på besöksbetygen på IMDB ligger båda filmerna på den nedre halvan. "Spirou" är minst omtyckt med ett snitt på 3,6 mot "Gastons" 4,3. Oroväckande lågt, men så illa landar inte filmerna hos mig. Däremot är det helt rätt att "Gaston" är den bättre av dem. Filmerna efterapar originalens stilar bra. "Gaston" bestod som oftast av ensidiga storys där den eviga slöfocken Gaston skapade kaos med hjälp av någon uppfinning och därmed förhindrade underskrivandet av Direktör Gyllenhammers viktiga kontrakt. Det var snabba och galna serier. Så är även filmen. Det finns en längre story, men den är samtidigt episodartad och jag känner igen väldigt mycket från albumen. Inte enbart stilen, utan rena scener. Det är kul.

"Spirou" var å sin sida en äventyrsserie med spänning och humor. Det var långa äventyr med massor av olika miljöer och så är förstås filmen. Den är även en sorts ursprungshistoria om hur Spirou lär känna journalisten Nicke, hittar ekorren Spip och räddar Greve de Champignac från skurken Zafirs våld. Tråkigt nog är inte Marsupilami med. Det hade varit otroligt kul att se honom gestaltad på något vis.

I översättningen av "Spirou" är namnen försvenskade. Det tackar jag för. I "Gaston" är de inte det och det blir knepigt att inte referera till karaktärerna som Mossberg, Jeanette, Pettersson, konstapel Batong med flera, men de är väldigt lika seriefigurerna. Allt från albumen är med och ser bra ut; Gastons bil, fjäderfåtöljen, måsen och katten och till och med den klassiska Elefantofonen (här kallade Gaffafon). Théo Fernandez som spelar Gaston har hittat en hållning som är precis så som seriefiguren upplevdes. Jag är supernöjd över gestaltningen.

Storyn går ut på att Gaston får jobb (hur nu det gick till) som praktikant på en framgångsrik start-up som tar misslyckade uppfinningar och ger dem ett nytt syfte. Till exempel blir ett par jättestora byxor en dubbelsovsäck. Gaston jobbar inte många sekunder per dag, men har oändligt med tid till sina uppfinningar som knappast gör livet enklare på företaget. Chefen Mossberg blir galen men får sedan för sig att Gaston är son till företagets ägare och låter honom därför hållas trots att det betyder att företagets kassa blixtsnabbt sinar. Hur ska det gå?

"Spirou" lyckas som sagt också fånga albumkänslan och ger oss porträttlika gestaltningar. Här är Spirou en sorts småtjuv som i inledningen av storyn snor den ikoniska piccolokostymen på ett hotell och utför diverse fickstölder. Här träffar han av en slump Greve de Champignac som testar en av sina svampar på Spirou vilket får oväntade konsekvenser. Greven kidnappas av underhuggare till skurken Zafir, som en gång i tiden jobbat med Greven. Poängen är att Zafir kört fast i framtagandet av Zafirstrålen vilken kommer att ge honom makt över hela mänskligheten om den fungerar. På samma hotell jagar journalisten Nicke efter ett scoop och hans vägar korsas med Spirou och de båda följer i skurkarnas spår för att hitta Greven, med viss hjälp av Nickes ex och konkurrerande kollega Sickan.

"Spirou" är möjligen lite sladdrig, men samtidigt kommer jag på mig själv flera gånger under tittandet att det är väldigt likt hur det kändes att läsa albumen. Även här finns det ett ruskigt tempo och kanske är det den nostalgiska känslan som får mig att gilla båda filmerna. De är som moderna presenter till barnet som upptäckte och älskade albumen för många år sedan.


EXTRAMATERIALET

Lite trailers och stillbilder finns till båda filmerna.


TRE SAKER

1. Spirou hittades ursprungligen på av signaturen Rob-Vel 1938. Franquin kom in som seriens tredje tecknare 1946 och skapade under drygt 20 år seriens klassiska period fram till 1968 då serien gick vidare till andra tecknare.

2. Gaston är Franquins skapelse helt och hållet och gjordes mellan 1957 och 1977 ungefär.

3. Gaston har faktiskt filmats tidigare, men Franquin gav inte tillåtelse till användandet av karaktärsnamnen. Detta var 1981. Det finns även flera animerade varianter av både Gaston och Spirou producerade.


ANDERS JAKOBSON (2020-04-02)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

20 senaste recensionerna i kategorin komedi
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Komedi
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2020
Bolag: Studio S
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 1.85:1
Extramaterial:
Trailers, Slideshow
Genre: Äventyr
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2020
Bolag: Studio S
Ljud: Dolby Digital 5.1
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Extramaterial:
Trailers, Slideshow
Köp filmen hos:
Delning:
RECENSERAT DENNA DAG (25/9):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN JULI/AUGUSTI
12 SENASTE
SKRÄCKFILMERNA