Välbekant upplägg att zona ut till
FILMENOm man googlar "wilhelm tell" får man veta att "Wilhelm Tell är en legendarisk schweizisk nationalhjälte, sannolikt uppdiktad" och tillfället när han sköt en pil genom ett äpple placerat på sin sons huvud nämns också tidigt. Enligt legenden, som uppdiktades 100-200 år senare, var Wilhem Tell (ja, jag använder den tyska stavningen även om filmen bär hans brittiska namn) inblandad i ett uppror i nuvarande Schweiz 1307 när landet var en provins styrd av österrikiska kung Albert av Habsburg vars brutala styre schweizarna ledsnade på.
Så som filmen skildrar det hamnar Tell (Claes Bang) i upproret av en slump. Visserligen kommer det fram att det pyr och puttrar bland olika fraktioner i Schweiz men den utlösande punkten är när bonden Baumgarten (Sam Keeley) dödar fogden Wolfshot (Billy Postlethwaite) efter att denna våldtagit och mördat Baumgartens fru. På flykt stöter Baumgarten ihop med Tell som motvilligt går med på att hjälpa bonden även om det gör honom högintressant för kungens allierade. Kungen (Ben Kingsley) sätter in den hänsynslösa Gessler (Connor Swindells) för att hitta Wolfshots mördare och han ska så småningom få korn på Tell och göra livet surt för honom, bland annat genom att beordra honom att skjuta det där äpplet.
Historien ebbar ur i en stundtals mycket blodig kamp mellan Tell och Gessler där Tell är en nyckelperson i det schweiziska upproret och Gessler är den av kungen utsedda personen som ska stoppa det.
Man kan tycka en hel del saker om det här filmen. På det positiva kontot kan man väl ändå påstå att den är välgjord och att de schweiziska miljöerna är tjusiga och väldigt filmiska. Jag tycker också att det är roligt att dansken Claes Bang tar för sig på den internationella marknaden och han har definitivt pondus att bära upp huvudrollen.
Sen är det lite svårt att vara helt positiv. Den allmänna känslan är att filmer av ungefär det här slaget har gjorts flera gånger tidigare. Det finns inget i legenden om Wilhelm Tell så som den berättas här som inte redan berättats i någon annan film som handlar om en hjälte i ett uppror. Geografin i filmen får man bara acceptera - allting är en snabb ritt bort och så är det med det. Sen är dialogen högtravande och inte speciellt lätt att engagera sig i. Folk pratar krångligt eller i platta metaforer och jag har lite svårt att få kläm om vad som egentligen händer. Det är lätt att zona ut och titta på räkneverket i stället ("har det bara gått en halvtimme av filmen?!").
Lite bu och lite bä. Filmen gick på bio men jag vet inte om den gjorde något direkt bestående intryck. Jag visste faktiskt inte om att den hade visats och det säger kanske något. En ganska anonym film som kommer att falla ur glömska snabbt.
Så som filmen skildrar det hamnar Tell (Claes Bang) i upproret av en slump. Visserligen kommer det fram att det pyr och puttrar bland olika fraktioner i Schweiz men den utlösande punkten är när bonden Baumgarten (Sam Keeley) dödar fogden Wolfshot (Billy Postlethwaite) efter att denna våldtagit och mördat Baumgartens fru. På flykt stöter Baumgarten ihop med Tell som motvilligt går med på att hjälpa bonden även om det gör honom högintressant för kungens allierade. Kungen (Ben Kingsley) sätter in den hänsynslösa Gessler (Connor Swindells) för att hitta Wolfshots mördare och han ska så småningom få korn på Tell och göra livet surt för honom, bland annat genom att beordra honom att skjuta det där äpplet.
Historien ebbar ur i en stundtals mycket blodig kamp mellan Tell och Gessler där Tell är en nyckelperson i det schweiziska upproret och Gessler är den av kungen utsedda personen som ska stoppa det.
Man kan tycka en hel del saker om det här filmen. På det positiva kontot kan man väl ändå påstå att den är välgjord och att de schweiziska miljöerna är tjusiga och väldigt filmiska. Jag tycker också att det är roligt att dansken Claes Bang tar för sig på den internationella marknaden och han har definitivt pondus att bära upp huvudrollen.
Sen är det lite svårt att vara helt positiv. Den allmänna känslan är att filmer av ungefär det här slaget har gjorts flera gånger tidigare. Det finns inget i legenden om Wilhelm Tell så som den berättas här som inte redan berättats i någon annan film som handlar om en hjälte i ett uppror. Geografin i filmen får man bara acceptera - allting är en snabb ritt bort och så är det med det. Sen är dialogen högtravande och inte speciellt lätt att engagera sig i. Folk pratar krångligt eller i platta metaforer och jag har lite svårt att få kläm om vad som egentligen händer. Det är lätt att zona ut och titta på räkneverket i stället ("har det bara gått en halvtimme av filmen?!").
Lite bu och lite bä. Filmen gick på bio men jag vet inte om den gjorde något direkt bestående intryck. Jag visste faktiskt inte om att den hade visats och det säger kanske något. En ganska anonym film som kommer att falla ur glömska snabbt.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Slutscenen har UPPFÖLJARE skrivet i pannan med så stora och kraftiga bokstäver att till och med skådespelarna verkar bli generade. Nåja, hoppas kan filmmakarna alltid, men jag har svårt att tro att det blir en "William Tell 2" om några år.
2. Filmen är regisserad av irländaren Nick Hamm som gjort lite allt möjligt som jag inte sett, med undantag för "Killing Bono" som jag minns som en skön film om ett rockband i U2:s skugga.
3. Hamm har även skrivit manuset som utgår från Friedrich Schillers pjäs från 1804.
2. Filmen är regisserad av irländaren Nick Hamm som gjort lite allt möjligt som jag inte sett, med undantag för "Killing Bono" som jag minns som en skön film om ett rockband i U2:s skugga.
3. Hamm har även skrivit manuset som utgår från Friedrich Schillers pjäs från 1804.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
