Ett stabilt första steg in i Marveluniversum
FILMENDet är ingen hemlighet att Marvel haft det svårt sedan urladdningen med den senaste Avengers-dubbeln. Phase 4 och 5 har haft sina toppar och dalar men det riktiga flytet har inte funnits där, mycket på grund av ensemblekänslan inte varit närvarande. Låt gå för att både "Eternals", "Guardians of the Galaxy Vol. 3" och "Thunderbolts*" haft ensembler och att filmer som "Spider-Man: No Way Home" och "Deadpool & Wolverine" förmedlat känslan av hjältar som samarbetar, men inget av detta har liknat Avengers.
Dags då för Marvels första familj att göra entré i det gemensamma filmuniversumet nu när rättigheterna äntligen tillhör Marvel Studios. The Fantastic Four har ju en rad olika filmatiseringar i bagaget (två omgångar under FOX-flagg, 2005 och 2015 till exempel) som av olika anledningar inte fungerat. Spontant känns möjligheterna för The Fantastic Four att faktiskt fungera mycket bättre när Marvel håller i spakarna, och "The Fantastic Four: First Steps" bevisar det.
Till skillnad mot de tidigare filmatiseringarna har filmen landat i ett sorts retrofuturistiskt 60-tal som liknar serietidningarna. Detta fungerar i det större sammanhanget då The Fantastic Four verkar på Jord 828 (multiuniversum är grejen, med andra ord). Precis som Marvel hanterade Spider-Man när de fick ta över honom från Sony genom att strunta i att göra en origin story-film, klaras bakgrundshistorien av i och med att det är fyra år sedan kvartetten bildades vilket uppmärksammas i ett tv-sänt jubileum.
På så vis får vi veta att Reed Richards (Pedro Pascal) forskningsexpedition med frun Sue Storm (Vanessa Kirby), bästa kompisen Ben Grimm (Ebon Moss-Bachrach) och svågern Johnny Storm (Joseph Quinn) for ut i rymden och utsattes för strålning som förändrade dem i grunden. Reed blev elastisk, Sue fick förmågan att bli osynlig och påverka olika objekt, Ben förvandlades till en superstark stenvarelse och Johnny blev en flygande eldhjälte. Under jubileumsmontaget får vi även se The Fantastic Four ställas mot några av sina legendariska fiender, där Mole man (Paul Walter Hauser) är den enda som har betydelse för filmen, vilket är ytterligare ett smart Marvelgrepp för att trycka in fanflirtande och referenser och samtidigt ge känslan av att kvartetten är verksamma hjältar.
Parallellt som allmänheten intresserar sig för Sue Storms växande mage dyker en utomjording upp från ingenstans. Det är Silver Surfer (Julia Garner) som är budbärare från världsslukaren Galactus. Hon meddelar att jorden blivit utvald och det finns ingenting de kan göra åt det och det bästa mänskligheten kan göra är att acceptera sitt öde och göra det bästa av tiden som är kvar. Inte speciellt muntert så när Silversurfaren (för övrigt en tidstypisk figur som hade varit aningens svår att skapa i dag) försvunnit tillbaka ut i rymden lika snabbt som hon kom sätter The Fantastic Four i gång att spåra henne.
Detta leder till att de kan hyperfärdas långt bort i rymden och konfrontera den gigantiska Galactus och försöka förhandla med honom, vilket inte visar sig vara helt omöjligt. Men det han vill ha i stället för att glufsa i sig jorden är Reed och Sues barn som Galactus menar är en extraordinärt kraftfull individ som kan ta över hans uppdrag. Ett barn mot hela jordens befolkning...
Superhjältefilmernas stora utmaning är att hitta på en skurk som känns som en klurig och svårt motståndare. Galactus är egentligen en ganska passiv figur som hotar mer än han aktivt agerar, men det vägs upp av han enorma storlek. Jag gillar saker som är stora och Galactus är STOR! Att han dessutom spelas av Ralph Ineson vars röst är en av de mäktigaste i filmvärden skadar absolut inte!
Något jag gillar med den här versionen av The Fantastic Four är att de gjort huvudpersonerna mer jämna i kanterna. Speciellt tänker jag på Johnny Storm som jag vill minnas - jag har inte de tidigare filmatiseringarna i färskt minne - oftast brukas gestaltas som en tjejtjusande playboy som tar livet med en klackspark. Här etableras det tidigt att Johnny valdes till den ursprungliga expeditionen för att han är en briljant forskare och det får han visa i filmen samtidig som spår av den mer lättsamma karaktären finns där också. Lite samma sak är det med Ben Grimm som jag vill minnas som vanligtvis ganska bitter på grund av den fysiska förändringen. Även han känns annorlunda här på ett positivt vis. Och slutligen är Reed och Sue mer jordnära när de har sitt föräldraskap att tänka på.
"En av tidernas bästa superhjältefilmer" står det i ett citat på baksidan av utgåvan. Det är det inte, men det är en stabil genrefilm som sticker ut med sin retrofuturism. Sen upplever jag ärligt talat filmen lite svagare när jag ser om den hemma jämfört med biovisningen. Men det är bra start och introduktion av karaktärerna. Det jag är mest intresserad av är att se hur The Fantastic Four fungerar ihop med de Avengers som vi lärts känna tidigare. Lyckligtvis är det mötet inte långt borta.
Dags då för Marvels första familj att göra entré i det gemensamma filmuniversumet nu när rättigheterna äntligen tillhör Marvel Studios. The Fantastic Four har ju en rad olika filmatiseringar i bagaget (två omgångar under FOX-flagg, 2005 och 2015 till exempel) som av olika anledningar inte fungerat. Spontant känns möjligheterna för The Fantastic Four att faktiskt fungera mycket bättre när Marvel håller i spakarna, och "The Fantastic Four: First Steps" bevisar det.
Till skillnad mot de tidigare filmatiseringarna har filmen landat i ett sorts retrofuturistiskt 60-tal som liknar serietidningarna. Detta fungerar i det större sammanhanget då The Fantastic Four verkar på Jord 828 (multiuniversum är grejen, med andra ord). Precis som Marvel hanterade Spider-Man när de fick ta över honom från Sony genom att strunta i att göra en origin story-film, klaras bakgrundshistorien av i och med att det är fyra år sedan kvartetten bildades vilket uppmärksammas i ett tv-sänt jubileum.
På så vis får vi veta att Reed Richards (Pedro Pascal) forskningsexpedition med frun Sue Storm (Vanessa Kirby), bästa kompisen Ben Grimm (Ebon Moss-Bachrach) och svågern Johnny Storm (Joseph Quinn) for ut i rymden och utsattes för strålning som förändrade dem i grunden. Reed blev elastisk, Sue fick förmågan att bli osynlig och påverka olika objekt, Ben förvandlades till en superstark stenvarelse och Johnny blev en flygande eldhjälte. Under jubileumsmontaget får vi även se The Fantastic Four ställas mot några av sina legendariska fiender, där Mole man (Paul Walter Hauser) är den enda som har betydelse för filmen, vilket är ytterligare ett smart Marvelgrepp för att trycka in fanflirtande och referenser och samtidigt ge känslan av att kvartetten är verksamma hjältar.
Parallellt som allmänheten intresserar sig för Sue Storms växande mage dyker en utomjording upp från ingenstans. Det är Silver Surfer (Julia Garner) som är budbärare från världsslukaren Galactus. Hon meddelar att jorden blivit utvald och det finns ingenting de kan göra åt det och det bästa mänskligheten kan göra är att acceptera sitt öde och göra det bästa av tiden som är kvar. Inte speciellt muntert så när Silversurfaren (för övrigt en tidstypisk figur som hade varit aningens svår att skapa i dag) försvunnit tillbaka ut i rymden lika snabbt som hon kom sätter The Fantastic Four i gång att spåra henne.
Detta leder till att de kan hyperfärdas långt bort i rymden och konfrontera den gigantiska Galactus och försöka förhandla med honom, vilket inte visar sig vara helt omöjligt. Men det han vill ha i stället för att glufsa i sig jorden är Reed och Sues barn som Galactus menar är en extraordinärt kraftfull individ som kan ta över hans uppdrag. Ett barn mot hela jordens befolkning...
Superhjältefilmernas stora utmaning är att hitta på en skurk som känns som en klurig och svårt motståndare. Galactus är egentligen en ganska passiv figur som hotar mer än han aktivt agerar, men det vägs upp av han enorma storlek. Jag gillar saker som är stora och Galactus är STOR! Att han dessutom spelas av Ralph Ineson vars röst är en av de mäktigaste i filmvärden skadar absolut inte!
Något jag gillar med den här versionen av The Fantastic Four är att de gjort huvudpersonerna mer jämna i kanterna. Speciellt tänker jag på Johnny Storm som jag vill minnas - jag har inte de tidigare filmatiseringarna i färskt minne - oftast brukas gestaltas som en tjejtjusande playboy som tar livet med en klackspark. Här etableras det tidigt att Johnny valdes till den ursprungliga expeditionen för att han är en briljant forskare och det får han visa i filmen samtidig som spår av den mer lättsamma karaktären finns där också. Lite samma sak är det med Ben Grimm som jag vill minnas som vanligtvis ganska bitter på grund av den fysiska förändringen. Även han känns annorlunda här på ett positivt vis. Och slutligen är Reed och Sue mer jordnära när de har sitt föräldraskap att tänka på.
"En av tidernas bästa superhjältefilmer" står det i ett citat på baksidan av utgåvan. Det är det inte, men det är en stabil genrefilm som sticker ut med sin retrofuturism. Sen upplever jag ärligt talat filmen lite svagare när jag ser om den hemma jämfört med biovisningen. Men det är bra start och introduktion av karaktärerna. Det jag är mest intresserad av är att se hur The Fantastic Four fungerar ihop med de Avengers som vi lärts känna tidigare. Lyckligtvis är det mötet inte långt borta.
EXTRAMATERIALET
Utöver kommentarspår och några minuter med bloopers och bortklippta scener, bjuds det på tre featuretter. Två av dem handlar om karaktärerna och dess skådespelare. En om "familjen" och en om skurkarna i filmen. Den tredje featuretten är den som roar mig mest och den handlar om designen av filmen och hur man tänkt för att landa i det retrofuturistiska utseendet - som visserligen är ganska identiskt med hur Fantastic Four-serierna såg ut på 60-talet. Jag gillar denna aspekt av filmen mycket och jag gillar detta inslag extra mycket. Perfekt extramaterial som ger mervärde.
TRE SAKER
1. Det gäller att spetsa ögonen när man ser filmen då det dräller av påskägg och referenser över allt. Exempelvis tittar vi snabbt in på Timely Comics där några tecknare sitter och skapar något, och de som kan sin serietidningshistoria vet att Timley Comics bytte namn till Atlas Comics och sedan till Marvel Comics.
2. The Fantastic Fours rymdskepp heter Excelsior, vilket är ett påhittat ord som Stan Lee använde som hälsningsfras när han svarade på läsarbrev i serietidningarna.
3. Bonusscenen sätter upp förutsättningarna för den mycket efterlängtade "Avengers: Doomsday".
2. The Fantastic Fours rymdskepp heter Excelsior, vilket är ett påhittat ord som Stan Lee använde som hälsningsfras när han svarade på läsarbrev i serietidningarna.
3. Bonusscenen sätter upp förutsättningarna för den mycket efterlängtade "Avengers: Doomsday".
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
