Snyggt men utan den rätta känslan
FILMENDet som talar för filmen är kombinationen Steven Spielberg, David Koepp och Gareth Edwards. Mäster Spielberg har alltid ett vakande öga över franchisen och om jag tolkar bakomfilmen rätt, så spånande han med manusförfattaren Koepp - som skrev de första två filmernas manus - och landade i denna sjunde film som satte supertalangen Edwards i regissörsstolen. Eller "talang", jag vet inte om det är befogat nu när han gjort monsterfilmer och episka äventyr i närmare 15 års tid och prickat av stora franchiser som Godzilla, Star Wars och nu Jurassic. Inte illa.
Det som dock talar mot filmen är att det inte känns som det är så mycket Jurassic Park/World kvar. Filmen utspelar sig fem år efter den förra och mänskligheten har ledsnat på dinosaurier och klimatet har gjort att de dinosaurier som är kvar har dragit sig mot ekvatorn. Inga av de tidigare karaktärerna figurerar i bild men det görs någon referens här och där till namn och annat. Och sen utspelar sig huvudparten av filmen på en ö där muterade och monstruösa dinosaurievarelser klafsar omkring. Själva huvudmonstret - D-Rex - känns mer som en blandning av Godzilla och Clover från "Cloverfield".
Tacksamt nog är Edwards extremt duktig på CGI-förstärkt action så filmen ser i alla fall läcker ut, men känslan är sisådär, tyvärr.
Ett läkemedelsbolag vill skapa en avgörande hjärtmedicin utifrån biomaterial som finns i dinosaurieblod. Deras representant Martin Krebs (Rupert Friend) sätter ihop en hemlig expedition som ska till InGens gamla experimentö Ile Saint-Hubert. Han rekryterar hemliga agenten Zora Bennett (Scarlett Johansson), paleontologen Dr. Henry Loomis (Jonathan Bailey) och Duncan Kincaid (Mahershala Ali) och hans team av red shirts. På väg till ön korsas deras väg med familjen Delgado som seglar i dessa förbjudna vatten och som blivit strandsatta efter en attack från den muterade Mosasaurs som är en av de dinosaurier teamet ska samla blod från. Det är bara början på ett rafflande äventyr där all eventuell trygghet försvinner snabbare än kvickt för att ersättas av dödlig fara.
Här och där har jag sett folk beskriva den här filmen som ett haveri men det tycker jag inte att det är. Det är väl mest det jag redan varit inne på som stör mig - att känslan saknas. I filmens värld har mänskligheten ledsnat på dinosaurier och det kanske är lite så för oss tittare också. Vi har ledsnat lite och vägen att gå är inte att hitta på muterade dinosaurier som inte funnits. Det finns en sekvens i filmen som speglar den klassiska scenen i "Jurassic Park" där Dr. Alan Grant och Dr. Ellie Sattler ser levande dinosaurier för första gången. Här handlar det om jättedjuret Titanosauraus med som vad som känns som kilometerlånga svansar. Det är en fin och maffig scen men i och med att jag vet att dinosaurien inte funnits kan jag heller inte emotionellt engagera mig i scenen på samma sätt som i originalfilmen för över 30 år sen.
Det är lite det jag menar med att känslan inte finns där. Då spelar det inte så stor roll att hantverket är i det närmaste prickfritt.
Det som dock talar mot filmen är att det inte känns som det är så mycket Jurassic Park/World kvar. Filmen utspelar sig fem år efter den förra och mänskligheten har ledsnat på dinosaurier och klimatet har gjort att de dinosaurier som är kvar har dragit sig mot ekvatorn. Inga av de tidigare karaktärerna figurerar i bild men det görs någon referens här och där till namn och annat. Och sen utspelar sig huvudparten av filmen på en ö där muterade och monstruösa dinosaurievarelser klafsar omkring. Själva huvudmonstret - D-Rex - känns mer som en blandning av Godzilla och Clover från "Cloverfield".
Tacksamt nog är Edwards extremt duktig på CGI-förstärkt action så filmen ser i alla fall läcker ut, men känslan är sisådär, tyvärr.
Ett läkemedelsbolag vill skapa en avgörande hjärtmedicin utifrån biomaterial som finns i dinosaurieblod. Deras representant Martin Krebs (Rupert Friend) sätter ihop en hemlig expedition som ska till InGens gamla experimentö Ile Saint-Hubert. Han rekryterar hemliga agenten Zora Bennett (Scarlett Johansson), paleontologen Dr. Henry Loomis (Jonathan Bailey) och Duncan Kincaid (Mahershala Ali) och hans team av red shirts. På väg till ön korsas deras väg med familjen Delgado som seglar i dessa förbjudna vatten och som blivit strandsatta efter en attack från den muterade Mosasaurs som är en av de dinosaurier teamet ska samla blod från. Det är bara början på ett rafflande äventyr där all eventuell trygghet försvinner snabbare än kvickt för att ersättas av dödlig fara.
Här och där har jag sett folk beskriva den här filmen som ett haveri men det tycker jag inte att det är. Det är väl mest det jag redan varit inne på som stör mig - att känslan saknas. I filmens värld har mänskligheten ledsnat på dinosaurier och det kanske är lite så för oss tittare också. Vi har ledsnat lite och vägen att gå är inte att hitta på muterade dinosaurier som inte funnits. Det finns en sekvens i filmen som speglar den klassiska scenen i "Jurassic Park" där Dr. Alan Grant och Dr. Ellie Sattler ser levande dinosaurier för första gången. Här handlar det om jättedjuret Titanosauraus med som vad som känns som kilometerlånga svansar. Det är en fin och maffig scen men i och med att jag vet att dinosaurien inte funnits kan jag heller inte emotionellt engagera mig i scenen på samma sätt som i originalfilmen för över 30 år sen.
Det är lite det jag menar med att känslan inte finns där. Då spelar det inte så stor roll att hantverket är i det närmaste prickfritt.
EXTRAMATERIALET
Utöver en alternativ öppningsscen, någon borttagen scen och lite bloopers består extramaterialet i huvudsak av en timslång bakomfilm indelad i lite olika kapitel. Det första kapitlet känns som en snabbt klippt "lite av allt möjligt"-grej men mycket ryggdunkningar och inbördes beundran. Men skönt nog är resten av filmen lite mer givande att se. Då djupdyker vi i inspelningsplatser, effekter och liknande.
Kommentarspår ligger också med.
Kommentarspår ligger också med.
TRE SAKER
1. Även om känslan inte riktigt finns där finns det scener i filmen som är plockade från Michael Crichton tidigaste romaner i boksviten.
2. De de tre senaste "Jurassic World"-filmerna bildade en egen trilogi. Det känns lite osäkert om denna film är starten på en ny då det inte riktigt känns som det finns något konkret att fortsätta med.
3. Produktplaceringar från en viss chokladtillverkare och ett snacksföretag är så övertydliga att det nästan blir provocerande. I öppningsscenen är det ett tydligt chokladpapper som ställer till saker och ting. I en känslig scen halvvägs kan familjen Delgado inte sluta proppa i sig choklad och lite senare i filmen smyger karaktärerna runt i en sedan många år övergiven affär som trots det givetvis är nyligen påfylld med varor.
2. De de tre senaste "Jurassic World"-filmerna bildade en egen trilogi. Det känns lite osäkert om denna film är starten på en ny då det inte riktigt känns som det finns något konkret att fortsätta med.
3. Produktplaceringar från en viss chokladtillverkare och ett snacksföretag är så övertydliga att det nästan blir provocerande. I öppningsscenen är det ett tydligt chokladpapper som ställer till saker och ting. I en känslig scen halvvägs kan familjen Delgado inte sluta proppa i sig choklad och lite senare i filmen smyger karaktärerna runt i en sedan många år övergiven affär som trots det givetvis är nyligen påfylld med varor.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
