En man och en baby
FILMENTre och ett halvt år sedan har gått sedan Rowan Atkinson släppte lös Trevor Bingley i en miniserie i det märkliga formatet nio tiominutersavsnitt. I "Man vs. Bee" vaktade Bingley ett lyxhus men fick med sig ett bi (eller humla snarare) som drev honom till vansinne och det blev Papphammarkaos på kuppen.
Nu är det dags för Bingley att vakta ett nytt hus och som titeln avslöjar får han med sig en baby. Formatet den här gången är fyra halvtimmesavsnitt. På förhand kan man dra slutsatsen att det återigen ska bli kaos men faktum är att serien inte alls följer samma upplägg, vilket är till dess fördel. Exempelvis är Bingley mer påhittig och företagsam när han själv eller babyn ställer till det.
Inledningsvis jobbar Bingley som skolvaktmästare i någon liten landsbygdsort någon timme utanför London. Han bor i en djupfryst stuga där man behöver vara fullt vinterklädd under natten. Ändå ska han bjuda dit sin ex-fru och sin vuxna dotter för ett julfirande. Den sista arbetsdagen ska dock avklaras först. Det är dags för julspel och Bingley får bära stolar, byta lampor, sköta ljud och ljus och allt möjligt. Till julspelet har en mamma lånat ut sin bebis som lämnas i en korg utanför en dörr. Lite märkligt, tycker Bingley, men det är som det är.
Trist nog har ex-frun och dottern berättat att de inte kan komma och fira jul trots allt, men som balanserande kompensation har Bingley oväntat nog fått ett omedelbart husvaktningsuppdrag i London till ett arvode han verkligen inte kan tacka nej till. Så allt löser sig - eller? När Bingley för sista gången ska låsa skolan hör han att bebisen är kvar. Han tar sig till den mamma som lånade ut det, men upptäcker att hon redan har sitt barn hemma. Vems är bebisen och hur ska Bingley bli av med den innan han måste kliva på tåget till London?
Trots att skolan, socialtjänsten och polisen blandas in slutar det givetvis att Bingley tar med sig barnet till uppdraget i London trots att han absolut inte under några omständigheter kan ha med ett barn in i den lyxvåning han ska vakta. Men så blir det och det blir ett milt kaos på kuppen.
Förra gången funderade jag på varför historien var upphackad i nio delar då det kunde varit en långfilm och nu tänker jag samma sak, men när jag väl tittar inser jag att det är rätt skönt med några pauser trots att avsnitten är korta. Bingley hamnar nämligen i en del pinsamma och osmidiga situationer, har genanta möten och samtal och slumpen gör att det helt enkelt blir besvärligt för honom och som tittare reagerar jag på detta. Därför är det skönt att pausa mellan sessionerna.
Men serien är inte alls lika kaotiskt klumpig som föregångaren och landar faktiskt i en småmysig julhistoria som är avsevärt trevligare än förra gångens slapstickbonanza.
Nu är det dags för Bingley att vakta ett nytt hus och som titeln avslöjar får han med sig en baby. Formatet den här gången är fyra halvtimmesavsnitt. På förhand kan man dra slutsatsen att det återigen ska bli kaos men faktum är att serien inte alls följer samma upplägg, vilket är till dess fördel. Exempelvis är Bingley mer påhittig och företagsam när han själv eller babyn ställer till det.
Inledningsvis jobbar Bingley som skolvaktmästare i någon liten landsbygdsort någon timme utanför London. Han bor i en djupfryst stuga där man behöver vara fullt vinterklädd under natten. Ändå ska han bjuda dit sin ex-fru och sin vuxna dotter för ett julfirande. Den sista arbetsdagen ska dock avklaras först. Det är dags för julspel och Bingley får bära stolar, byta lampor, sköta ljud och ljus och allt möjligt. Till julspelet har en mamma lånat ut sin bebis som lämnas i en korg utanför en dörr. Lite märkligt, tycker Bingley, men det är som det är.
Trist nog har ex-frun och dottern berättat att de inte kan komma och fira jul trots allt, men som balanserande kompensation har Bingley oväntat nog fått ett omedelbart husvaktningsuppdrag i London till ett arvode han verkligen inte kan tacka nej till. Så allt löser sig - eller? När Bingley för sista gången ska låsa skolan hör han att bebisen är kvar. Han tar sig till den mamma som lånade ut det, men upptäcker att hon redan har sitt barn hemma. Vems är bebisen och hur ska Bingley bli av med den innan han måste kliva på tåget till London?
Trots att skolan, socialtjänsten och polisen blandas in slutar det givetvis att Bingley tar med sig barnet till uppdraget i London trots att han absolut inte under några omständigheter kan ha med ett barn in i den lyxvåning han ska vakta. Men så blir det och det blir ett milt kaos på kuppen.
Förra gången funderade jag på varför historien var upphackad i nio delar då det kunde varit en långfilm och nu tänker jag samma sak, men när jag väl tittar inser jag att det är rätt skönt med några pauser trots att avsnitten är korta. Bingley hamnar nämligen i en del pinsamma och osmidiga situationer, har genanta möten och samtal och slumpen gör att det helt enkelt blir besvärligt för honom och som tittare reagerar jag på detta. Därför är det skönt att pausa mellan sessionerna.
Men serien är inte alls lika kaotiskt klumpig som föregångaren och landar faktiskt i en småmysig julhistoria som är avsevärt trevligare än förra gångens slapstickbonanza.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Vanligtvis när små, små barn är med i filmer så brukar de spelas av tvillingar. I det här fallet vet jag inte ens om det är ett riktigt barn då det inte är krediterat någonstans. Det är väldigt många VFX-artists som listas i eftertexterna. Databarn? Jag vet inte, men det är en riktig söting hur som helst!
2. Väckarklockan som ringer i inledningen av serien är samma som är med i tandläkaravsnittet av "Mr. Bean".
3. Produktionsbolaget bakom serierna heter HouseSitter Productions. Det kan ju knappast vara en slump.
2. Väckarklockan som ringer i inledningen av serien är samma som är med i tandläkaravsnittet av "Mr. Bean".
3. Produktionsbolaget bakom serierna heter HouseSitter Productions. Det kan ju knappast vara en slump.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
