Snurrigt och skrämmande från Gilliam

FILMEN

Gamla "Monty Python"-medlemmen Terry Gilliam har etablerat sig som ett aktat namn i indiekretsar med sitt fantasifyllda bildsinne och visionära anslag. "Tideland", baserad på en bok av Mitch Cullins, är dock bland det snurrigaste jag har sett.

Jeliza-Rose (Jodelle Ferland) har växt upp ensam med två missbrukande föräldrar (Jeff Bridges och Jennifer Tilly). Hon är till och med den som förbereder heroinsprutan när pappa Noah ska "åka på semester" och den som tar hand om föräldrarna när de trippar ur som värst. För att hantera denna något störda verklighet har hon utvecklat en stark fantasi där hon bland annat har fyra Barbie-huvuden som hemliga vänner.

När mamman dör i en metadonöverdos flyr Jeliza-Rose och Noah fältet. Han tar med henne tillbaka till sitt barndomshem någonstans ute på landet. Det är ett skruttit gammalt hus som står helt övergivet i ett stort fält av gult gräs, nästan som ett torrt hav. Noah fortsätter att "åka på semester" och det här gången blir semestern längre än önskat.

Men redan då har Jeliza-Rose börjat utforska sin nya miljö med hjälp av sin minst sagt livliga fantasi och dessutom stött på ett par andra människor. En enögd kvinna - Dell (Janet McTeer) - och hennes efterblivne och lobotomerade bror Dickens (Brendan Fletcher). Dickens gör entré i grodmansdräkt när han simmar omkring i det gula fältet. Hans livsuppgift är att ta dö på jättehajen (= ett tåg) som simmar förbi då och då. Eftersom Dickens uppenbarligen befinner sig på samma nivå som Jeliza-Rose finner de varandra, men Dell är som sagornas svarta häxa som blir allt otäckare och otäckare ju längre filmen går.

Jag blir helt omtumlad av filmen. Eftersom den i stort sett utspelar sig filtrerad genom Jeliza-Roses fantasi finns det inget utrymme för andningspauser. Det är som att befinna sig i en obehaglig dröm, varför jag egentligen skulle vilja kategorisera "Tideland" som en skräckfilm. Det är ett mörkt fantasydrama som lämnar en hel del eftertanke.

Trots att Jeliza-Rose uppenbarligen älskar sina föräldrar så är hon också tydligt oberörd över att de dött. Eller så förstår hon det inte. Eller så lever de i hennes fantasi. Det är en ganska märklig situation som blir lätt obehaglig. Med tanke på att missbrukartemat finns där från början är jag nästan övertygad om att filmen ska sluta med att hon vaknar upp efter att ha fått en dos heroin av misstag. Så blir det dock inte.

Det går inte att ta miste på Terry Gilliams visionära stil. Filmen har precis rätt stuk för historien och Gilliam bjuder på en hel del oväntade övergångar från en scen till en annan. Det och lilla Jodelle Ferlands skådespeleri är filmens stora behållning. Jag har sett henne i ett par andra filmer tidigare men aldrig sett henne dominera som i denna film. Det är en krävande roll som hon klarar av galant.

För att komma till någon sorts slutsats så måste jag nog ändå säga att "Tideland" är lite för skruvad för min smak. Men en films funktion är att få folk att känna något, och vad har jag redan sagt i denna recension? Jo, att jag blir omtumlad och känner obehag. Så ur den synvinkeln lyckas Terry Gilliam bra.


EXTRAMATERIALET

Det finns en introduktion till filmen där Terry Gilliam säger att man antingen älskar eller hatar filmen, eller så vet man inte vad man ska tycka men har ändå fått sig en tankeställare. Det är väl en ganska klyschig sak att säga, men i detta fall verkligen på pricken. Jag har som ni kan förstå av recensionen ovan hamnat i kategori tre. Gilliam förklarar också att filmen ska ses från Jeliza-Roses synvinkel.

Jag antar att Gilliam utvecklar detta i sitt och manusförfattaren Tony Grisonis kommentarspår, som jag inte haft tid att lyssna på.

Utöver detta finns det glädjande nog gott om extramaterial på denna utgåva.

Det finns ett block med borttagna scener och en liten kort titt på några av filmens green screen-scener, båda med kommentarer av Terry Gilliam, som sedan utvecklar sina tankar om filmen i en hyfsat lång intervju. Det finns även en intervju med producenten Jeremy Thomas som dock pratar så otydligt att allt han säger bara flyter ihop till ett jämt sorl. Mycket konstigt.

En kort bakomfilm och biotrailern erbjuds också innan det är slut på extramaterialet.


TRE SAKER

1. Det blev en del rabalder i samband med att "Tideland" släpptes på DVD. Terry Gilliam gick nämligen ut och rekommenderade folk att INTE köpa den amerikanska DVD:n. Det hela hängde på filmens bildratio som inte var enligt Gilliams önskemål. Han hade själv skurit om sin 2.35:1-master till något lustiga formatet 2.25:1 då han tyckte att det passade bättre i mindre format. Det amerikanska bolaget ThinkFilm släppte filmen då i det betydligt mindre formatet 1.78:1 och Gillan blev rasande. Denna utgåva är dock och tack och lov i originalration 2.35:1. För att ni ska förstå detta har jag skapat en liten bild utifrån en stillbild ur filmen med de aktuella formaten. Det röda är 2.35:1, det gröna 2.35:1 och det blåa 1.78:1. Och det här är gränsen på hur tekniknördiga vi blir på DVDKritik.se!

2. Inte sedan "The Big Lebowski" har Jeff Bridges spelat en sådan slusk på film, i alla fall inte utifrån de filmer med honom jag sett. Det är fantastiskt vad bra han är på att spela just den typen av roller.

3. Apropå Jeff Bridges karaktär så har denna ett djupt intresse i Danmark, nämare bestämt Jylland, vilket känns lite roligt.


ANDERS JAKOBSON (2008-02-11)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
TIPSA EN KOMPIS OM RECENSIONEN
Din mailadress:
Din kompis mailadress:
Spamskydd:
7x5 =

Relaterade recensioner (2)
20 senaste recensionerna i kategorin drama
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
Genre: Drama
Format: DVD
Region: 2
Antal skivor: 1
Utkomstår: 2008
Bolag: CCV
Ljud: Digital dolby 5.1, Digital dolby 2.0
Bild: Anamorfisk widescreen 2.35:1
Extramaterial:
Introduktion av Terry Gilliam, Kommentarspår, Bortklippta scener med kommentarer, Green screen-sekvens med kommentarer, Intervjuer, Bakomfilm, Biotrailer.
Köp filmen hos:
Delning:
NIO TIPS FRÅN JUNI
12 SENASTE
BARN- & FAMILJEFILMERNA