Det obehagliga pågår en bit bort

FILMEN

Österrikaren Stefan Ruzowitzkys "Falskmyntarna" fick sin välförtjänta hollywoodska kvalitetsstämpel i år: Oscar för bästa utländska film. Jag har skrivit om det där förut: det absurda med kategorin för bästa utländska film. Först har vi Hollywood – sedan alla andra filmer i hela världen. Och av dem väljer man ut en. Och i år råkade det bli "Falskmyntarna", som på många sätt är en bättre film än många i de andra klasserna.

Salomon Sorowitsch (Karl Markovics) är en judisk gangster i Berlin på 1930-talet, som är specialist på att förfalska sedlar, pass och andra värdepapper; typ den bästa förfalskaren i världen. Vid tiden innan andra världskrigets utbrott blir han gripen och skickad till koncentrationsläger. Efter några tuffa år blir han rekryterad och skickad till Sachsenhausen, tillsammans med många andra judiska skurkar och professionella tryckare, för att delta i Operation Bernhard – tidernas största falskmyntarkupp. Nazisterna ska krossa världsekonomin och tvångsarbetarna ska förfalska miljontals pund och dollar. Allt under överinseende av obehaglige Sturmbannführer Friedrich Herzog (Devid Striesow).

Salomon blir en sorts informell ledare för tryckarna. Han är en hårding och mycket fint spelad av Markovics. Han lär känna sjuklige ynglingen Kolya (Sebastian Urzendowsky) och idealistiske typografen Adolf Burger (August Diehl). Nu börjar en kamp mot tiden, idealen, nazisterna och mot döden. Sedlarna de förfalskar håller fångarna vid liv, och ger dem privilegier som inte de andra lägerfångarna har – men samtidigt förlängs kriget. Filmens grundtema är hur långt man kan gå i sin idealitet. Hur mycket är ens eget liv värt i jämförelse med alla andras?

Det finns många filmer om livet i koncentrationslägren och det här är en av de bättre. Det finns en spännande historia att berätta (utöver det gamla vanliga helvetet i lägren), och den är välspelad. "Falskmyntarna" spelar i samma division som "Livet är underbart"; speciellt i känslan av att kriget och det obehagliga pågår en bit bort. I "Falskmyntarna" lever tryckarna i en skyddad tillvaro, mitt inne i ett dödsläger. I "Livet är underbart" lever pappan och pojken i ett luftslott och i en drömvärld, mitt inne i ett påtagligt helvete. För mig, åtminstone, hjälper det mig att bearbeta Förintelsen. Jag får hjälp att se människorna inne i den där obehagliga jävla cyniska och kalla dödsfabriken. En motsatsbild till de där ohyggliga journalfilmerna på stela lik som skyfflas ner med traktor i massgravar.


EXTRAMATERIALET

En några minuter lång bakomfilm, som är helt okej och några bortklippta scener. Inget anmärkningsvärt.


TRE SAKER

1. Är det någon som minns att Joey (Matt LeBlanc) i "Vänner" hade en roll i en nazifilm, mot Gary Oldman? I ett avsnitt stod de och spottade på varandra, för det skulle riktiga skådespelare göra. Regissören Stefan Ruzowitzky har gjort kalkonen "All the queens men" med MattLe Blanc i huvudrollen. Det är en hemsk film.

2. Filmen är baserad på en memoarbok från 1983 av verklighetens Adolf Burger (f 1917). "The Commando of Counterfeiters", heter den. Burger var involverad i manusprocessen tillsammans med Ruzowitzky. Burger är en flitig föreläsare om tiden i koncentrationsläger. Han satt i Auschwitz (där han förlorade sin fru), Buchenwald och Sachsenhausen.

3. På tal om vinnare. Filmen "Mannen utan öde", som bygger på nobelpristagaren Imre Kertész bok, är också en av de där riktigt bra filmerna om koncentrationslägren. Men den är mycket, mycket otäckare. Anders recenserar den här.


TOBIAS JOHANSSON (2008-06-26)
KOMMENTARER - Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
20 senaste recensionerna i kategorin thriller
50 senaste recensionerna
Sök i arkivet Titel eller fritext
RECENSERAT DENNA DAG (18/4):
Alla recensioner från denna dag
NIO TIPS FRÅN FEBRUARI/MARS
12 SENASTE
DRAMAKOMEDIERNA