Mormor Smurf och hennes kriminella barn
FILMENBra TV-serier baserade på filmer finns det faktiskt gott om. Det känns oftast som om det inte borde fungera, men ofta blir man glatt överraskad. Om vi inte talar om massproducerad Disney-dynga förstås. Till exempel var min favoritserie förra året "Westworld", som verkligen lyckades ta den gamla scifi-klassikern till nya nivåer. "Animal Kingdom" baseras på den australienska filmen med samma namn från 2010, som för mig var helt okänd trots att Guy Pearce har en stor roll.
När 17-åriga J:s knarkarmorsa slutligen dör av en heroinöverdos, flyttar han hem till sin mormor som han knappt träffat. Han möter sina fyra morbröder, som alla bor i en flådig villa med dyra bilar och ett överflöd av lyxprylar. Det står snabbt klart att pengarna kommer från ett vilt kriminellt liv, där mormor Smurf styr bröderna och deras brottslighet.
J dras mot sin vilja förstås in i brottsligheten och brödernas vilda värld. Förstås har alla sina hemligheter och manipulerar varandra fram och tillbaka, men Smurf står alltid i centrum och dirigerar konserten. När man börjar planera en rejäl stöt som involverar J:s flickväns militärpappa, ställs allt mer på spel och lojaliteten till familjen blir det allra viktigaste.
Efter säsongens inledande dubbelavsnitt så var jag faktiskt inte såld. Hade jag bara slentriantittat på någon TV-kanal så hade jag definitivt inte fortsatt att titta, men eftersom jag hade serien i recensionssyfte så var det bara att plöja på - for science! Och ser man på, det tar sig ganska snabbt. Karaktärer man såg som stabila visar sig vara de mest galna, medan galningarna kanske är de mest moraliskt balanserade… inom vissa gränser förstås.
Skådespeleriet är väl inte fantastiskt, men stabilt och tillräckligt övertygande. Det som fungerar så bra är manuset där händelserna utvecklas snyggt och trovärdigt. Karaktärernas relationer till varandra är genomtänkta, och deras bakgrundshistorier avslöjas snyggt bit för bit så allt förändras hela tiden. De tio avsnitten i denna första säsong får VG i betyg, och jag ser fram emot säsong två som drar igång inom kort på amerikansk TV.
När 17-åriga J:s knarkarmorsa slutligen dör av en heroinöverdos, flyttar han hem till sin mormor som han knappt träffat. Han möter sina fyra morbröder, som alla bor i en flådig villa med dyra bilar och ett överflöd av lyxprylar. Det står snabbt klart att pengarna kommer från ett vilt kriminellt liv, där mormor Smurf styr bröderna och deras brottslighet.
J dras mot sin vilja förstås in i brottsligheten och brödernas vilda värld. Förstås har alla sina hemligheter och manipulerar varandra fram och tillbaka, men Smurf står alltid i centrum och dirigerar konserten. När man börjar planera en rejäl stöt som involverar J:s flickväns militärpappa, ställs allt mer på spel och lojaliteten till familjen blir det allra viktigaste.
Efter säsongens inledande dubbelavsnitt så var jag faktiskt inte såld. Hade jag bara slentriantittat på någon TV-kanal så hade jag definitivt inte fortsatt att titta, men eftersom jag hade serien i recensionssyfte så var det bara att plöja på - for science! Och ser man på, det tar sig ganska snabbt. Karaktärer man såg som stabila visar sig vara de mest galna, medan galningarna kanske är de mest moraliskt balanserade… inom vissa gränser förstås.
Skådespeleriet är väl inte fantastiskt, men stabilt och tillräckligt övertygande. Det som fungerar så bra är manuset där händelserna utvecklas snyggt och trovärdigt. Karaktärernas relationer till varandra är genomtänkta, och deras bakgrundshistorier avslöjas snyggt bit för bit så allt förändras hela tiden. De tio avsnitten i denna första säsong får VG i betyg, och jag ser fram emot säsong två som drar igång inom kort på amerikansk TV.
EXTRAMATERIALET
Vi får nästan en halvtimme bortklippta scener - och inte det där "förlängda scener" som en del brukar köra med - som tyvärr mestadels är rätteligen sådana. Sen en räcka tvåminuters featurettes av den promotiontyp som är helt meningslösa för nån som sett serien. Den kvartslånga "Family comes first" går lite mer på djupet med intervjuer och andra insikter, men är i slutändan mest en sammanfattning av säsongen man precis sett.
TRE SAKER
1. Mormor Smurf spelas av Ellen Barkin, en riktig heting på 80-talet. Nånstans på vägen hit blev det dock nog ett ansiktslyft för mycket.
2. Hela säsongen genom trodde jag att puertoricanska skådespelerskan Daniella Alonso egentligen var puertoricanska skådespelerskan Nadine Velazquez från "My name is Earl".
3. Jag tyckte det var kul att se C. Thomas Howell från "Liftaren" igen. Sen såg jag att han gör ungefär fem filmer om året, varav jag har sett ungefär ingen. Inte så många topplistefilmer, om vi säger så.
2. Hela säsongen genom trodde jag att puertoricanska skådespelerskan Daniella Alonso egentligen var puertoricanska skådespelerskan Nadine Velazquez från "My name is Earl".
3. Jag tyckte det var kul att se C. Thomas Howell från "Liftaren" igen. Sen såg jag att han gör ungefär fem filmer om året, varav jag har sett ungefär ingen. Inte så många topplistefilmer, om vi säger så.
HENRIK ANDERSSON (2017-05-30)
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
