Svårrelaterad barndomsskildring
FILMENDet börjar idylliskt på en liten gatusnutt i Belfast 1969 där ett myller av barn leker och alla, vuxna som barn, känner varandra. Därför kan en mammas rop efter sin son färdas från person till person tills det når barnet som kan vända hemåt för att äta middag. Det är sensommar och det är nostalgiskt charmigt och trevligt på alla sätt och vis. Tills barnet, Buddy (Jude Hill) stannar mitt i gatan. I slutet av den har en samling maskerade män startat ett våldsamt upplopp som på nolltid förvandlar idyllen till en krigszon. Folk flyr in i sina hem - om de hinner - rutor krossas, bilar eldas upp. Panik och oro ersätter glädjen och charmen.
Några dagar i augusti var bland de mest våldsamma under Konflikten i Nordirland som inleddes 1969. Det fanns många anledningar till den, men i just det här fallet är det motsättningarna mellan katoliker och protestanter som förvandlade gatusnutten till ett inferno. Protestanterna ville mer eller mindre utplåna katolikerna.
Det är Kenneth Branagh som skrivit och regisserat filmen och man behöver inte vara speciellt klyftig för att inse att detta är en självbiografisk historia. Även om efterspelet av upploppet ligger som en bas för hela historien, handlar det ändå mycket om barndom och familj. Den unga Buddy kämpar hårt i skolan för att kunna avancera i klassrummet - lärarinnan har ett märkligt belöningssystem där de som presterar bäst får sitta längst fram - så att han ska hamna bredvid tjejen han är förtjust i och hoppas gifta sig med i framtiden. Han gillar äventyr och film och lockas till att göra vissa pojkstreck ibland även om det alltid slutar med att hans mamma (Caitríona Balfe) straffar honom. Det är nämligen mamman som tar hand om Buddy och hans storebror då pappan (Jamie Dornan) jobbar i London för snabbare kunna betala av en skatteskuld.
Men i takt med att oroligheterna ökar i grannskapet sätts pappan under press. Han måste välja sitt ställningstagande och det får honom att fundera om Belfast verkligen är rätt plats för familjen. Det finns en generation till. Buddys farfar (Ciarán Hinds) och farmor (Judi Dench) finns nära till hands och farfarn hjälper Buddy med mattetalen och peppar honom kring kärleken, medan farmorn oroar sig för sin mans hälsa som inte är som den ska.
Jag har satt "svårrelaterad barndomsskildring" som rubrik och då syftar jag givetvis på den märkliga situation som Buddy växer upp i, med vad som närmast kan beskrivas som ett inbördeskrig utanför dörren. Det är inte helt att relatera till, åtminstone om man som jag är en person som alltid bott i samma stad och bara flyttat tre gånger i 500-metersintervaller sedan tiden i pojkrummet. Just den irländska familjegemenskapen är inte heller jättelätt att relatera till, men desto trevligare att ta del av. Även om filmen bottnar i ett tufft drama är det ändå ett litet feel good-skimmer över den.
Branagh har valt att berätta filmen i svartvitt, men använder ändå färg på ett par ställen på ett väldigt smart sätt. Till exempel när Buddy går på bio och ser färgfilm så visas utdragen ur bland annat "Giganternas kamp" och "Chitty Chitty Bang Bang" i färg. Det är snyggt gjort.
Överlag tycker jag att "Belfast" är ett bra drama. Jag har definitivt lärt mig något av filmen och även om jag inte kan relatera till allt är det ändå en välkomnande berättelse.
Några dagar i augusti var bland de mest våldsamma under Konflikten i Nordirland som inleddes 1969. Det fanns många anledningar till den, men i just det här fallet är det motsättningarna mellan katoliker och protestanter som förvandlade gatusnutten till ett inferno. Protestanterna ville mer eller mindre utplåna katolikerna.
Det är Kenneth Branagh som skrivit och regisserat filmen och man behöver inte vara speciellt klyftig för att inse att detta är en självbiografisk historia. Även om efterspelet av upploppet ligger som en bas för hela historien, handlar det ändå mycket om barndom och familj. Den unga Buddy kämpar hårt i skolan för att kunna avancera i klassrummet - lärarinnan har ett märkligt belöningssystem där de som presterar bäst får sitta längst fram - så att han ska hamna bredvid tjejen han är förtjust i och hoppas gifta sig med i framtiden. Han gillar äventyr och film och lockas till att göra vissa pojkstreck ibland även om det alltid slutar med att hans mamma (Caitríona Balfe) straffar honom. Det är nämligen mamman som tar hand om Buddy och hans storebror då pappan (Jamie Dornan) jobbar i London för snabbare kunna betala av en skatteskuld.
Men i takt med att oroligheterna ökar i grannskapet sätts pappan under press. Han måste välja sitt ställningstagande och det får honom att fundera om Belfast verkligen är rätt plats för familjen. Det finns en generation till. Buddys farfar (Ciarán Hinds) och farmor (Judi Dench) finns nära till hands och farfarn hjälper Buddy med mattetalen och peppar honom kring kärleken, medan farmorn oroar sig för sin mans hälsa som inte är som den ska.
Jag har satt "svårrelaterad barndomsskildring" som rubrik och då syftar jag givetvis på den märkliga situation som Buddy växer upp i, med vad som närmast kan beskrivas som ett inbördeskrig utanför dörren. Det är inte helt att relatera till, åtminstone om man som jag är en person som alltid bott i samma stad och bara flyttat tre gånger i 500-metersintervaller sedan tiden i pojkrummet. Just den irländska familjegemenskapen är inte heller jättelätt att relatera till, men desto trevligare att ta del av. Även om filmen bottnar i ett tufft drama är det ändå ett litet feel good-skimmer över den.
Branagh har valt att berätta filmen i svartvitt, men använder ändå färg på ett par ställen på ett väldigt smart sätt. Till exempel när Buddy går på bio och ser färgfilm så visas utdragen ur bland annat "Giganternas kamp" och "Chitty Chitty Bang Bang" i färg. Det är snyggt gjort.
Överlag tycker jag att "Belfast" är ett bra drama. Jag har definitivt lärt mig något av filmen och även om jag inte kan relatera till allt är det ändå en välkomnande berättelse.
EXTRAMATERIALET
Ett alternativt slut till filmen visar Buddy i nutid, spelad av Kenneth Branagh. Det är en sentimental knorr till filmen som å ena sidan är fin, men å andra känns ganska överflödig. Att den hamnat utanför filmen känns därför helt i sin ordning.
Några ytterligare borttagna scener ligger också med innan vi landar i en kort men fullt godkänd bakomfilm. Inte riktigt lika givande är det ännu kortare inslaget där några av skådespelarna pratar om mat de inte gillade som barn, leksaker de älskade och så vidare.
Ett kommentarspår med Branagh ligger också med för den som vill gräva djupare i berättelsen.
Några ytterligare borttagna scener ligger också med innan vi landar i en kort men fullt godkänd bakomfilm. Inte riktigt lika givande är det ännu kortare inslaget där några av skådespelarna pratar om mat de inte gillade som barn, leksaker de älskade och så vidare.
Ett kommentarspår med Branagh ligger också med för den som vill gräva djupare i berättelsen.
TRE SAKER
1. "Belfast" nominerades till sju Oscars men vann bara en. Kenneth Branagh fick gå hem med en guldgubbe för Bästa originalmanus.
2. Filmen innehåller tio låtar av Van Morrison som föddes och växte upp i Belfast.
3. I en scen sitter Buddy och läser en "Thor"-tidning. Branagh regisserade "Thor" i Marvels filmuniversum.
2. Filmen innehåller tio låtar av Van Morrison som föddes och växte upp i Belfast.
3. I en scen sitter Buddy och läser en "Thor"-tidning. Branagh regisserade "Thor" i Marvels filmuniversum.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Blu-ray
