Hyllad film om ett hopplöst fall
FILMENEtt problem med lite äldre filmer är att regissörerna verkar haft så himla bråttom. Detta återspeglas i dialoger som rabblas i ett jäkla tempo och där det saknas naturliga pauser när man byter ämnen. Detta förekommer i "Kes", en film som räknas till en av de bästa brittiska filmerna genom tiderna, och när de flesta av skådespelarna är barn som jag antar inte har så otroligt mycket erfarenhet gör det att det mest känns som de läser innantill.
Även om jag sjunker in i historien ganska snabbt upplever jag det som flytet i filmen är lite ryckigt, vilket leder till att filmupplevelsen haltar lite. Jag kan inte riktigt förstå att filmen rankas så högt som den gör, även om jag inte tycker illa om den på något sätt.
Vi befinner oss i Yorkshire i slutet av 60-talet. Billy lever tillsammans med sin betydligt äldre halvbror och deras mamma. Pappan har lämnat familjen och Billy saknar en riktig fadersgestalt. Brorsan Jud bråkar mest med honom och den man mamman umgås med får ingen respekt av någon av sönerna. I en sekvens på den lokala puben beklagar sig mamman över sonen som hon beskriver som ett "hopplöst fall".
I skolan är situationen liknande. Billy hamnar i trubbel utan att egentligen göra så mycket väsen av sig. Lärarna och rektorn hackar på honom och han får sina fiskar varma. Billy förväntas komma underfund med vad för sorts jobb han ska ha i framtiden, men han har inga idéer. Det enda han vet är att han inte vill bli gruvarbetare likt sin bror, men sannolikt är det där "hopplösa fall" som Billy kommer att hamna till slut.
Efter att ha sett en falk i skogen får Billy ett starkt intresse för fågeln. Han läser på och börjar dressera en falk som han kallar för Kes. Han gör det bra och när han i skolan tvingas berätta om det möts han plötsligt av uppskattning och respekt av både sina skolkamrater och engelskläraren. Tar livet en vändning för Billy nu, eller är han fortfarande ett hopplöst fall?
Filmen har ett väldigt snopet och abrupt slut och innan dess tycker jag inte att man riktigt lyckats etablera en tillräckligt emotionell dramaturgi för att man verkligen ska känna med Billy. Det är ytterligare ett exempel på att filmen känns hastigt gjord och ryckig. Slarvig rent av, och återigen kan jag inte riktigt förstå varför den blivit så älskad.
Det känns konstigt att säga det men man skulle verkligen vilja ta grundmaterialet, putsa till det lite och justera scenerna en smula så skulle historien få den effekt som jag antar att det är meningen att den ska ha. En liten "remastring" helt enkelt.
Även om jag sjunker in i historien ganska snabbt upplever jag det som flytet i filmen är lite ryckigt, vilket leder till att filmupplevelsen haltar lite. Jag kan inte riktigt förstå att filmen rankas så högt som den gör, även om jag inte tycker illa om den på något sätt.
Vi befinner oss i Yorkshire i slutet av 60-talet. Billy lever tillsammans med sin betydligt äldre halvbror och deras mamma. Pappan har lämnat familjen och Billy saknar en riktig fadersgestalt. Brorsan Jud bråkar mest med honom och den man mamman umgås med får ingen respekt av någon av sönerna. I en sekvens på den lokala puben beklagar sig mamman över sonen som hon beskriver som ett "hopplöst fall".
I skolan är situationen liknande. Billy hamnar i trubbel utan att egentligen göra så mycket väsen av sig. Lärarna och rektorn hackar på honom och han får sina fiskar varma. Billy förväntas komma underfund med vad för sorts jobb han ska ha i framtiden, men han har inga idéer. Det enda han vet är att han inte vill bli gruvarbetare likt sin bror, men sannolikt är det där "hopplösa fall" som Billy kommer att hamna till slut.
Efter att ha sett en falk i skogen får Billy ett starkt intresse för fågeln. Han läser på och börjar dressera en falk som han kallar för Kes. Han gör det bra och när han i skolan tvingas berätta om det möts han plötsligt av uppskattning och respekt av både sina skolkamrater och engelskläraren. Tar livet en vändning för Billy nu, eller är han fortfarande ett hopplöst fall?
Filmen har ett väldigt snopet och abrupt slut och innan dess tycker jag inte att man riktigt lyckats etablera en tillräckligt emotionell dramaturgi för att man verkligen ska känna med Billy. Det är ytterligare ett exempel på att filmen känns hastigt gjord och ryckig. Slarvig rent av, och återigen kan jag inte riktigt förstå varför den blivit så älskad.
Det känns konstigt att säga det men man skulle verkligen vilja ta grundmaterialet, putsa till det lite och justera scenerna en smula så skulle historien få den effekt som jag antar att det är meningen att den ska ha. En liten "remastring" helt enkelt.
EXTRAMATERIALET
Ingenting.
TRE SAKER
1. En av de sämsta idrottslärare jag sett finns med i den här filmen. Hans uppvärmningsrutin inför fotbollslektionen är dock oerhört underhållande.
2. Filmen bygger på en roman och efter att ha läst en detaljerad beskrivning av plotten så verkar filmen vara otroligt trogen sin förlaga. Enda egentliga skillnaden är att boken innehåller flashbacksekvenser som i filmen följer den naturliga tidslinjen.
3. Krzysztof Kieslowski ("Den röda/blå/vita filmen") rankar filmen som sin absoluta favorit.
2. Filmen bygger på en roman och efter att ha läst en detaljerad beskrivning av plotten så verkar filmen vara otroligt trogen sin förlaga. Enda egentliga skillnaden är att boken innehåller flashbacksekvenser som i filmen följer den naturliga tidslinjen.
3. Krzysztof Kieslowski ("Den röda/blå/vita filmen") rankar filmen som sin absoluta favorit.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
DVD
Ted Carroll (1)
Ted Carroll (1)
