Lyckad nyfilmatisering av 80-talsklassiker
FILMENFör ungefär 15 år sedan släppte Studio S Alan Aldas "Fyra årstider" på DVD i Sverige. Filmen kom ursprungligen redan 1981, men när jag recenserade den 2009 upplevde jag att den kändes tidlös. Filmen var väldigt personlig för Alan Alda som skrev manus, regisserade och spelade en av huvudrollerna i en dramakomedi som utspelar sig under fyra nedslag i lika många årstider. Tre par vänner träffas för att semestra och umgås tillsammans men redan under den första årstiden, våren, händer någonting som ändrar dynamiken i gruppen.
Nu 45 år efter ursprungsfilmen har Tina Fey och ett hennes team gjort en nytolkning av Aldas film som en åttadelad miniserie på sammanlagt fyra timmar. Upplägget är exakt detsamma, fyra nedslag i varje årstid och med samma sammansättning av karaktärer. I originalfilmen spelade Alan Alda Jack, som var lite av en drivande person. I miniserien är det i stället Jacks fru Kate (Fey) som har samma funktion, men samtidigt kan man inte påstå att någon av de sex - eller sju - karaktärerna har huvudrollen. Det är verkligen en ensemblehistoria på alla sätt och vis.
Strukturen är också densamma men detaljerna är annorlunda. Däremot är det som stör dynamiken precis samma, nämligen att Nick (Steve Carell) beslutar sig för att lämna sin fru Anne (Kerri Kenney) i samband med deras 25-årsdag som firas i vårsektionen. Han berättar för några av vännerna att äktenskapet har kört fast. Parallellt laddar Anne för att överraska Nick med en stor fest och förnyelse av deras äktenskapsförord, så tajmingen är ganska märklig. Vi hamnar i en situation där alla vännerna vet olika hemligheter om situationen, men i slutändan leder det ändå till att balansen rubbas. För i sommarsegmentet har Nick skaffat en 20-25 år yngre flickvän, Ginny (Erika Henningsen), som oundvikligen har förändrat honom samtidigt som hon försöker hitta sin plats i ett kompisgäng som egentligen inte vill veta av henne. Och så där fortsätter det årstid efter årstid tills allting kulminerar i något djupt tragiskt.
Det är inte enbart Nick och Anne som krisar, det gör samtliga par på ett eller annat sätt. Det kan handla om allt från att gnistan saknas till att känna ett behov av tid att andas. Det fina i kråksången är att de här paren är så pass tajta att det går att dela in dem i olika konstellationer utan att det blir konstigt. Samtidigt finns det naturliga band mellan vissa av dem. Kate ter sig gärna till Danny (Colman Domingo) när hon behöver "intelligenta konversationer", men även det kan få konsekvenser. Det är inte enbart inom paren det krisar, det gör det även bland vännerna.
Alan Aldas originalroll spelas av Will Forte och Dannys man Claude spelas av Marco Calvani. I originalfilmen var Claude en Claudia och det är den enda förändringen som skett. I ett större perspektiv är berättelsen verkligen satt i en tid 45 år efter 1981. Även om jag tyckte att filmen var tidlös så är det uppenbart att miniserien kretsar mer kring nutida inslag, om det så väl handlar om tidsslukande spel på iPaden eller glutenfri veganmat. Fey har tagit essensen av Aldas film och moderniserat den på ett naturligt sätt. Och det har blivit mycket bra. "Fyra årstider" är en serie som både roar och berör och samtidigt känns tänkvärd.
Nu 45 år efter ursprungsfilmen har Tina Fey och ett hennes team gjort en nytolkning av Aldas film som en åttadelad miniserie på sammanlagt fyra timmar. Upplägget är exakt detsamma, fyra nedslag i varje årstid och med samma sammansättning av karaktärer. I originalfilmen spelade Alan Alda Jack, som var lite av en drivande person. I miniserien är det i stället Jacks fru Kate (Fey) som har samma funktion, men samtidigt kan man inte påstå att någon av de sex - eller sju - karaktärerna har huvudrollen. Det är verkligen en ensemblehistoria på alla sätt och vis.
Strukturen är också densamma men detaljerna är annorlunda. Däremot är det som stör dynamiken precis samma, nämligen att Nick (Steve Carell) beslutar sig för att lämna sin fru Anne (Kerri Kenney) i samband med deras 25-årsdag som firas i vårsektionen. Han berättar för några av vännerna att äktenskapet har kört fast. Parallellt laddar Anne för att överraska Nick med en stor fest och förnyelse av deras äktenskapsförord, så tajmingen är ganska märklig. Vi hamnar i en situation där alla vännerna vet olika hemligheter om situationen, men i slutändan leder det ändå till att balansen rubbas. För i sommarsegmentet har Nick skaffat en 20-25 år yngre flickvän, Ginny (Erika Henningsen), som oundvikligen har förändrat honom samtidigt som hon försöker hitta sin plats i ett kompisgäng som egentligen inte vill veta av henne. Och så där fortsätter det årstid efter årstid tills allting kulminerar i något djupt tragiskt.
Det är inte enbart Nick och Anne som krisar, det gör samtliga par på ett eller annat sätt. Det kan handla om allt från att gnistan saknas till att känna ett behov av tid att andas. Det fina i kråksången är att de här paren är så pass tajta att det går att dela in dem i olika konstellationer utan att det blir konstigt. Samtidigt finns det naturliga band mellan vissa av dem. Kate ter sig gärna till Danny (Colman Domingo) när hon behöver "intelligenta konversationer", men även det kan få konsekvenser. Det är inte enbart inom paren det krisar, det gör det även bland vännerna.
Alan Aldas originalroll spelas av Will Forte och Dannys man Claude spelas av Marco Calvani. I originalfilmen var Claude en Claudia och det är den enda förändringen som skett. I ett större perspektiv är berättelsen verkligen satt i en tid 45 år efter 1981. Även om jag tyckte att filmen var tidlös så är det uppenbart att miniserien kretsar mer kring nutida inslag, om det så väl handlar om tidsslukande spel på iPaden eller glutenfri veganmat. Fey har tagit essensen av Aldas film och moderniserat den på ett naturligt sätt. Och det har blivit mycket bra. "Fyra årstider" är en serie som både roar och berör och samtidigt känns tänkvärd.
EXTRAMATERIALET
Inget.
TRE SAKER
1. Alan Alda gör en cameo som Annes pappa i en scen i vårsektionen. Alda har som sig själv uttryckt starka positiva känslor till vad Tina Fey gjort av hans film.
2. Ett kul skämt som går genom hela serien är att den historieintresserade Jack gett Claude en tjock bok om Napoleon som den senare har enorma problem att komma igenom. Man kan se hur bokmärket flyttar sig minimalt från årstid till årstid.
3. Precis som originalfilmen ackompanjeras de olika årstiderna av passade stycken från Vivaldis "De fyra årstiderna" där det känns som "Våren" är den enda man verkligen känner igen.
2. Ett kul skämt som går genom hela serien är att den historieintresserade Jack gett Claude en tjock bok om Napoleon som den senare har enorma problem att komma igenom. Man kan se hur bokmärket flyttar sig minimalt från årstid till årstid.
3. Precis som originalfilmen ackompanjeras de olika årstiderna av passade stycken från Vivaldis "De fyra årstiderna" där det känns som "Våren" är den enda man verkligen känner igen.
KOMMENTARER -
Inga kommentarer än
DELA ELLER TIPSA
Streamat
